Socialt rovdjur

Många gånger känner jag mig lite som ett socialt vilddjur. Det är framförallt när jag tänker tillbaka på saker jag sagt eller gjort, och då speciellt när det är människor jag egentligen inte riktigt känner. Typ en kompis kompis som jag ändå springer på lite då och då.

Men även med nära vänner. Jag känner att jag överdrev, att jag drev ett skämt lite, lite för långt, att jag var alldeles för ärlig på ett lite för plumpt sätt, att jag är lite för öppen och så vidare. Och så går jag och gruvar mig och försöker tänka på det till nästa gång, att jag ska stanna ett snäpp tidigare.

Jag minns till exempel en Arvikafestival för några år sedan. En av mina kompisar gick runt i bikini och jeans efter att vi badat, och bikinin var knäppt i ryggen med ett spänna som var lockande enkelt att knäppa upp. Vilket jag gjorde flera gångar, vi hade jättekul åt det (bikinin flög aldrig av och visade något, men hon blev upptagen nån minut med att försöka knäppa den igen), men jag fick ändå för mig efter sista gången att jag gjort det en gång för mycket, att nu blev hon sur på mig.

Jag gick och hade ångest över det hela kvällen, fram tills jag tog upp det dagen efter. Och hon hade inte alls blivit sur på riktigt, den lilla skiftningen i hennes reaktion sista gången jag gjorde det var bara en fortsättning i skämtet. Puh!

Andra lägen har jag gått ett steg för långt. Ibland säger folk det, ibland inte. Jag brukar ofta prata lite för högt. Många gånger märker jag det, framförallt om man går från ett bullrigt rum in till ett tyst, då brukar jag sänka rösten. Men om jag är glad eller uppspelt så märker jag inte alltid att jag höjt rösten. Ibland påpekar folk det. Det svider alltid, samtidigt som jag uppskattar att de påpekar det. Då kan jag sänka rösten och jag vet att de påpekar om jag är störande, ungefär.

Men det tar energi. Att sitta och fundera på vad jag har gjort fel, när jag korsat gränsen, vad jag ska tänka på till nästa gång. Det känns som att det ändå kostar mer energi att försöka att inte irritera folk än att då och då ta att de är irriterade på mig.

Krävs lite mer fundering...