Lycka

Ibland krävs det verkligen så små saker för att få en på bra humör. Som att det har regnat ute och det är fullt med vattenpölar på vägen bredvid trottoaren man går på, så kommer det en bil och skvätter upp massa vatten som hamnar framför en själv. Eller som att få somna bredvid sin älskling till ljudet av ösregn utanför. Eller som när man känner sig som ett med sina allra käraste vänner, till exempel när man tillsammans står och skriker ut sångerna tillsammans på en konsert.

Igår kom jag hem från Krisitanstad, och det var synd att vi inte hann göra så mycket där, även om det var väldigt kul. Lars Winnerbäcks konsert var väldigt underbar. Det ösregnade innan och under förbandet, Mikael Wiehe (som var riktigt bra, ska nog tvinga Ellen att skicka mig några låtar) och det duggade genom hela Lars Winnerbäck och Hovet. Men det märkte vi inte. Vi sjöng med och stod och hoppade och skrek under våra favoriter. Synd att det inte varade längre, men min hals klagade nog inte.
Efteråt lyckades vi kramar Lars Winnerbäck! Och några av medlemmarna från Hovet, samt att vi fick de flestas autografer. En av medlemmarna kom från Täby, det visste vi inte! Synd att vi inte skrev "Tääääääääbyyyyy!!!!!" när Lasse berättade det på konserten. Men vi sa att vi kom därifrån efteråt. Han undrade vad vi gjorde där nere, hehe. Han har till och med gått i Ellagårdsskolan! Det var kul.

Men i alla fall. Igår kom vi hem. Snabbt hem, packa upp, och sen skulle vi iväg igen till föreningsgården för att fixa det sista inför lajvet. Och där gick jag i duggregnet med mitt (ok, pappas) jättestora paraply och bara njöt. Jag vet inte hur det började, jag tror det började med att jag lyssnade på bra musik (Charta 77) och kände mig jättehäftig, och då började jag le, och då började jag le ännu mer och bara njöt av mig själv. Sådana stunder är underbara.

Vad mer gjorde vi där nere då? Jo, vi var på filmkväll hos Maräka. Det var väldigt trevligt att träffa henne, och Marie. Vi lagade mat, och tittade på Muppet Teasure Island och var ute och gick och sen sov vi. Jag och Maräka delade madrass. Den flickan sover ju inte! Men hon var mysig att ligga och kramas med.

Nu har jag fullt upp framöver. Johan och jag planerar att eventuellt åka till Skolkosterspelen en dag utöver allt vi redan planerat av lajv, lajvpyssel, fest och mys. Han funderar dessutom att åka till medeltidsveckan sista helgen, så jag ska kolla om inte jag kan åka hem en natt senare.

Nej, nu ska jag vidare och pyssla.

Vi ses på andra sidan Gryningen, vänner.
(Eller bara på andra sidan veckan)

Allmänt babbel

Så. Nu har pappa tittat på mitt förslag till svar till Hampus. Det har gått ett tag sen han skrev till mig, jag tror han svarade i måndags eller nått (kan inte nå helgon för tillfället) men han får nog vänta till helgen för att få svar. Då hade jag tänkt ta det via helgonmail.
Pappa tittade genom det och sa att han skulle fundera lite på det och så skulle han nog hinna skriva ett nytt förslag till på lördag eller nått. Vad bra! Pappa lär han få svårt att argumentera emot. Hehehee...

Imorgon ska jag träffa My. Det ska bli trevligt! Träffade henne i och för sig på Shadowfest, men det var bara en kortis, hon stack efter en timme eller nått eftersom hon inte är 18 än. Men imorgon ska vi träffas, och typ äta glass. På förmiddagen hade jag tänkt försöka rensa ur min garderob. Det behövs. Massvis med kläder där, och annat. Och pappas födelsedagspresent borde ligga där också. Någonstans. Hoppas jag.

