Läxor

Det där med läxor och jag har aldrig någonsin gått ihop. Konstaterade jag nyss. Faktist inte tidigare.

Få se nu. Minns inte om vi hade några läxor på lekis, men jag minns hur vi planerade att jag skulle sitta i pappas arbetsrum (det lilla rummet man kommer till från köket, där Jenny har bott och Victor bor i) och göra läxorna och jag kände mig jättestolt och jätteduktig.

Men det är ju så det brukar vara. Jag har världens motivation, alltid, fram tills jag ska börja göra det.

De första läxorna jag minns att jag klart ogillade var pianoläxorna. Jag ville mycket hellre bara sitta och leka på pianot, men så fort jag satte mig där skulle jag göra läxorna, inte bara sitta och leka. Lite fel egentligen, det fick ju följden att jag inte spelade alls.

På lågstadiet fick vi alltid hem ett fredagsbrev där Kerstin, min dåvarande lärare, berättade lite om veckan, om kommande veckan och eventuellt något viktigt lite längre fram. Och såklart, läxorna inför nästa vecka.

Hade jag varit smart hade jag satt mig ner på fredagen och gjort de där läxorna, men det slutade alltid med att jag gjorde dem jättesent kvällen innan, under skrik och bråk och gråt. Jag ville inte. Punkt.

Ja, det var ju inte så här illa alla gånger, men ändå.

Det här bevisar också en annan sak som jag just kommit underfund med. En anledning till varför jag har så svårt att göra läxor på fritiden är att, ja just det, det är fritiden. Att göra skolarbete på helgen, speciellt en fredag eller en lördag, finns bara inte i min värld. Ja, jag vet att andra gör så, men för mig är det i princip omöjligt. Samma sak med att sätta sig och göra läxor direkt när man kommer hem från skolan.

I skolan däremot är det lite annorlunda. Jag kan sitta kvar och jobba, men inte gå hem och jobba. Ungefär.

Och nu när jag konstaterat det här kanske jag kan ta och göra något åt det. (Man kan ju hoppas...)

För övrigt måste jag klippa min lugg snart, den börjar bli för lång.

Klart Slut!