Resa

När jag åker någonstans, med buss, tåg eller bil och även med flyg, vill jag bara sluka det jag ser utanför fönstret. Jag kan inte få nog. När jag är i ett annat land försöker jag desperat inpränta allt jag ser, vill minnas allt, vill fånga allt på bild.

Men det går ju inte. Det går inte att fånga vidden av det hela, känslan. Och även när jag färdas genom Sverige så känner jag sorg över att jag inte kan ta in allt, inte spara allt, så hur ska jag kunna det när jag reser genom Vietnam, Polen, England?

Trotts att det är en sträcka som Stockholm - Uppsala, som jag åkt många, många gånger, så vill jag suga i mig varje lövlöst träd, varje snötäckt sten, varje vissen åker. Jag undrar över husen, vilka bor där? Vad är deras mål i livet, deras drömmar, förhoppningar, plågor? Vart är den där bilen på väg? I vilket ärende?

Jag ser hur molnen rör sig, en strimma sol kikar fram. Jag är framme i Uppsala nu, och den magiska resan är slut.

För den här gången.

Glömde...

Och just det, när vi väl har landat från parisflyget är det nån halvtimme med att hämta upp bagage, hitta mamma, sen ytterligare en halvtimme bil, handla mat på vägen och SEN är vi hemma.

Idag är vi sjuka

Jörgen har krånglande mage och ligger fortfarande och halvsover. Han har också lyckats smitta mig så jag har blivit tokförkyld. Mina ögon tåras konstans av nysningar som är på väg, och jag kommer förmodligen ha träningsvärk i magen imorgon för att jag har nyst så mycket. Det är nästan löjligt. Sen igår mitt på dan har jag nyst hur mycket som helst och snutit upp minst en toarulle. Och det värsta är att det knappt går att snyta sig heller, eftersom det bara rinner som vatten. Så min näsa är öm och sårig. Nästa jul kommer ingen sjunga om Rudolf med röda mulen, det kommer vara Linda med röda mulen.

Dessutom har jag ett sår på foten jag fick när jag skulle flytta en av (de aptunga) solstolarna på stranden igår, det är lite rött och ömt och jag har ingen alsolsprit här. Jag som hade hoppats kunna testa fiskspa idag, när man har fiskar som äter död hud från fötterna.

Ute skiner solen och det är vår sista hela dag här, vi ligger inne i hotellrummet med fördragna gardiner (som är supertunna så det är ju inte som att det är mörkt...) och har inte ens tagit oss ner till hotellfrukosten än.

Men äh, vi skulle ändå inte göra något vettigt här... Jag är mest rädd för hur öronen kommer reagera på vägen hem. Just nu har jag typ lock för dem konstant, och imorse gjorde det ont när jag tryckutjämnade.

Mjörk. Idag ska vi i alla fall köpa bussbiljetter, så att vi kan ta oss till Saigon imorgon. 13:30 går bussen ungefär och då påbörjar vi vår 30-timmars hemresa. Första fyra-fem timmar på buss till Saigon, vänta 3,5-4,5 timmar på flygplatsen, sen 19,5 timme flyg, inklusive mellanlandning i Paris, för att till slut vara hemma halv ett på fredag. Weho. Eller nått.

Aja, frukost!

Mui Ne del 2

Tydligen är det the shit att vara ryss här. Jag skulle uppskatta att ca 75% av alla turister är ryssar, vilket är lite intressant eftersom vi knappt märkt av ryssar någon annanstans. Alla menyer mm står på vietnamesiska, ryska och engelska, eller bara på ryska och engelska. Vissa resebyråer (som ordnar bussar till andra ställen, dagsturer mm) har enbart text på ryska. På restaurangen vi var på igår stod det vad det kostar att ta in ett helrör vodka.

Det här är helt klart det mest turistiga stället vi varit på. Eller, Hoi An var ju också väldigt turistigt men på ett helt annat sätt. Det känns som att till Hoi An åker man för att "uppleva" Vietnam, medan hit åker man för att sola. Priserna är aaaaningens högre, men fortfarande väldigt låga. Det verkar också som att det växer rätt snabbt här. När vi läser på nätet verkar det som för bara ett par år sedan så var de enda spaerna som fanns här antingen såna som hör till hotellet, eller små, typ partytält vid vägen där man sitter på en plaststol och får naglarna målade eller ryggen misshandlad. Nu finns det flera salonger som ser rätt fräsiga ut.

Men som mycket är det oftast fräsigare på utsidan än inuti. Igår var vi på ett ställe, Jörgen skulle testa att klippa sig och jag tänkte passa på att tvätta håret då. Jag har inte tagit med mig något balsam eller liknande utan endast använt hotellens schampo, vilket började märkas. Det var helt okej, Jörgens frisyr blev inte riktigt som han tänkt sig (de verkade ovana med en kille som hade önskemål, han berättade att det stod tre pers och tittade på hans bild och diskuterade sinsemellan innan en tjej började klippa), men min hårtvätt blev ungefär precis så som jag tänkt mig.

Hon gnuggade min hårbotten med naglarna riktigt hårt, det var rätt skönt (blev lite väl hårt ett tag, men aja). Hon skvätte lite vatten omkring sig men det torkar ju rätt snabbt. Fick lite ansiktstvätt också. När hon var färdig var håret toklent, nu har jag svårt att sätta upp det och få undan det från ansiktet XD

Man kunde färga håret där också (och få massage, manikyr och hela köret), och det var med såna vanliga hårfärgningar som man köper på H&M hemma.

Hotellet är som sagt riktigt fräscht, men personalen i receptionen är verkligen inte bra på engelska. Jag är fullt medveten om att jag inte kan ett ord vietnamesiska, och de kanske är jättebra på ryska, men det är helt klart besvärligt. Det är mycket som krånglar, framför allt med stranden.

Vårt hotell ligger ju på fel sida om vägen, och har alltså ingen strand. Men de har en deal med hotellet tvärs över, Indochina Dreams, om att deras gäster får låna deras privata strandremsa. När vi kom ner till stranden igår dock så kom ägaren och förklarade att det inte funkar så, att vi måste betala 100 000 dong (ca 67 spänn per person), eftersom han måste hålla stranremsan ren, fixa parasollerna mm mm. Det verkade som om han var lite trött och hade tagit det här ett par gånger. Vi har inte orkat ta det med vårt hotell ännu, vi var på lite för dåligt humör igår och idag har vi legat vid vårt hotells pool istället, eftersom jag använt datorn en massa.

Visserligen kunde vi använda Indochinas pool, vi fick en flaska vatten var, en solmadrass samt att killen som vaktade stranden höll ett öga på våra saker när vi gick iväg när vi betalat, men ändå.


Idag frågade jag efter en brevlåda att posta några vykort i, och de sa att det inte fanns nån sån, och att de tog ut en avgift för att skicka vykorten åt mig. De sa att den var "under 5 dollar", men jag tror att de bara trodde att det rörde sig om ett vykort, samt att jag skulle skriva om adressen på en annan lapp. Känns helskumt, Lonely planet säger att det ska finnas ett postkontor här så vi tänkte gå och leta efter det i eftermiddag. Annars postar jag dem i Saigon. Eller tar hem dem och postar hemma.

Frukostbuffén är den tråkigaste hittills också. Inga större fel egentligen, men de andra var roligare.

Gnäll gnäll. Nu har Jörgen smittat mig också, han har blivit förkyld, så vi nyser och snyter oss ikapp. Känns värdelöst att vara förkyld här. Min bikini är gammal och blek och jag vill ha en ny men inga bikinisar här är snygga. Jag är fortfarande vit som marmor, antagligen för att solskyddsfaktorn är tokstark och jag ser tjock ut när jag sitter ner och jag är hungrig men vill inte äta och allt är bajs. Nästan.

Nä, nu ska jag gå ner till poolen igen och läsa lite mer, blir nog bättre då. Men först måste jag snyta mig igen!

Mui Ne

Nu sitter vi på hotellet i Mui Ne. Vi delade en taxi från tågstationen med två österrikare, bra för oss med de två taxichaufförerna som vi först snackat med blev lite buttra när vi gick ihop oss och tog en större taxi. Hähä.