På fredag ska jag in till stan, med mor min och Victor. Jag ska köpa födelsedagspresent till Victor, samma typ av t-shirt från Blue Fox som de två senaste åren, samt kläder till moi och mor till hennes 50-årsfest. Hoppas jag hittar något snyggt som jag gillar.
Sedan ska jag hämta upp Johan. Och så ska vi sova hos honom på kvällen. Det ska bli trevligt! Jag saknar den pojken...
Jag har kommit fram till att det kommer bli otroligt dyrt att ha honom i lumpen om vi ska hålla på och ha samma mobilkontakt resten av hans tid där som vi hittills har haft. Bajs.

Men jag kommer väl vänja mig. Få ner sms:en till ett eller två per dag. Kanske bara prata typ 10 minuter varje gång, istället för uppåt 20. Och kanske inte prata varje dag utan typ varannan. Men jag undrar hur jag skulle stå ut då!

Nä, nu ska jag sluta älta mig i självömkan. Gör något vettigt, Linda! Nu! Som vadå? Vad som helst! Som att sms:a honom och fråga varför han inte ringt ännu? Nej, fel! Något som inte kostar! Spelar ingen roll, han ringde nyss ändå! Hähähää...

Men så mycket prat blev det inte. Han var trött och ville sova. Hade gjort massa jobbigt idag samt pluggat, jag tror det var sjukvård. Men vi ska höras igen, imorgon, som alltid.

Var i Sumpan idag med Anders. Jag köpte lite svart linnetyg till Victor som ska ha det som orch och dölja sin ringbrynja. Och så köpte jag lite mellanmörkt brunt tyg med en liten dragning åt grönt. Det ska jag göra pösbyxor av sedan. Hehe, jag köpte lika mycket tyg till mig som Anders gjorde till sina pösbyxor! Haha! Men jag gillar ju att överdriva, samt att jag har råd att få lite spill.

Anders köpte tyg till sin stadsalvsroll. Det kostade ganska mycket. Riktigt mycket. Jag tror allt hans gick på ungefär 700:- om jag minns rätt. Plus själva lajvkostnaden på 400:-. Stackars honom, det blir ett dyrt lajv det här, speciellt som han inte har något jobb! Han ska i och för sig återanvända en del av det som skogsalv och som Gramse, men ändå.
Han hade velat köpa kantband till sin rock också. Han hade hittat jättesnyggt kantband, ungefär 3 cm brett, rött och guld. Han räknade ut att han behövde ungefär 6 meter av det. Sen kom han underfund med att det kostade 59 kr metern, alltså skulle det kosta 354:- för 6 meter.
Så han sprang iväg och hittade ett tunnade, för 29 kr metern. Sen kom han på att han behövde ungefär ytterligare 3 meter och då struntade han i det och bestämde sig för att ta det sen!

Sen upptäckte vi att vi var sena till bilen. Han hade betalat för att stå där till 2 minuter i tolv och vi var fortfarande kvar i affären 5 över. Han stod och svor och förklarade att han skulle krossa alla bilrutor och massa annat om han kom tillbaka och hade fått p-böter.
Men det hade han inte, som tur är!

Jag har införskaffat mer p-piller idag också. Var lite nervös för att de skulle ha sommarstängt, men tydligen är de så förnuftiga att de inte har det. Vilken lättnad! Jag måste ju ha nya piller till på måndag. Har varit lite seg. Men nu har jag dem i alla fall.
Jag fick också veta att jag har lågt blodtryck. Jahapp. Bättre det än högt.
Satt och läste en broschyr om preventivmedel där också som jag snodde med hem. Satt och funderade på om man skulle våga sig på något av de andra preventivmedlena som finns, p-stavar, p-sprutor och allt vad som finns. Något som gör att jag slipper komma ihåg de där satans pillrena hela tiden.
Jag måste bli bättre på att komma ihåg dem. Hittills har jag haft tur. Men vem vet hur länge den håller i sig?

Nej, nu ska jag sluta med att sitta här och spotta strunt. Nu ska jag nog gå och lägga mig. Ska bara läsa om slutet på Harry Potter och Fenixorden. Jag började läsa den på engelska men kom fram till att jag var för trött. Så Godnatt, vänner.


Vi ses på andra sidan Gryningen.

