Vår

Jag tror aldrig att jag har älskat och uppskattat våren så mycket som förut. Jag märkte det redan i vintras, hur jag, trotts att jag egentligen mycket hellre ville ha värme, inte tröttnade på snön och kylan.

Och nu hoppar jag runt på små moln oavsett väder. Klart att jag tycker det vore lite mysigare med lite varmare väder, och det är ganska jobbigt att gå omkring i mina trasiga skor när det är det minsta blött ute, men det spelar ingen roll. Jag älskar våren.

Jag älskar allt det gröna. Jag älskar alla de små blommorna. Jag älskar luften och lukten i den. Jag älskar regnet. Jag älskar att skolan snart är slut. Jag älskar att jag inte har något riktigt ansvar efter det (förutom att jag ska söka jobb då). Jag älskar lugnet som våren ger. Och löftet om att man snart kan vara ute dygnet runt utan att man behöver tjugotusen kilo kläder.

Det jag vill allra mest just nu är att åka ut till en äng långt bort åt helvetet. Där ska det vara lugnt och tyst och inga andra. Där ska finnas ett mjukt ställe i gräset som är torrt, och där ska vi (typ Johan) bre ut en filt. Sen ska det finnas nån form av tak över (inte plast, heller tyg eller allra helst trä) om det skulle börja regna. Det får gärna blåsa lite, då man man rulla in sig i filten och sova (man sover så bra då!). Sova sova sova vill jag göra just nu.

Sen får där gärna finnas en stor picnickorg, med räkor, korv, ost, nötter, frukt, russin, honung och massa massa mer mat. Och god dricka. Då skulle man må.

Om jag inte kan få det vill jag gärna ha ett litet mysigt torp någonstans, där man kan sitta på verandran under taket när det regnar. Och med hägg som doftar, och en sån där dubbelhammok som de har i Madicken. Lugn och ro. Utan några krav. Utan någon som stör. Det vore härligt.

Vi ses i vår, Vänner...