Grubblerier

Det finns två sätt att fundera. Det ena är när man helt enkelt sitter rakt upp och ner och grubblar över saker och ting. Det andra är omedvetet, till exempel när man läser en bok. Det är då man växer.

Sen finns det en blandning av de två sätter också, och det är när man sitter och grubblar med någon annan. Då kan den andre ibland se saker man själv inte sett.

Men när jag funderar när man läser en bok tänker man inte på det. Man styr inte tankarna, utan boken styr tankarna. Och så står det något i boken som får hjärtat (och hjärnan om den kunnat) att ta ett extra slag och så har man växt lite. Kommit fram till något, en insikt. Det är svårare när man grubblar själv.

Men visst går det också. Nackdelen är bara den att man lätt grubblar sönder saker samtidigt. Plockar isär det för mycket, och sen går det inte att sätta ihop det igen och man har glömt så som det såg ut från början. Man går bara runt runt runt i samma hjulspår hela tiden.

Jag grubblar för mycket. Försöker sluta genom att läsa böcker, men det är svårt, man fortsätter ju att grubbla efter att man läst boken i alla fall!

En annan sak som fachinerat mig är hur jag kan vara så frustrerad med mig, störa mig på min lathet och allt det där, samtidigt som jag är så otroligt nöjd med mig själv. Jag älskar mig själv, sättet jag är på, sätter jag beter mig på, sättet jag finns på. Inte alltid, men sådär i efterhand.

Visst finns det mycket jag vill ändra på, men jag är fortfarande så otroligt nöjd med mig. Har kommit fram till vissa saker, och det känns bra. Jag har kommit fram till att lajv är min absoluta största hobby, det går inte att förneka, och det känns bra, trotts att alla lajvare dissar det så.
Jag har accepterat att jag inte umgås lika mycket med tjejerna längre, men att det inte gör något, vi är fortfarande lika bra kompisar, trotts att vi även har nya kompisar också.
Jag har accepterat vissa saker jag har börjat störa mig på hos Johan, för så är han, och kommer alltid att vara. Och det är han.

Och det känns så bra på nått vänster. Att veta var jag har mig, ungefär.

Och det är så det är!

Klart Slut!