PS. Åh, jag måste bara berätta vad Grön skrev på sin roll: Egenskaper, Personlighet: Allmänt druidisk och alvisk.
Åh, nämen TACK Grön, vi hade ingen aning om att du skulle spela alvisk! Jagmenar, du ska ju trotts allt spela Alv. *dör*

Medeltid

Jag tittade just på slutet av Arns Rike på TV. Jan Guillou berättar om Arn och om Svergie på den tiden. Tydligen var det del tre av fem, synd, det var väldigt intressant. Och så det där suget.
Efter medeltid. Alla underbara, vackra kläder, musiken... Mest musiken, det räcker med en flöjt som spelar nästan samma melodi om och om igen, men det är underbart.
Och jag påminns varför jag lajvar (förutom den biten att det kan vara otroligt roligt, samt att så många jag känner gör det). Men jag blev också mer sugen på lugnare, innomhuslajv. Gästabudlajv. Inte sånna som på TSS, utan festlajv ut till fingerspetsarna. Inte så mycket intriger eller nått. Bara mat och dryck, musik och dans och bara jättetrevligt.
Det är mitt mål nog. Och försöka hitta den där musiken...


Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner.

Nattfilosofier

Så. Nu har jag förberett för några timmars dräggande och filosoferande. Jag har varit på toa. Jag har hämtat två flaskor (billig) cola, varav en är kall. Jag har hämtat något att äta (en bit honungsmelon). Jag spelar musik jag tänker till, som Rammstein och liknande. Jag har tömt och fyllt diskmaskin så ingen kan komma och störa mig med det. Jag ska snart fixa Grötslevens medlemslista och sen är det bara att sätta igång med kvällens dräggtänkande. Saker jag hade tänkt ta upp är:

• Lakris - Att äta, eller inte äta?
• Pappa - Filosofier
• Stress - Den ständiga
• Honungsmeloner - De är ju lika slafsiga som vattenmeloner...

Och det får nog ta och räcka.

Så, Lakris var det. Lakris är en sån sak som väldigt många älskar, som väldigt många avskyr och som väldigt få tycker så där lagom om. Annat exempel är risgrynsgröt. Och säkert nått mer, men det har jag glömt nu.
Men likväl. Jag har aldrig gillar lakris, jag är grymt misstänksam mot allt svart godis och allt som påminner om svart godis. Jag hör till dem som tycker att lakris förgiftar resten av godiset i en godispåse. Och jag kan även säga att jag inte är en sån som aldrig smakat det och ogillar lakris av princip, för jag har testat många gånger med att äta det. Dessutom tål jag inte all lakris...
Men jag undrar om det inte börjar bli dags igen snart. Att testa lakris igen, se om det verkligen är sådär vidrigt som jag föreställer mig. Man vill ju inte gå miste om något.
Jag planerar alltså att låta Maräka köpa lakris nere i Skåneland nästa vecka och smaka av det. Får vi se hur det blir med den saken. Var lugna, jag kommer låta er veta, även ni som inte läser här. Gillar jag det kommer jag skrika hur gott det är så att även skogshuggarna i norr hör det. Ogillar jag det lär ni höra någon hulka om några dagar, oavsett var på planeten ni befinner er.