Tågsoldaten hade stenkoll på vilka som skulle av på vilken station, kom och sa till innan och såg till att man stod i givakt (nästan) med väskorna när vi rullade in på stationen. Han tittade in i vår vagn när det var nån timme kvar innan vi skulle gå av och sa nått. Vi tittade lite artigt leende på honom och omkring. Efter något ögonblick sa han "that means hello!". Aaaah, oj, hoppsan! Vi snackade lite med honom och sen försvann han.

Han snackade lite med oss medan vi väntade på att få gå av också. Han sa att Jörgen var "a lucky man!" och att jag var vackrast på tåget. Det tyckte tydligen alla andra också, enligt honom, och undrade hela tiden var jag var. Whaat, jag har ju suttit inne i kupén hela tiden (inte mycket annat att göra, än att gå på toa då), jag är trött, oduschad och känner mig allmänt inte topp hundra. Aja, skönt att veta att man är snygg även då.

Rummet här är helt klart det fräschaste och mest ljudisolerade, men också det minsta. Vi bor på ett hotell som ligger på andra sidan gatan från stranden, så vi får gå över gatan och via ett annat hotell för att komma till stranden. Vår rum ska ha "sea view" men eftersom vi är på andra våningen är det snarare sjöglimt. Aja. En liten pool finns nedanför balkongen och en lite "strand"-plätt bredvid huset med palmer och sand och massa växtlighet i sanden.

Jag håller redan på att smälla av i värmen. Vi gick ut och käkade i närheten. Sen fortsatte vi gå längs med vägen och kollade lite vad som finns här innan vi vände och gick tillbaka. Jag höll på att smälla av. Huvudvärken började nästan innan vi steg av tåget och går lite i vågor. Det är lite bättre nu efter att jag suttit inne på hotellrummet ett tag i luftkonditioneringen. Jag förstår inte vad jag gör för fel! Solskyddsfaktor, solhatt, solbrillor, massa vatten, massa salt... Och huvudvärken började ju liksom innan jag hunnit börja svettas! Jag blir röd om kinderna, plaskblöt i ansiktet, får huvudvärk och blir helt slut efter en liten stund. Det är inte riktigt så illa som det låter med nog så irriterande.

Aja, hoppas det funkar att ligga stilla i solen, med lite bad då och då. Det borde funka. Annars känns det som rätt slöseri med semester.

Fortfarande på tåget

Vi överlevde natten och ingen har försökt att sno våra saker. Våra rumskompisar gick av i Nha Trang för ungefär 1 timme och 40 minuter sen. Vi bör komma fram till vår station om tre timmar eller så. Då slå vi ha 30-60 min taxi sista biten sen är det bara slappa som står på schemat de närmaste dagarna. Det mest ansträngande ska typ vara att välja vilken drink vi vill dricka. Aaah...

Tåg

Så, då sitter vi på tåget. Det är ungefär en timme och en kvart sent. Kupéerna är inte helt olika SJ's sovvagnar, fast fyra bäddar istället för sex i varje kupé.

De öppnade dörrarna från vänterummet till perrongen när tåget rullade in, och en konduktör ställde sig vid varje dörr för att kolla biljetterna innan man klev på. När vi kom till kupén som innehöll våra sovplatser låg det en kvinna med en liten, liten sovande pojke hos sig i en av sängarna.

Det blev lite strul när det kom två amerikaner/australiensare/britter (orkar inte försöka placera deras accent just nu med de snackar engelska med varandra) och också skulle sova här... och hon pratade bara vietnamesiska (antar jag). Nog första som vi stött på som inte snackat engelska alls. Hon kanske bara var trött, eller så har vi bara rört oss i väldigt turistiga ställen hittills.

Efter en stund förstod jag att hon egentligen hade plats i kupén bredvid (som verkade tom när vi gick på så jag fattar inte varför hon sov här... kanske var folk där innan). Sen försökte hon få mig att ta hennes plats där (vilket våra reskamrater protesterade mot) men alltså, även om det känns elakt att tvinga henne att flytta med ungen så vill jag helst inte sova med massa främlingar med Jörgen i rummet intill.

Nu kom konduktören igen (tågsoldaten, sa Bill. Tågsoldaten, sa Bull) och kollade biljetterna igen.
Nu ska jag borsta tänderna och lite så, sen försöka att sova på de stenhårda sängarna (alla sängar vi har sovit på i Vietnam är stenhårda).

