Och så var det jul igen...

Men det gör inget, för jag gillar julen. Jag tycker den är mysig. Full av nostalgi.
Klart, julen blir aldrig som när man var liten, men jag tycker den är lika mysig för det.

Min perfekta jul, som jag ser det just nu, skulle vara såhär:
Jag bor i en stuga ute på landet, eller nått. Långt bort från stad och sånt. Jag bor där med Johan eller någon annan nära vän. Vi sover länge, tills vi vaknar, och då går vi upp och äter en lunchfrukost bestående av risgrynsgröt. Eller så går man upp tidigt, när det fortfarande är mörkt, tänder ljus och myser.

Sen tar man det bara lugnt hela dagen, fikar och har det trevligt. Äter pepparkakor och lussekatter och knäck och allt, och massa levande ljus. Sen tittar man på Kalle Anka (tycker det är lite synd att Arne inte är kvar), och sen öppnar man paketen som ligger under granen. Det behöver inte vara en stor gran, det går bra med en liten.

Efter det är det julmiddag med buffé och ett stort urval av rätter. Behöver inte vara mycket av varje rätt, men det ska finnas mycket att välja mellan!

Sen sitter man uppe sent, dricker glögg och njuter av alla nya julklappar. Sen går man och lägger sig!

Och självklart är hela huset jättepyntat!

Det vore en riktigt mysig julafton. Men det är såklart väldigt trevligt att träffa folk också, släkten och så. Fast det kan man göra på juldagen, haha!

God Jul på er!

Vi ses på andra sidan Julen, Vänner!

Skrik

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AA
AAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAA

AA
AA
A
A
A
A
AAAAAAAAAA
AA
A
A
AAAAAAAAAAAA
A
A
A
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
A
A
AA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Och Solen Gick Upp...

För mig...

Jag hade egentligen tänkt skriva en snyggt och seriöst inlägg om det snygga namnet min blogg har, men jag orkar inte vänta längre, och nu har jag inte tid. Men det spelar ingen roll, känns ändå mest som om det ändå bara är skendjupa texter jag skrivit, som när man tittar på en vattenpöl och den känns jättedjup men egentligen når den inte ens över lilltånageln.

Jag är inte heller arg tillräckligt ofta eller längre för att kunna basera en blogg på allt jag hatar i den här perfekta värden, och jag är dessutom inte tillräckligt ordfinulig för att klara av det.

Jag använder den här bloggen när jag känner att det är något viktigt innom mig som vill ut. En bra tanke, en bra formulering, något jag kommit fram till. Och för ungefär en månad sen kom jag på hur passande namnet egentligen är.

Jag skriver helt enkelt när jag kommer på nått, när jag fattar nått, när solen går upp för mig. Väldigt passande namn för att bara ha tagits ur luften sådär.

Men, nu har alltså Solen Gått Upp För Mig en gång till, nämligen hur otroligt jävla beng i huvudet jag är som har gjort så jävla lite unger höstterminen och nu har kvar allt och lite till.

Därav listan som ligger till höger. Den har jag reda i dagboken på helgon, men här kan jag stryka i den under hela veckan.

Så, nu ska jag iväg och se om jag verkligen kan sätta igång och göra något vettigt. Vi får se om jag lyckas...

Vi syns på andra sidan den smarta Gryningen, Vänner...

Jag älskar

Jag älskar att du lutade dig mot mig igår när vi åkte hem, att du nästan somnade (det blev jag som fick "ta hand" om dig).
Jag älskar att du drog ur kontakten till adventsstjärnan igår (för att du kvällen innan, när jag drog ut den (för att jag har svårt att sova i ljus), sa att du inte ens tänkt på den).
Jag älskar att, trots att du utåt inte låtsas göra det, låter mig umgås med killkompisar utan problem (även om jag inte är säker på att jag förtjänar det).
Jag älskar när jag mår dåligt och du försiktigt frågar om du ska hämta lite vatten och en ibumetin (du minns att jag inte gillar alvedon).
Jag älskar att du försöker få mig att må bättre (trots att det är jag som borde försöka göra det).
Jag älskar att du, liksom jag, verkligen vill försöka, verkligen önskar att det ska hålla (och kämpar lika mycket att få fram det som var i början).
Jag älskar när du bokstavligt talat nästan hoppar på mig och säger att du älskar mig (just de blåmärkerna har en tendens att inte göra ont).
Jag älskar att du är min, och jag är din. Det är så praktiskt att vi älskar varandra och ingen älskar någon annan. Det är så bra, att du älskar mig, att du gör allt det där för mig, för det får mig att må så bra.

Jag älskar dig, Johan, och jag vet att du älskar mig lika mycket. Och just det får mig att älska dig ännu mer!

Vänner

Jag är förundrad över hur snygga texter, och hur smarta texter, jag ibland kan få till när jag lägger manken till. Maräka la nyss ut ett brev jag skickade till henne i våras, och jag blev riktigt imponerad av mig själv. Och väldigt glad över att hon la ut det, jag hade glömt vad jag skrev. Men det är viktigt det jag skrev, eftersom det beskrev ganska bra vad jag vill säga till så många.

Jag är en hjälpare, jag blir frustrerad av att inte kunna hjälpa folk som behöver hjälp (vare sig de vill det eller inte). Ofta blir jag så frustrerad att jag blir apatiskt, likgiltig. Jag orkar inte egnagera mig, för det känns som om det lilla jag kan göra inte gör nån skillnad.

Jo, för någon gör det skillnad, och det är ju det som räknas, men jag blir frustrerad av att jag inte kan göra mer än det där lilla.

Så mycket folk som jag vill hjälpa, som jag vill krama, som jag vill förstå.

Jag hade tänkt skicka ett sms, men det jag hade tänkt säga fick inte plats, det var för mycket, så det får bli så här. Jag önskar att jag kunde ge dig allt det här jag velat få, men inte fått, för att jag inte bett om det, och inte vetat hur man ska be om det... Och inte ens vetat vad det är jag ville ha. Men jag vet inte hur jag ska ge dig det, för jag tror inte heller att du vet vad det är du vill ha, eller hur man ska be om det... Men om du skulle komma på det, ja... Då vet du iallafall en som mer än gärna vill ge dig det, utan att höja på ögonbrynen, utan att skratta, utan att ställa frågor... Om det är det du vill, så klart.

Jag, 17/4 -05, till Maräka

Det är så jag vill säga, till alla! Och självklart främst till mina vänner. Jag vill så gärna hjälpa och känner mig så ofta så maktlös.

Och jag undrar om det inte är därför jag stänger in mig själv i ett skal när jag själv väl mår dåligt, för jag vill inte utsätta mina vänner för den känslan av att de inte kan hjälpa mig. Idiotiskt, för det är ju då jag gör det. Jag vill inte att någon stänger in sig hos sig själv och mår dåligt, och skäms för att man mår dåligt, jag vill kunna hjälpa!

Jag skäms så ofta så mycket när jag mår dåligt eller är ledsen. Vet inte varför, men det är hemskt, och jag mår inte bättre av det heller direkt, jag känner mig bara ännu mer eländig, ovärdig. Jag vill inte vara en börda för mina vänner. "Åh, nej, nu är hon ledsen igen, vad är det för liten puttenuttig skitsak den här gången då?" För det är ju det det är, det utlöses alltid av småsaker. Vilket gör att allt kretsar kring den här småsaken, och jag försöker undvika att bli uppretad av just det, istället för att kanske gå djupare och ta reda på varför jag är så lättredad över huvud taget.

Men nog om det, jag går i rätt riktning, det känner jag, och det känns bra.

Men snälla, Vänner, glöm inte det jag skrev till Maräka, snälla gör inte det.

Vi ses på Andra Sidan Gryningen, Vänner...

Hemligheten med nakna kvinnor

Igår när jag loggade in på helgon så kastade jag, som alltid, en blick på de som för tillfället stod under "Inga helgon direkt". Där var det en tjej som hade fotat sig själv uppifrån, med en urringning och en väldigt, väldigt kort kjol. Hon fick ungefär 10 besökare i minuten! Och kanske hjälpte det lite att hennes helgonnamn är KondomJenny.

På sin press hade hon en länk till en hemsida hon drev på fritiden, som bland annat sålde kondomer, glidmedel och liknande. Och, om man tittade i gästboken, såg man att det var ganska många som varit inne och kikat på det.

Bra för henne, ganska smart att göra reklam till den på sin press!

Men så började jag fundera lite. Det var bra att det var så många som kom och kikade på henne, för då klickade många in på hennes hemsida. Men varför klickade så många på henne? Jo, för att hon var relativt lättklädd, och hade en namn som får en att tänka på sex. Och varför är det så speciellt med det, om det hade varit en kille som hetat KondomJens eller nått och som hade ett foto på sig själv halvnaken hade det inte varit lika uppseendeväckande.

Samma sak på alla reklampelare. Det är ganska mycket oftare man ser en halvklädd tjej än man ser en halvklädd kille. Men fler tittar mot en halvklädd tjej än mot en halvklädd kille. Varför?

Jo för att kvinnas kropp är mer spännande! I alla tider har det varit nått visst med en kvinnas kropp, mens, barnafödelse och liknande och ofta varit fullt av hemlighetsmakeri och ovisshet. Man trodde ju ett tag även att kvinnan inte såg likadan ut innuti med alla organ som män.

Under ganska lång tid har kvinnorna fått gå i kläder som täckt hela deras kroppar, medan män har varit fria att visa mer. En man som arbetar i bar överkropp är inget problem, medan det inte är lika acceptabelt som en kvinna gör så.

Och det är därför som det är så mycket kvinnor i modell- och porrbranchen, för att de går emot "tabun".

Ungefär.

Vi ses på andra sidan Gryningen, vänner!