Nästa punkt: Pappa. Ojoj, det här kommer ta lång tid. Det finns så mycket att säga om honom. Han har sina sidor som jag bara avskyr. Jag blir så tokig på dem. Att han kan vara så stolt. Att han kan vara så enkeltänkande. Att han bara kan!
Men samtidigt vet jag att jag är likadan. Jag har de där sidorna jag med. Men jag motarbetar dem. Jag tvingar mig själv att svälja min stolthet, vilket jag kan göra (ibland) nu, och som var helt omöjligt för några år sedan.
Men samtidigt är dessa sidor egenskaper som jag är stolt över. Det låter fel, men det är svårt att förklara.
Min käre lille far kan vara ett helvete att argumentera emot. Jag vet. Och då avskyr jag det. Jag tänker att jag ska i alla fall gå att resonera med som mor. Men samtidigt är det en del av honom som gjort honom så framgångsrik. Och då är det väl en bra egenskap? Nu när det hjälpt honom så mycket? Och där ser jag upp till honom.
Men det är väl det jag vill ändra på. Ett sätt i yrkeslivet, ett annat på fritiden. Men kommer det att gå? Det blir svårt. Men jag har ett mål att kämpa mot.
Pappa vet så mycket. Han har stenkoll på hur man håller i pengar utan att snåla. Hur man köper saker utan att bli av med pengar. Hur man får pengar att växa. Ungefär.
Ja, han/vi kanske köper ganska mycket onödigt och dyrt. Men, han köper fortfarande ekonomiskt. Och han vet var han vill ha. Får han det inte ger han sig inte förrän han har det. Och DET vill jag också kunna. Inte ge mig för att jag inte orkar. Inte ge mig för att jag inte vill vara till besvär.
Han har så bra koll på saker och ting. Vet vad som är bra, vad som är kvalitet och vad som är skit. Han kan gärna lägga ut lite extra bara för att få något som han vet är bra.
Jag kan fråga honom om råd om det mesta i skolan. Vissa saker har han ingen koll på alls, men när det kommer till saker som har med yrkeslivet att göra är han suverän. Han vet vad man tittar på, vad man lägger vikt vid, vad som är onödigt och vad som ger fel intryck.
En sak stör jag mig dock på, och det är det där med ekologisk mat. Det har han inget för. "Dyrt och sämre." är hans åsikt om det. Och det är väl sant på sina håll. Men ändå.
Pappa är bra på den biten också att vi tänker på liknande sätt. Lägger vikt vid liknande saker. Där har jag problem med mamma, och därför jag har så svårt att få hjälp av henne när jag ska sy eller göra läxorna eller vad som helst.

Jag har börjar analysera far min på senaste tiden. Försöker plocka fram alla mina minnen om honom och jämföra det med min åsikt om honom nu. Och mycket gör jag just för att jag inser mer och mer hur satans lika vi egentligen är.

Men jag vet bestämt en sak som jag absolut hoppas att jag har (eller åtminstone kommer) träna bort, och det är det där med att prata. Att säga vad man menar. Inte sällan han upprört säger "ja!" medan han egentligen menar "nej". Men säger han ja, så tar jag det som ett ja.
Och att jag alltid får höra via mamma att han är arg, irriterad eller upprörd över något som vi ungar har gjort. Medan jag själv aldrig får höra något från honom. Ja, det skulle vara när helvetet brakar löst någon gång.
Jag vill kunna säga det jag vill säga och inte gå någonstans och muttra och hoppas att de förstår.
Samt att jag vill kunna prata om allt med mina barn i framtiden. De ska inte behöva smyga om de gjort något de inte får, om de klumpat sig för att de gjort tvärtemot vad jag sagt eller något sånt. Jag vill inte köra med bestraffningsmetoden när jag vill lära mina barn något.

Förmodligen kommer jag inte lyckas med allt det här. Men med kanske en del. Och det räcker.


Vad var det sen då? Ah, stress. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är nästan alltid stressad. Bara ibland, när jag glömmer bort den, kan jag vara lugn. Och inte ens alltid då. För jag tänkte så mycket framåt. Nu gör jag det, sen ska jag göra det, och efter det ska jag göra det. Och jag hoppas bara att jag hinner med allt det.
För tillfället är jag stressad över lajvet. Och Kristianstad. Och Medeltidsveckan. För att inte tala och veckan innan lajvet, hemma hos Johan. Jag är stressad över körskolan, inte minst.
Men jag känner att den börjar släppa lite. Vi kommer få ordning på de där satans intrigerna i alla fall. Jag kommer kunna ligga och slappa en del i alla fall. Jag kommer ha det väldigt kul i Kristianstad, och det kommer vara härligt skönt och slappt. Även om vi kommer göra en massa saker. Jag planerar att köpa massa god mat och äta. Ha massa trevligt.
Samma sak på Gottland. Köpa massa fint. Jag har massa pengar kvar, vilket jag är förvånad över. Får se hur det blir med den saken sen.