Godnatt!

De där småstäderna...

När jag vandrat runt i Hoi An de senaste dagarna kom jag att tänka på nått som jag och några kompisar snackat om förut. Det här med att det finns några udda platser runt om i landet som man hittar rätt bra på! Att jag hittar i Täby, där jag är uppväxt, är en självklarhet, samma sak med att jag hittar rätt bra i Stockholm. Det är inget konstigt med det.

Men sen kommer de där ställerna som känns rätt otippade. Egentligen är de inte det, men vid första anblicken. Jag hittar i Visby som i min egna bakficka. Inte så konstigt egentligen, eftersom jag hängt där ungefär en vecka om året sen 2004, men ändå.

Andra städer är Arvika (pga Arvikafestivaler), Kopparberg (pga Ödesvävslajven), Norrtälje (pga oräkneliga lajv ute på Porshanken), Västerås (pga Elerialajven (eller ja, det är väl mest donken jag hittar till...)) och nu även Hoi An.

Det är alltid lika härligt när man går runt och vet åt vilket håll man ska gå och kan även några genvägar. Vart man vill gå om man vill käka eller köpa nått.

De är mysiga, de där småstäderna.

Samlade intryck

Det är svårt att sammanfatta... Saigon/Ho Chi Minh City är en enorm och livlig stad. I lonely planet står det "Remember Spinal Tap? The soundtrack of Vietnam is permanently cranked up to 11." och det stämmer fan. Överallt är det tutande bilar/motorcyklar/moppar, brummande motorer, byggjobb, människor och annat som låter. Många har munskydd på stan också, framförallt när de åker motorcykel (som sällan är en riktig motorcykel utan mer en moppe), och efter några dagar så fattar man varför. Alla avgaser och allt damm känns.

Det är fullt med folk i halvuniformer också, dvs typ en kortärmad skjorta med axelklaffar och nått märke på skjortbröstet som berättar vad det är för person. Det finns "turist security" i ljusblå skjortor som är utplacerade lite överallt och hjälper en att gå över gatorna och jag gissar även med kartläsning mm. Det finns några i ljusgröna skjortor som är parkeringsvakter. Man ställer sin moppe på trottoaren med några andra och vaktar. De står utplacerade med kanske 50 m mellanrum på de stora gatorna. Man betalar en slant och ställer moppen där. 

Trafiken ger ett skrämmande första intryck, som sagt. Efter ett tag lägger man dock märke till att det är sällan hastigheten är särskilt hög, den brukar ligga runt 20 km/h till max 50 km/h, och folk verkar vara väldigt uppmärksamma i korsningar, vid övergångsställen mm.

Det är ungefär lika rent/skräpigt som i Sverige. Folk sopar undan skräp och löv med risknippen utanför sina affärer och det är fullt av gatusopare (i munskydd) som sopar upp på gatorna.

Vi såg inte heller så mycket djur i Saigon, en och annan hund. Ingen var kopplad, men de verkade ändå höra till nån. Oftast låg de och vilade i nån affär eller liknande. I Hoi An är det fler hundar, ingen i koppel. De ligger och vilar, springer efter en människa eller är ute på egna äventyr på gatan.

Ungefär som katter i Sverige!

My Son

Jag ber om ursäkt för att inläggen kommer i klump och att de inte alltid kommer i ordning. Jag sitter och skriver på mobilen då och då, men det är ju sällan jag har internet, förutom på hotellrummet.

My Son var coolt, det var häftiga ruiner. Man kände sig lite som Indiana när man gick runt där. Det finns en krater där sen vietnamkriget, de trodde att vietcong hade en bas där. Stört att förstöra så fina ruiner.
Templena var byggda i tegel utan murbruk. Guiden berättade att de visste inte hur de byggde dem, de är flera tusen år gamla och står till stor del än idag. Han visade i ett rum, där de restaurerat en vägg. Den nya väggdelen är ca 40 år gammal och täckt av grön mossa, riktigt sliten, medan den delen av väggen som stått i två tusen år ser mycket mer orörd ut.

