Jag älskar

Jag älskar att du lutade dig mot mig igår när vi åkte hem, att du nästan somnade (det blev jag som fick "ta hand" om dig).
Jag älskar att du drog ur kontakten till adventsstjärnan igår (för att du kvällen innan, när jag drog ut den (för att jag har svårt att sova i ljus), sa att du inte ens tänkt på den).
Jag älskar att, trots att du utåt inte låtsas göra det, låter mig umgås med killkompisar utan problem (även om jag inte är säker på att jag förtjänar det).
Jag älskar när jag mår dåligt och du försiktigt frågar om du ska hämta lite vatten och en ibumetin (du minns att jag inte gillar alvedon).
Jag älskar att du försöker få mig att må bättre (trots att det är jag som borde försöka göra det).
Jag älskar att du, liksom jag, verkligen vill försöka, verkligen önskar att det ska hålla (och kämpar lika mycket att få fram det som var i början).
Jag älskar när du bokstavligt talat nästan hoppar på mig och säger att du älskar mig (just de blåmärkerna har en tendens att inte göra ont).
Jag älskar att du är min, och jag är din. Det är så praktiskt att vi älskar varandra och ingen älskar någon annan. Det är så bra, att du älskar mig, att du gör allt det där för mig, för det får mig att må så bra.

Jag älskar dig, Johan, och jag vet att du älskar mig lika mycket. Och just det får mig att älska dig ännu mer!