Och sist men inte minst. Honungsmelon. Tog en bit nu för att nattdrägga mig med. Den är väldigt vattning och rinnig. Varför heter inte den också vattenmelon? Okej, kanske vattenmelonen är mer vattnig, men den är trotts allt röd. Inget vatten, förutom det med karamellfärg i och möjligen Röda havet (jag vet inte, jag har aldrig varit där), är rött.
Honungmeloner är ju i och för sig gula, men de är mer ljus-vit-gula, vilket påminner ganska mycket om färglöst, som just är vattnets egentliga färg(?). Så, jag tycker att ljus-vitt-gult påminner mer om vatten än rött.
Men om vi nu skulle döpa om honungsmeloner till vattenmeloner, vad skulle då de före detta vattenmelonerna heta? Rödmeloner? Nej... Bröstmeloner (med tanke på hur folk kan associera ibland)? Nej, inte det heller. Kulsprutemeloner? Ja, det skulle nog fungera. Men det skulle nog ändå förbjudas efter något år eftersom en sådant namn kan vara skadligt för barn. Och vi vill ju att våra barn ska leva i en rosa fluff-värld, skyddad från allt vad våld och annat läskigt heter.
Men ska vi ta det tvärtom istället. Varför heter honungsmeloner just honungsmeloner? De smakar inte så mycket honung. De är i och för sig söta... Det har nog med färgen att göra. Men honung är väl mörkare? Nej, vet ni vad, nu tar jag nog och lägger ner det här.



Det är underligt hur kreativ man kan vara såhär mitt i natten. Det är alltid på natten jag mår som värst, och på natten jag skriver mina bästa texter. Det borde vara natt oftare.

Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner.

Johan

Nu har jag lämnat Johan. Kom på när jag kom hem att jag nog hade kunnat följa med honom i alla fall. Jag glömde att klockan inte var så mycket. Jag hade kunnat umås med honom en halvtimme eller nått hemma hos Linde. Men men, för sent nu. Inget att göra åt.
Helgen har varit väldigt trevlig. Även om jag känner mig mer stressad nu än jag gjort på länge. Jag avskyr det. Det är meningen att jag ska må bra. Inte må dåligt.
Vi var ju på bio ikväll. Den började klockan 18.00 och skulle vara ungefär 2 timmar lång, det visste jag. Hans buss skulle inte gå förrän runt 22.00, det visste jag. Alltså, lång tid mellan att filmen tar slut och han skulle vara i stan, och han hade allt med sig. Ändå kom jag på mig själv att undra när filmen skulle ta slut. Har det inte gått två timmar än? Har det inte gått mer än två timmar nu? Det känns som det. Kanske man ska ta upp mobilen, sätta på den och kolla? Ta det lugnt nu, Linda. Det har inte gått mer än två timmar. Ändå var jag stressad.

Men men. Nu är han borta. Nu kommer han in i tid. Det ska han göra. Själv ska jag nog gå och gömma mig någonstans. Jag dyker upp om en vecka. Då kommer Johan tillbaka.

Svedski

Har inte skrivit något här på ett tag, och jag orkade inte skriva något seriöst så jag la ut min uppdaterade variation av Svedski, Dark Piratski. Läs och njut, och gå någon annanstans om ni vill skratta högt.


Svedski

Aurora Elenhín. En flicka som föddes under den period som Mörkrets Herre hade sitt herravälde. Hon förlorade sina föräldrar liksom många andra. Hon var ensam hemma, och hennes föräldrar dog under dagen, på väg hem från sitt jobb. Hon vet inte så mycket mer än så, mer än att de blev dödade av dödsätare. De var inga speciella, inga särskilt viktiga personer.

Aurora hamnade först hos sin mormor, men hon var redan då väldigt gammal och sjuk och såg genast till att Aurora skulle hamna fosterhem när hon dog, vilket flickan också gjorde. Hon har flyttat runt ganska mycket, på vissa ställen har hon inte bott längre än en månad.

Just nu bor hon hos mr och mrs Filther. De är snälla, men de har bara hand om henne för att hon går i skolan, vilket gör att hon inte är hemma hela tiden. Hon bor hos dem under sommarlovet, annars är hon mest på skolan.

Hon bryr sig inte så mycket om att hennes föräldrar är döda, hon sörjer dem inte, hon kommer ju knappt ihåg dem. Vissa föds blonda, andra brunhåriga. Vissa har föräldrar, andra inte. Hon är ganska likgiltig inför det mesta. Det som händer, det händer. Så är det.

Sommaren innan hon började på Hogwarts tog hennes fosterföräldrar med henne på en Europa-runt-resa. De planerade att köpa hennes trollstav när de kom hem igen hos Ollivanders men en dag gick de förbi en affär som sålde trollstavar så de bestämde sig för att gå in och titta. Aurora testade några stavar och då plötsligt dök DEN upp. Den var perfekt, som gjort för henne. Så de köpte den. Trollstaven är 16,8 tum och av jakaranda. Den har en kärna av viliehår.

Sitt smeknamn, Svedski, minns hon inte riktigt var, av vem eller varför hon fick. Det bara dök upp. Och kom väl till hands när hon började umgås med de andra piratskis.

Svedski är ganska kort. Hon har låtit fläta sitt långa hår i många, många små flätor som räcker henne ner till midjan. Det är en färgsensation att se hennes hår, det lyser i neonrosa, lila och klargrönt. Vid tinningarna hänger även några flätor i rött och guld, elevhuset till ära.I övrigt har hon den vanliga Hogwartsuniformen, även om hon använder den så lite hon kan. Hon gillar sina egna kläder långt bättre. Hennes långa, vida, fladdrande kjolar och långa sjalar i tunna och i virkade tyger. Piratdukar och klirrande smycken i guld och silver och gnistrande stenar. Och så hennes höga, svarta läderstövlar.

På Hogwarts har hon gått om ett år eller två. Det har ju för det första varit en del strul med fosterfamiljer och liknande, samt att hon helt enkelt inte riktigt orkar engagera sig i skolan så mycket. Hon är ganska lat och lite slö. Men hon är ganska snabb i tankarna, och har inte så svårt att hänga med, även om hon nog borde vara bättre på att göra läxorna. Ibland försöker hon komma undan genom att göra dem muntligt på plats, men det är sällan det går hem.
Hon är även ganska tankspridd, lite förvirrad och glömsk.
Trollformler hon gillar är såna som kan göra att hon slipper röra på sig(i stil med Accio), att hon slipper komma ihåg saker och liknande. Hon kan en del ganska kraftiga trollformler eftersom hon brukar sitta och läsa före när klassen går genom något hon redan lärt sig.

Ibland kan hon få enegiryck, mest när hon är med de andra tre. Då flummar de runt och kan hitta på det ena sattyget efter det andra. Blir hon arg, så blir hon verkligen arg. Skulle hon få för sig det skulle hon lätt kunna spöa upp någon som hon inte tycker om. Hon hjälper även sina vänner om de skulle bli sura på någon.

Svedski är ganska kort. Hon har låtit fläta sitt långa hår i många, många små flätor som räcker henne ner till midjan. Det är en färgsensation att se hennes hår, det lyser i neonrosa, lila och klargrönt. Vid tinningarna hänger även några flätor i rött och guld, elevhuset till ära.I övrigt har hon den vanliga Hogwartsuniformen, även om hon använder den så lite hon kan. Hon gillar sina egna kläder långt bättre. Hennes långa, vida, fladdrande kjolar och långa sjalar i tunna och i virkade tyger. Piratdukar och klirrande smycken i guld och silver och gnistrande stenar. Och så hennes höga, svarta läderstövlar.

I skolan umgås hon mest med Barbelius, Musikski och Tiriq. Barbelius och Musikski är båda från Gryffindor, precis som hon själv, medan Tiriq hör till Slytherin. Hon hjälper dem när hon kan och när de vill. De är hennes lilla familj. Hennes lilla värld. Där det inte finns några gränser för dem.

Vi ses på andra sidan Dimmsjön.