Det fanns olika teorier om hur de byggt de olika templena, minns inte alla men en var att man byggde templet i obrända tegelstenar, och sen brände hela templet som en enhet. Och det vi tittade på just då var visseligen inte så stor vid basen, kanske 4x8 meter, men15 meter högt...

Det var som sagt fina ruiner. Vi gick runt och tittade och sen åkte vi tillbaka. My Son ligger ungefär 50km från hotellet, men det tog en timme att åka eftersom vägarna inte är så roliga.

Tillbaka på hotellet jublade vi över att frukosten stängde tio och inte nio och slängde i oss en andra frukost. Sen tog vi oss ner på stan, provade lite kläder och köpte lite grejs. Jag har köpt tyg till en tribalkjol nu också. Hoppas den blir snygg!

Jag måste plocka ut mer pengar snart...

På väg till My Son

Idag gick vi upp halv fem. Eller, klockan ringde första gången halv fem, andra gången tjugo i och sista gången tio i. Då kravlade vi oss upp, slängde på oss kläderna och sprang ner till receptionen och hoppade på en buss.
Den körde oss till ett ställe där vi fick frukost. Jag hade såklart glömt att kolla, men det var ett baugettliknande bröd där man kunde lägga i en liten omelett och lite sallad. Jag tog omeletten på en servett.

Sen hoppade vi in i en minibuss (den som hämtade upp oss var en stor buss, det var vi och ett annat par där i... och han körde med öppen dörr) och nu är vi på väg.

Det är fortfarande kolsvarta ute med en svag, svag ljusstrimma i öster. Det är inga stjärnor, det är väl för molnigt. Vilket påminner oss om att vi glömde ta med oss de paraplyer vi köpte för alldeles för mycket igår.
Tydligen använder de helljusen istället för att tuta när det är mörkt ute. Eller ja, på kvällen både ljusar och tutar de, nu har chauffören i princip inte tutat nått, bara använt helljusen. Samtidigt kör många med helljusen på hela tiden.

Vi har åkt förbi två, tre marknader där det råder hög aktivitet, rätt coolt! De har en stor matmarknad nere i Hoi An också, där de säljer allt från grönsaker till fågel, fisk och övrigt kött. De sitter vid sina små bord på marken och hugger upp köttstycken. Fascinerande.

Resten av dan

Det verkar som om det är svårt att sy upp lapptäcket vi vill ha, de vill mest göra kläder. Så vi köpte tyg idag till att sy ett själv. Jag är skitnervös över att ha räknat fel... Jörgen lugnar mig med att då får vi lösa det. Men 50 dollar för 8 meter syntetsilke känns ändå helt okej, det är ca 360 spänn. Och snyggt är tyget!

Vidare idag har vi provat lite kläder på alla de tre ställena vi beställt kläder ifrån. Det är också läskigt. Det är mycket som är läskigt, vi är så way out of our comfort zone så det bara skriker om det. Värst var väl när jag såg att jackan jag beställt med huva hade en stor (väldigt snygg visserligen) krage istället för huva. Hon sa dock att de skulle göra huvan sen. Puh!

Vi har bokat en guidad tour imorgon, till My Son som är nått coolt ställe en bit bort. 5:00 kommer de och plockar upp oss i receptionen. Då är klockan elva på kvällen hos er, tänk på oss då. Vi är tillbaka vid tio, så då har vi hela dagen på oss att drälla runt igen. Dagen där efter funderar vi på att åka till några marmorberg som finns här. Vi får se först hur den här resebyrån vi bokat via är.

Nu ska jag se om jag får tag på facebook eller kan sno datorn från jörgen och redigera blogginlägg. Weho!

Fortfarande i Hoi An

Sitter vid vattnet och dricker te och har käkat några steamed springrolles. Alltså ofriterade vårrullar, som jag känner mig trygg att äta. Vi har insett att den skumma förrätten jag beställde i Saigon där man fick rispapper och skulle lägga i lite nudlar, lite grönsaker mm, rulla ihop, doppa i fisksås och äta förmodligen är vårrullar som man gör själv. Fett spännande.

Vi har köpt biljetter till the old town idag, och gått och kollat. Det är ju gratis att gå runt där, men det finns en massa hus, tempel och museer, och man får välja fem av dem och gå in. Inte så jättespännande ställen men lite kul!

