Tråkplugg

Sitter i skolan och pluggar. (Okej, inte just nu, men snart!) Nästa veckan har jag tenta i elektroteknik och tillämpad termodynamik. Väldigt spännande. Just nu sitter jag med inlämningsuppgifter i elektroteknik, 73 deluppgifter som ska rapporteras in på nätet. Fördelen är att om man svarar fel är det bara att försöka igen, man har oändligt med försök på varje uppgift. Nackdelen är att om jag svarar 87,3 istället för 87,2 så får jag fel.

Igår fick jag lite matlab-kod som täcker några av uppgifterna (de har 50 olika häften med lite olika siffror i uppgifterna och ibland olika uppgifter), vilket är väldigt skönt. Nu känns det inte lika stressande längre.

Men nu ska jag återgå till att bråka med matlab-koderna och se om jag får fram rätt svar på de som inte ville fungera igår!

Om att välja inriktning

Vi gör ett nytt försök.

Nu har jag valt inriktning. KTH är lite efter, de kör fortfarande lite efter sitt gamla system, när en civilingenjörsutbildning var på 4,5 år och med gamla poäng (till skillnad från "högskolepoäng", hp, som används nu) och gamla betygssystemet (1-5 istället för F-A). Nu är utbildningen 5 år och ska i teorin vara uppdelad i först 3 år, kandidat, och sen två år till för master. Och i teorin borde då de första tre åren enbart påverkas av vilken utbildning man valt, i mitt fall maskinteknik, och sen väljer man inriktning i trean inför fyran. Men vi måste välja inriktning redan i slutet av tvåan, eftersom vi måste läsa förberedande kurser (i vissa utbildningar ännu tidigare). Väldigt spännande. Och läskigt. Det GÅR ju såklart att ändra sig, men ändå.

En kompis ska välja mekatronik, som egentligen är ett spår på Industriell produktutveckling. Det går i princip ut på att bygga små robotar. Hon resonerar som så att kurser i teambuilding och leadership (ja, engelska är nödvändigt här) kan man läsa senare och satsar på de mer tekniska kunskaperna nu.

En annan tänker mer att hon nog inte skulle klara av en så renodlad teknisk inriktning och ska välja nått mjukare, typ med teambuilding och leadership.

En tredje ska välja industriell ekonomi, det var egentligen den civilingenjörsutbildningen hon ville gå helst men kom inte in.

Jag vill helst inte välja. Det är läskigt. Ta beslut. Och vi har typ 20 olika inriktningar och spår att välja mellan. Och jag vet typ inget om dem. Och jag har såklart skjutit upp beslutet till sista sekund. Efter att ha skummat lite i häftet som presenterar de olika valen så fastnade jag främst på två, mekatronik och Teknik och hållbar utveckling, dvs industriell ekologi.

Men jag var rädd för att den sistnämnda ska vara en väldigt liten inriktning som få väljer, jag gillar hellre att ställa mig till den stora massan (jag är rätt säker på att mekatronik är den största). Men jag pratade med vår syo häromdan som påpekade att fördelen med en liten grupp var att man kom närmare läraren och få mer hjälp och kanske kunna skjuta på en inlämning om man har mycket i andra kurser med mera.

Och jag tycker att det lät spännande, det jag läste om inriktningen, som i stort sett handlar om att arbeta för att få balans mellan vårt samhälle och vad jorden har att erbjuda.

Till slut satt Jörgen och skissade upp mitt nästa år beroende på om jag valde industriell ekologi eller mekatronik (vilken tur jag har som har en pojkvän som jobbat som studievägledare i höstas:P), och det blev till slut industriell ekologi. Det känns läskigt att välja något själv, jag vill ha folk jag känner som kan pusha mig i skolan, men de jag brukar plugga med har ändå valt sånt jag inte är intresserad av (industriell ekonomi) och den som valt mekatronik kommer ligga före mig i vilket fall.

Så det blev industriell ekologi (jag är rätt trött på att skriva industriell vid det här laget). Det känns bra. Men läskigt. Nu ska jag bara klara av elektroniken. Och resten av termodynamiken. Och det sista på mekanik I. Och flervariabelsanalysen. Sen så är jag redo för hösten. Typ.

Ja, jävlar...

Vad tiden går. Får se om man skulle kunna göra något roligt av den här bloggen (som om jag kommer börja uppdatera den...). Nu är jag ändå på väg hemifrån, så då kanske det blir lite uppdating för la family eller något. Just nu tänker jag däremot inte skriva så mycket mer eftersom jag egentligen ska försöka fixa en Matlab-lab så att jag och Louise kan bli godkända på hela moment 2 och få poängen tillgodoräknade i ladok.

Men mer kanske kommer! Weho!

Kungliga Tekniska Högskolan

Jag har börjat snegla på utbildningarna KTH erbjuder i höst. Jag tänker läsa någon form av civilingengörsutbildning, 300 hp, fem år. Högskoleingengörsutbildningarna, 180 hp, tre år, tittar jag inte ens på, jag är inte intresserade av dem. Jag vill jobba med framtiden, inte arbeta med gammalt.

Det är ungefär den skillnaden det är, som jag uppfattar det. Högskoleingengör arbetar med att förbättra och förnya den tekniken som finns, den utbildningen är mer praktiskt. Civilingengör arbetar med det som ska finnas i framtiden, utveckla det som ännu inte finns.

