Johan

Jag vet inte riktigt vad det var som hände. Vad det var som fick mig att bli så kär i dig. Att jag valde dig, just då, framför Danne kanske inte är så konstigt. Men det som är så fantastiskt är att det höll. Och håller. Att vi fortfarande är ihop! Inte skulle jag väl tro det.

Vi kände inte varandra sådär jättebra innan, även om vi tyckte väldigt mycket om varandra. Och det hade kunnat gå så totalt fel. Men det gjorde det inte.

Att vi skulle råka vara så lika. Att det skulle fungera så bra. Det är ganska häftigt. Jagmenar, hade vi känt varandra riktigt väl innan, nästan som bästa kompisar, då hade vi vetat om det funkat eller inte, vi skulle sett att vi såg så lika på så mycket. Men nu visste vi det inte.

Men kanske kände vi det.

Hursomhelst. Det jag ville ha sagt är att jag älskar dig och jag tycker att det är fantastiskt och underbart att vi båda fortfarande älskar varandra. Leve oss!

Vi ses, alltid...