Känslan

Oh, du grymma värld.

Det finns en känsla. Och jag försöker fånga den, men den rinner likt sand mellan fingrarna. Får aldrig något grepp om den. Det är den känslan som satt mig i ett så konstigt sinnestillstånd den senaste tiden. Som gör att jag kläcker ur mig halvpoetiska fraser lite titt som tätt.

Vad beror den på? Vet inte. Kanske är det en kombination av saknaden av Johan, bävan inför allt skolarbete jag inte gjort, den där gnagande känslan om det stökiga rummet som egentligen är så lätt att fixa, känslan som pickar på en och vill att man ska orka göra något åt sitt utseende, sminka sig snyggt varje dag, fixa med frisyren, skaffa en garderob man är nöjd med. Allt byggt på en grund av trötthet.

Kanske är känslan ett resultat av striden mellan den lata delens "Det löser sig" och den ordentliga delens "Men det är en sådan liten anstängning från din sida..." som hela tiden rasar.

Eller är det en längtan efter framtiden? Jag har ju funderat så länge. "Sen ska jag göra ditt" och "Sen ska jag göra datt". Det börjar bli dags för Sen nu. Nu är det strax Senare.

Lägenhet, jobb, pojkvän, barn, trädgård, hus. Allt gnager.

Funderar hur jag skulle vilja ha det. Jag har en vag idé om det. Men oron skuggar den med sina farhågor om att jag är för lat. För lat för att ha en snygg trädgård, för lat för ett rent och snyggt hus, för lat för att pyssla massvis.

Kanske är jag rastlös. Jag sitter trotts allt här vid datorn väldigt mycket, och gör nästan ingenting. Och mamma tjatar. Och jag har saker att plocka undan överallt. Det är så mycket jag vill göra, ordna, fixa. Och jag sitter bara här. Här. Här. Här.

Och jag har så mycket känslor för folk. Jag tycker så mycket om folk, jag har en sån enorm mägnd tillgivenhet som ligger innom mig och bara bubblar, och jag vill så gärna visa folk hur mycket jag tycker om dem. Men bara ungefär.

Fråga: Hej Värld, jag känner att jag för en gångs skull börjar förstå ungefär vad jag vill med mitt liv, men jag känner mig lika förvirrad som någonsin. Vad ska jag göra? Vad har hänt? Hur går det här ihop? Tacksam för svar! /Vilse

Svar: Hej Vilse! Ja, ibland är det så, men det går över. Du kommer nog på vad du vill snart. För mig brukar det hjälpa att ta en kopp té och grubbla lite. Pröva! /Värld

Fråga: Hej Värld, jag skrev till dig för ett tag sedan, men jag tyckte inte att jag fick något vettigt svar. Grubbla är ju just det jag gör för mycket. Och att det ska gå över har jag hört förut, och jag vill inte bli en sån som först när jag är 40 kommer på vad jag vill göra av mitt liv! /Vilse

Svar: Hej Vilse! Ja, det är klart att man inte vill kasta bort ett halvt liv, det förstår jag. Men då är enda lösningen att tidigt komma på vad du vill göra! Fundera vad det är du vill ha ut av livet och vad du vill göra. Kom fram till vad du gillar och försök gör något av det! Och glöm inte, Friskt vågat, hälften vunnet! /Värld

Nämen OJ nu vet jag precis hur jag ska göra för att få rätsida på mitt liv, tack så mycket! Att jag inte kom på tidigare att det bara var att fundera så löste sig allt. Jag har nog funderat för lite, det är nog därför jag inte kommit på det, ja, så är det nog.

Godnatt, vänner.