Huvudet snurrar. Av flera orsaker. Det är fullt upp. Spexet har kommit igång ordentligt, jag försöker agera gruppchef med koll på allt. Är ansvarig för tekniken på kvällsevent. Börjar dansa nästa vecka. Var på ett fantastiskt lajv förra helgen vars rus jag fortfarande flyter på. Det är lite jobbigt dock, har svårt att koncentrera mig på vanliga, tråkiga, vardagliga saker. Har lovat i en vecka att städa bort klädhögen i sovrummet. Hängde upp en klänning i morse. Just nu känns det som om mitt liv har kastats upp i luften. Jag hänger där uppe, i ögonblicket av tyngdlöshet. Sen kommer jag falla ner, och troligtvis landa på samma ställe som tidigare. Men det vet jag inte än. Kanske kommer jag fångas av det som kastade upp mig? Och följa den vägen? Kasta om livet? Vill jag det? Där svävar jag just nu. Livets stora frågor i det lilla. Håller andan.
Det svåra just nu är jag helst vill bort. Till ett mörkt, stilla, tyst och ensamt ställe, för att tänka, andas och vara. Men det har jag inte tid med. Och de jag gärna skulle vilja träffa och prata genom saker är det svårt att träffa de närmaste dagarna. Folk överallt, hela tiden. Men inget som drar mig ner mot marken igen, som visar var jag kommer landa.
Äh, jag borde mest sova. Sömn är en bristvara numera.
