Nya verkligheter

Ibland kastas man handfallen in i en verklighet man inte är van vid. Ja, jag är medveten om att jag levt skyddat, att jag är naiv och bortskämd, och (även om jag grymt förnekade det när jag första gången hörde det, från Åsa) att jag är född med en liten silversked i munnen.

Men man läser ändå. I tidningen, om andra. Folk som har det svårt, familjer som är på ända och allt är bara katastrof. Och det är ändå bara här i Sverige.

Detta till trotts lallar jag ändå vidare i min värld byggd av pengar och trygghet. För att sedan ramla pladask in i den andra världen. Här. Inte på andra sidan Sverige, inte på andra sidan stan, utan här. Inte i någon tidning eller med någon jag snackar med på nätet, utan här.

Något som fått mig att vakna till en del är Johan, och att lära känna hans familj. Det har varit nervöst, förvånande, skrämmande (mest har jag skrämt mig själv, hur naiv jag faktist kan vara) och nyttigt.

Sen är det en annan kompis också. När jag först kom hem till henne var det till en liten, proppfull lägenhet. Jag antar att den fortfarande ser ut så. Men det är trevligt folk som bor där i alla fall, för det mesta. Även om jag har mina synpunkter ibland. Men det är inget jag ska blanda mig i.

Och sen kastar hon omkull mig igen. Tydligen var det razzia hemma hos dem i sommras. Jaha? De hittade amfetamin och lite annat. Åh... Hmm... Hennes far och styvmor drogtestades och det blev positivt. Ojdå...

Och så får man igen lära känna en ny verklighet. Och den är som alltid svår att hantera. Vad ska jag göra?

Vart finns Andra Sidan Gryning?