Växa

Det är häftigt hur man ibland känner att man har växt. Och då menar jag såklart inte rent fysiskt (sen när växte jag senast?!) utan mentalt såklart. Det kände jag i helgen, någon gång mellan fredagen och lördagen.

Jag har nämligen ganska svårt för att lära mig av mina egna misstag. Jag gör samma misstag om och om igen och hoppas att det ska gå bättre nästa gång. Men den här helgen lärde jag mig faktist något.

Jag har ett par kängor som jag använder ganska mycket. Tydligen klarar de inte av snö så bra och läcker, alternativt att jag hade grymt mycket fotsvett i helgen. Mina tår blev i alla fall så kalla att kroppen själv värmer upp dem (vilket gör sjukt ont) ungefär två till tre gånger i fredagskväll, alla gånger efter att det blivit mörkt.

På lördagen, istället för att bara klaga så fort jag började frysa så sprang jag istället. Sprang eller gick iväg till vägbommen, inte särsilt långt, och sen tillbaka. Sen klarade jag mig ett ganska bra tag till.

Det där verkar ganska självklart, men att jag kom fram till det själv, utan att någon sa det, och att jag gjorde det också, utan att någon behövde påminna mig, gjorde ganska mycket. Jag känner mig säkrare med mig själv när jag ska ut i skogen och inte lika beroende av andra. Det känns skönt. Det känns som om jag kanske klarar av Busdjur ensam i alla fall. Även om hela mitt sinne protesterar.

Vi ses på andra sidan Vintern, Vänner...

Sötnosar

Fifflat lite med den här bilden. Orginalet går att finnas i Luddes galleri på helgon. Jag gillar den. Tre av mina favoritpojkar på ett och samma foto! Trotts att jag fortfarande inte gillade Ludde när den här bilden togs! Haha!

Enäggstvillingar

Jag fick just en sån där insikt. En insikt i hur otroligt fascinerande enäggstvillingar är. Det är helt otroligt. Det är två personer som från början skulle blivit en person.

Jag menar, tvåäggstvillingar kan vara väldigt olika. Helsyskon kan faktiskt vara upp till 100% olika (rent DNA-mässigt) i teorin, även om det är väldigt osannolikt. Och precis som helsyskon kan vara 100% olika kan ju även tvåäggstvillingar vara 100% olika. Medan enäggstvillingar alltid är 100% exakt lika. Det är bara deras olika upplevelser samt omgivningen som gör dem till olika personer.

Det är ganska häftigt. Att ett ägg delar sig och så blir det två barn istället för ett. Och de är ju inte hälften så stora heller! Haha! Delad glädje är dubbel glädje, i två bemärkelser!

Arr, arr, mates!

Johan

Jag vet inte riktigt vad det var som hände. Vad det var som fick mig att bli så kär i dig. Att jag valde dig, just då, framför Danne kanske inte är så konstigt. Men det som är så fantastiskt är att det höll. Och håller. Att vi fortfarande är ihop! Inte skulle jag väl tro det.

Vi kände inte varandra sådär jättebra innan, även om vi tyckte väldigt mycket om varandra. Och det hade kunnat gå så totalt fel. Men det gjorde det inte.

Att vi skulle råka vara så lika. Att det skulle fungera så bra. Det är ganska häftigt. Jagmenar, hade vi känt varandra riktigt väl innan, nästan som bästa kompisar, då hade vi vetat om det funkat eller inte, vi skulle sett att vi såg så lika på så mycket. Men nu visste vi det inte.

Men kanske kände vi det.

Hursomhelst. Det jag ville ha sagt är att jag älskar dig och jag tycker att det är fantastiskt och underbart att vi båda fortfarande älskar varandra. Leve oss!

Vi ses, alltid...

Ja, det var de där Känslorna

Det är så ofta som jag känner närvaron av olika Känslor. De fullkomligt attackerade mig när jag såg RENT till exempel. Fullt av ord och meningar som bara skrek ut sanningar och meningar (som i poäng, inte som i en fras av ord). Skulle vilja se om den filmen och stoppa och pausa och köra om och skriva ner alla vacka ord.

Det är när jag känner sånna Känslor som jag känner mig lycklig, och det är också då jag kan bli så där melankolisk och njuta av det. Och så brukar jag känna frustation för att jag inte kan förmedla det vidare. Jag försöker ibland, med mina dikter, men när jag läser dem efteråt infinner sig sällan, för att inte säga aldrig, de där Känslorna.

Och jag önskar så mycket att jag bara kunde plocka fram de där Känslorna när jag behöver dem också. De är så underbara!

Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner...