Tankar

Jag hade tänkt skriva ett jätteseriöst inlägg här som skulle handla om nynazister, rasister och patrioism, men just nu är jag för trött för att orka formulera diskussionshållbara argument. Istället hade jag nog tänkt berätta lite om min nuvarande inställning till livet, för den är ändå så flummig så det gör inget att jag är trött.

Eller, att kalla den flummig är att göra den orättvis, för den är inte på några sätt dålig eller icke-fungerande (tror jag i alla fall). Men det är svårt att beskriva allt som har att göra med ens inre.

Grunden i min livsfilosofi är glädje. Att man ska se positivt på saker och ting, och försöka leta efter blommorna som fortfarnande blommar istället för att bara bry sig om de som vissnat. Och ibland fungerar den ganska bra, jag kan bli överlycklig över precis ingenting. Jag kan bli strålande glad för en så enkelt sak som solsken, och den glädjen kan hålla i sig hela dagen och motverka precis alla motgångar.

Fast tyvärr slås det lika lätt slås det över åt andra hållet. Jag kan bli sur och grinig över minsta lilla. Fast jag blir bättre på att motverka det. Och på att komma ur det. Och det får mig på bra humör!

Jag har också blivit mer direkt, känns det som. I alla fall i tanken. Känner att jag är mer direkt på när jag frågar om saker, och jag är mer bestämd när jag ger råd. Jag vet inte om det är bra eller inte, men om folk inte gillar de råd de får av mig lär de ju sluta fråga mig om råd. Hoppas jag i alla fall.

En av mina värsta mardrömmar är att bli en av de där självupptagna tjejerna som ingen gillar och som inte bryr sig ett skit om folk utan bara gör saker för egen vinning. Jag menar, det är ju ingen som ser på sig själv på det sättet, och därför svårt att lägga märke till om man själv är så. Men jag tror inte jag är någon sådan, det vore ganska tragiskt.

Nej, nu ska jag nog sova.

Vi ses på andra sidan Natten, Vänner!