Vi bokade biljetter vidare igår också. Vi åker i övermorgon, sent på kvällen mot Nha Trang, typ Vietnams playa, med nattåg. Ca 14 timmar tar det, vi ska gå av vid en liten station en bit efter Nha Trang för att ta taxi till Muy Ne, där vi bara ska vara slappa turister på en strand.

Hehe, det ska verkligen bli spännande det här!

Kläder

Just nu sitter jag på Mr Xe helt själv. Vi har gått runt i staden idag och börjat nosa på lite olika skräddare. Fett läskigt, tänk om det blir fel!!! Vi har nyligen beställt lite saker på Kimmys, Jörgen en kostym och jag en klänning och en jacka. De är bland de dyrare, men har väldigt många bra recensioner på nätet.

Mr Xe har också mycket bra, när det gäller herrkläder i alla fall. Vi var här tidigare idag, och de var väldigt trevliga. Många vietnameser är framfusiga med glimten i ögat. Gatuförsäljarna säger "Hellooo, you want to buy..!" och när Jörgen säger att han vill ha ett par byxor säger de att han vill ha två par (men de ger sig oftast rätt snabbt :-P).

Nu är vi som sagt tillbaka på Mr Xe och Jörgen har beställt en till sak. Hon som verkar styra här plockade med sig honom på cykel (han cyklade, hon är nästan en huvud kortare än jag) för att göra mätningar. Han messade nyss och sa att han var två kvarter bort.

Sen ska vi gå vidare och se om jag kan få nått linne eller klänning också. Tänkte kolla vad det skulle kosta att sy upp en tribalkjol, choli och kanske harembyxor... de är visserligen ganska lätta att sy själv, men jag tror det är billigare att sy upp här än att köpa tyget hemma och sy upp själv...

Nu kom Jörgen tillbaka!

Hoi An

Vi kom fram runt åtta-, niotiden igårkväll. Vi delade en taxi med två nederländare från flygplatsen. Hoi An ligger ungefär tre mil från flygplatsen i Da Nang, vilket kostade strax över 400 000 dong för oss alla fyra. Dvs ungefär 140 spänn. Gillar de här priserna...

Hotellet vi bor på verkar okej. Det är rätt billigt men ändå lite lyxigt, rätt najs. Den har en pool, som dock känns lite kall. Det är allmänt kallare här. Och mycket fuktigare. Men vi installerade oss på rummet innan vi gick upp och käkade middag på hotellets restaurang. Klockan var halv tio, vi orkade inte gå ut och leta efter nått och de flesta ställen verkar stänga vid tio ändå. Sen rakt ner i säng...

Idag har vi gått runt lite. Det är som sagt kallare här, 20-25 kanske, och väldigt fuktigt. Jag har tom haft min (tunna) tjocktröja på mig hela dagen. Det verkar vara lågsäsong här, väldigt tomt på hotellet och inte så fasansfullt mycket turister nere i byn. Vi har gått runt lite och börjat nosa lite på skräddare.

Det är skitläskigt, vem ska man välja?!

Sista dagen i Saigon/HCMC

Idag har vi packat och checkat ut. Packningen är kvar på hotellet. Vi måste köpa en ny väska i Hoi An sen... ryggsäcken var väl kanske halvfull när vi åkte, nu är den proppfull! Och då har vi ändå inte köpt så mycket saker...

Sen gick vi ner till marknaden igen och gick en vända. Jag häller i mig vatten och kroppen nästan sprutar ut svett ur porerna, framför allt i pannan. Minns inte att jag hade såna här problem med värmen när jag var i Thailand för sex år sen, men ja, jag kan ju ha glömt. Det var ju i oktober också, vet inte om det var svalare då...

Nu är vi tillbaka på Le Pub där vi var härom dagen. De spelar julmusik och vi dricker öl och väntar på mat. Sen ska vi röra oss tillbaka mot hotellet och åka mot flygplatsen runt tre! Det känns synd att lämna staden, men lite skönt också. Jag dör som sagt i värmen och det låter hela, hela tiden, det är aldrig tyst.

Nu kommer maten!