Feta kvinnor och sex

Såg just en dokumentär (typ) på femman om extremt feta människor, främst kvinnor, och deras sexliv. Där fanns vissa riktigt läskiga skräckexempel på hur fet en människa kan bli, det var flera som liknande den där feta kvinnan som dyker upp i knappnytt. En kvinna vägde 320 kilo, och hade i princip inte flyttat sig från sängen de senaste åren. "Förut kunde jag åtminstone gå ut i köket och laga min egna mat, och jag kunde stå så pass länge att jag kunde duscha" sa hon.

Även om jag själv varken ser mig som tjock eller fet eller nått åt det hållet så ser jag mig heller inte som smal. Jag vet att jag är smalare än vad jag ibland föreställer mig, och jag trivs med min mysiga mage, även om jag nån gång önskar att den inte fanns där. Men programmet gav mig ändå lite bättre självförtroende. Oavsett hur jag ser ut så kommer det finnas någon som älskar mig. Ungefär. Och det tog bort ett litet orosmoln som jag inte ens märkt att jag har.

Jag gillar det här sättet att växa och lära känna mig själv. Jag känner mig alltid lika glad när jag lär känna mig själv bättre och kommer till insikter som tar bort orosmoln och hindrar nya. Det är härligt att känna att man växer som person.

I en bok jag läste nyligen, Lilla Marilla (L.M. Montgomery, åttonde boken i Anne På Grönkulla -serien) där det nånstans stod att kroppen växer konstans och statiskt, medan själen växer stötvis. Och det är härligt att käna när man skjuter i höjden och känner att man kommer någonstans. Man står inte still.

Några av mina mål med livet är att alltid vara nöjd med vem jag är. Jag ska aldrig ångra något jag gjort, bara lära mig av det. Jag vill aldrig göra avkall på min stolthet, jag önskar att jag alltid kommer kunna säga ifrån när jag känner att något är fel, oavsett hur det kan skada mig.

Sen kommer bara framtiden kunna säga om jag lyckas...