Pappa plockade fram två av sina gamla kurslitteraturböcker idag, där saker som kärnkraft och fjärrvärme fortfarande låg på idéstadiet. Visste ni förresten att Sveriges första kärnkraft reaktor låg vid Östra station, KTH, mitt i Stockholm?

Men det är svårt. Och vissa saker tänker jag låta styra. Jag vill plugga på KTH här i Stockholm, inte på Chalmers i Göteborg, inte Lunds eller Umeås universitet utan på KTH. Och jag vill inte plugga på KTH i Kista eller några av deras andra campus, utan på Valhallavägen. Så några utbildningar försvinner ju där, bl a nån medicinteknik som verkade intressant. Men det finns mycket spännande kvar.

Som sagt, vi får se, är ju fortfarande ett litet tag kvar att söka.

Utbildning och framtid

Det här skrev jag egentligen igår i min helgondagbok, men jag kände att det var relevant för min blogg.

Fan, när jag snackade med en tjej idag på skolan berättade hon att hon ville söka in på Karolinska, och jag blev verkligen sjukt sugen på att göra det också. Jag skulle gärna vilja vara läkare, men jag drar tillbaka mig själv. För det första måste jag plugga upp massa skola, jag borde alltså börjat tidigare, under gymnasiet, eftersom det är så svårt att komma in. Å andra sidan, jag har inte kollat upp det särskilt noga, det kanske finns en bakväg jag kan smita in i, typ genom högskoleprov och shit.

Men då kommer man till själva studierna? Skulle jag tycka att det vore värt att ge upp en massa av min fritid för att plugga riktigt hårt? Skulle jag överhuvudtaget klara av att plugga? Och det är väl mest där det falierar. KTH är jag rätt säker på att jag skulle klara av, visst, även där måste jag plugga mer och dra ner på fritiden, men inte lika mycket.

Men jag tror å andra sidan att jag skulle trivas i det yrket. Men sen kommer nästa bit, skulle jag bli läkare skulle jag inte vilja bli någon vanlig husläkare, utan snarare en kirurg eller aktuläkare eller liknande. Men det innebär sjukt många år av plugg.

Kanske sjuktsköterska å andra sidan? Men de har så fantastiskt dåliga löner (jag undrar om det inte hänger ihop med att de inte kan strejka...) så det känns inte heller så värt. Å andra sidan kan man bli ambulansförare om man pluggar till sjuksköterska, och det är något jag varit intresserad av.

Ser ni något samband? Jag gillar att vara där det händer saker, så har det alltid varit, och kommer alltid att vara. Jag älskar att hjälpa människor, på ett eller annat sätt. Det är det som jag ser som en del av livet, att hjälpa andra. Så litet jag kan göra som betyder så mycket för någon annan. Därför gillar jag att sitta och le på bussen. För jag vet att någon annan kan bli glad av att se en glad människa bland alla buttra morgonpendlare.

Så frågan är snarare: Kan jag hjälpa människor och få tillräckligt mycket action med min KTH-utbildning som jag skulle vilja? Säkert, man kan hjälpa folk bakvägen, långsiktigt. Det är nästan mer viktigt än akuthjälp.

Men just läkarutbildningen kommer rasande över mig titt som tätt. Så fort jag sätter mig ner och resonerar så kommer jag fram till att det inte är något för mig, att jag måste se efter min egna förmåga. Men det är väl lite det också, jag har ju förmågan att bli läkare om jag bara ville. Om jag bara la manken till.

Ja, du, vad gör man åt den här soppan? Det bästa är väl att jag inte orkar kolla upp något heller. Underbart.

Ovan skrevs alltså igår... Och det är mer det innehållet jag har tänkt att bloggen ska handla om. Min helgondagbok är om livet i smått, mitt stöd för minnet i framtiden. Min blogg är till för livet i stort. Men det stora i livet flyger oftast med när jag berättar om det lilla, så det blir inte så mycket här.

Kan köra en snabbis nu i alla fall. Jag pluggar alltså fortfarande tekniskt basår på KTH i Kista. Det går frammåt, jag är förvånad över att fysik b inte är svårare än vad det är. Men ja, som jag sagt ett par gånger nu:

Det jobbiga med fysik a är att det handlar om så skillda saker. När man pluggar matte så bygger nästan allt man lär sig på det man lärt sig tidigare. Andragradsekvationer är en utveckling av räta linjer, derivata lär man sig efter andragradsekvationer osv. Fysiken är mer spridd. Man lär sig krafter som inte har något att göra med elektronik som inte har något att göra med optik osv.

Men i fysik b börjar de väva ihop de olika delarna. Som nu, då vi räknar krafter i elektriska laddningar. Fan, jag hade kanske klarat av fysik b i gymnasiet i alla fall? Men jag ångrar inte att jag läst det här året, det har varit roligt och jag har haft en annan syn på matten och fysiken. Jag har en annan motivation när jag sitter på lektionerna och hemma. Och jag har lärt mig mycket som jag missade under gymnasietiden.

Aja, nu ska jag inte kompensera för alla de blogglösa månanderna på en gång, hörs nästa gång!

Snart gryning...