Planer

Jag gillar mina framtida planer. De känns trygga och bra, på något sätt.

Just nu gäller ju då studenten, med så bra betyg som möjligt såklart. Sedan ett "sista sommarlov" (även om pappa inte kallar det för sommarlov eftersom jag inte börjar skolan till höst). Och sen hade jag tänkt börja jobba. Vilket betyder att jag borde börja söka redan nu. Vilkat jag ska försöka göra också. Jag hade tänkt göra högskoleprovet i oktober också, och sedan igen i april om ett år.

Och till hösten ska Johan börja på folkhögskolan och fixa sina gymnasiebetyg. Samtidigt ska vi se om vi kanske kan hitta en lägenhet också. Båda drömmer vi om ett lite torp i Vallentuna eller Åkersberga eller liknande, med en liten tomt och nått skjul, inte alltförlångt till buss och sånt. Det vore underbart.

Hösten därefter hade jag tänkt börja plugga igen, och då är ju tanken att vi inte ska behöva flytta ifrån det vi eventuellt skaffat, om det nu är ett gulligt litet torp eller en lägenhet. Det är ju liksom ingen vits att flytta hemifrån ett år och sen behöva flytta hem igen.

Efter det vet jag inte. Men jag intalar mig själv att jag kommer att ha lättare att plugga, och lättare att göra saker överhuvudtaget, om jag flyttar hemifrån. Då kan jag få lugn och ro. Det kan jag hemma hos Johan också, men där bor jag ju inte, jag har inte mina saker där, mer än det lilla jag tar dit tillfälligt. Jag har liksom inte allt på ett ställe.

Jag håller tummarna för att de här planerna ska lyckas.

Vi ses Vänner, på andra sidan Gryningen.

Tankar

Jag hade tänkt skriva ett jätteseriöst inlägg här som skulle handla om nynazister, rasister och patrioism, men just nu är jag för trött för att orka formulera diskussionshållbara argument. Istället hade jag nog tänkt berätta lite om min nuvarande inställning till livet, för den är ändå så flummig så det gör inget att jag är trött.

Eller, att kalla den flummig är att göra den orättvis, för den är inte på några sätt dålig eller icke-fungerande (tror jag i alla fall). Men det är svårt att beskriva allt som har att göra med ens inre.

Grunden i min livsfilosofi är glädje. Att man ska se positivt på saker och ting, och försöka leta efter blommorna som fortfarnande blommar istället för att bara bry sig om de som vissnat. Och ibland fungerar den ganska bra, jag kan bli överlycklig över precis ingenting. Jag kan bli strålande glad för en så enkelt sak som solsken, och den glädjen kan hålla i sig hela dagen och motverka precis alla motgångar.

Fast tyvärr slås det lika lätt slås det över åt andra hållet. Jag kan bli sur och grinig över minsta lilla. Fast jag blir bättre på att motverka det. Och på att komma ur det. Och det får mig på bra humör!

Jag har också blivit mer direkt, känns det som. I alla fall i tanken. Känner att jag är mer direkt på när jag frågar om saker, och jag är mer bestämd när jag ger råd. Jag vet inte om det är bra eller inte, men om folk inte gillar de råd de får av mig lär de ju sluta fråga mig om råd. Hoppas jag i alla fall.

En av mina värsta mardrömmar är att bli en av de där självupptagna tjejerna som ingen gillar och som inte bryr sig ett skit om folk utan bara gör saker för egen vinning. Jag menar, det är ju ingen som ser på sig själv på det sättet, och därför svårt att lägga märke till om man själv är så. Men jag tror inte jag är någon sådan, det vore ganska tragiskt.

Nej, nu ska jag nog sova.

Vi ses på andra sidan Natten, Vänner!