Melankoli

Har en slags melankolisk känsla som ligger och skvalpar runt i magen. Vet inte var den kommer ifrån. Har läst för mycket hemskt i tidningarna på senaste tiden, t ex om bröststrykning. Målar upp historier om människor jag mött men inte känner. Som mannen i kassan när jag köpte godis på flygplatsen hem från London. Han hade förmodligen nån form av lätt cp-skada. Jag inbillar mig att folk skrattar åt honom och himlar med ögonen och att han känner sig fel, onormal och oälskad. Och vill bara gråta ögonen ur mig för att vi bor i en så snefördelad värld.

Men vad vet jag, han kanske har en flickvän, eller pojkvän, som älskar honom högt, han kanske bara rycker på axlarna åt de som tycker han är konstig och förmodligen vill han inte ha någon sympati alls.

Jag tänker på alla gravstenar jag såg på kyrkogården i Chelsea i London.

Violet Lisa Mary

only child of Henry E and Lisa Pellew
fell asleep october 7 1870
aged 21 months and 20 days

Går man till framsidan av gravstenen fortsätter historien.

Lisa

Wife of Henry Edward Pellew
In peace December 22 1869

På mindre än ett år förlorade denne Henry fru och barn. Vilka var de? Hur hade deras liv kunnat bli? Vad dog de av? En vanlig förkylning eller infektion som lätt hade kunnat botas idag, eller något mer allvarligt?

Idag fick jag också veta att min låtsasfarmor, hon var gift med min farfar, som ung blev gravid och adopterade bort sitt barn. Nästan ingen i släkten visste om det. Farfar visste, och pappa sa att han också vetat, men inte min mamma och jag tror inte att pappas syskon heller vetat, inte heller hennes egna syskonbarn. Tydligen sökte han upp henne, sin biologiska mamma, när han var i 30-årsåldern ungefär, och de har haft kontakt och träffats och så sen dess, ändå har ingen fått veta.

Han är ju född på 50-talet och då var det fortfarande inte så lätt att bli gravid bara sådär som ogift kvinna. Tänk att gå runt med en sån hemlighet...

Förhoppningsvis kommer det mesta av den här melakolin av att det är dags för mens den här veckan. Jag hoppas det. Det är alldeles för jobbigt att bearbeta allt jag läser i tidningen för tillfället. Det bara maler och jag vill bara gråta. Men det löser sig nog. Det gör det alltid.

Om ett par dagar ska jag till fjällen. Över en vecka utan ens en möjlighet att få telefonkontakt, än mindre internetkontakt. Ingen el på över en vecka. Bara stugor med små gasolkokplattor, vedeldade bastuar och så fotogenkök däremellan. Det kommer vara lugnt och tyst, men också andra människor där. Förra året lärde vi känna Ela och Mathias, som båda bott i Kungshamra och Mathias har pluggat på KTH (när vi upptäckte att vi var tre KTH:are i stugan stack ytterligare en kille ut huvudet från ett rum och sa att han också pluggade på KTH).

Sen blir det några bråda dagar med att flytta ALLA Jörgen saker till mig, innan det är dags för tedelmiden.

London, fortfarande

Puh! Tror det är första gången jag lallat runt i en stor stad helt själv! Och då gjorde jag det ändå enkelt för mig, åkte till Camden town där jag varit förut och gick runt och tittade. De har massor av fina halsband med klockor i, vilket gör mig överlycklig eftersom jag letat efter en sån sen i vintras utan att hitta nån som passar mig, och här finns det massor! Vilket iof är ett annat problem eftersom jag måste välja...

Det är lite roligt också, jag har framför allt frågat på priset på de små klockorna, och sett till att alltid fråga på samma modell, och de kostar mellan £5 och £12, för exakt samma modell och storlek! Men jag har inte köpt nått, annat än lite mat, en flaska vatten och lite vindruvor. Tänkte se om jag och Jörgen kan åka dit i eftermiddag eller på lördag, annars åker jag dit själv imorgon igen.

Fick lite komplimanger också! Dels för mina döskalleörhängen, de undrade var jag köpt dem och så (dock kom jag inte ihåg vad affären hette, tror den finns här i england också... aja...). Innan dess var det en kvinna i ett av stånden som först kommenterade min kiwi-fågel-frukt-tröja, och sen sa hon nått långt som jag inte uppfattade och avslutade med "you lucky girl", så jag sa tack och log och smet vidare. Jag blir så obekväm när jag 1) inte riktigt uppfattar vad folk säger och 2) folk försöker aktivt sälja saker till mig (vilket visserligen denna dam inte gjorde, men ändå).

"You can try this!" "We have this colour as well!" "Half price, only for you, buy now!"

Aja, antagligen tjänar de på det och det är väl bra för dem.

Nu ska jag sova lite innan Jörgen kommer tillbaka.

London

Skakar lite liv i bloggen för den här resan.

Sitter på hotellrummet nu. Resan hit gick rätt bra. Vi checkade in ca 30 min innan incheckningen öppnade, vi fick platser tillsammans (och jag fick fönsterplats!) och vi hittade ett donken på Arlanda så vi fick lite mat. Resan gick bra och likaså landningen. Lite strul att hitta rätt buss och lite skumt att köpa biljett av chaffören (vi fick inte biljett eller kvitto av honom, så det kan lika gärna vara så att han tog våra £10/pers för sig själv... Aja.).

När vi kommer fram kan Jörgen inte hitta kartan med vägbeskrivning som han skrivit ut, vid det läget är vi båda hungriga igen (konstigt, eftersom vi ju käkade på donken innan -.-), men vi börjar gå och det verkar vara rätt. Vid en korsning när vi ska försöka leta reda på var vi är plockar Jörgen fram kartan och hinner konstatera att vi är rätt innan han inser att det är kartan han håller i. Aja, vi kommer fram till hotellet, blir incheckade av en fantastiskt stressad tjej som verkar ha svårt att vara lite trevlig trotts att vi försöker vara trevlig mot henne.

Rummet är skitlitet men väldigt snyggt. Sängen är enorm, men så mycket mer får inte plats, typ. Vi bor på fjärde våningen och har en supermysig fönstersmyg i rummet! Men trycket i duschen är rätt klent, hade nästan varit smidigare att duscha vid handfatet -.-


Nu ska jag slänga på mig lite kläder och se om jag kan ta mig till Camden town och kanske hitta frukost på vägen. Jörgen är redan iväg på det han ska jobba med här och vi ska mötas upp vid hotellet vid tre.