Hemsideproduktion

Det är mitt individuella val den här terminen. Jag började bli mer och mer nervös under de här vecckorna att jag missuppfattat vad det går ut på och att det inte alls är vad jag trodde att det skulle vara, men efter första lektionen idag är jag helt lugn. Det här är precis vad jag vill ha!

Vi är 48 stycken i klassen, varav 4 är tjejer. Men vi kommer vara uppdelade och ha en lektion i veckan och jobba en lektion hemma. Vi kommer kunna lära oss grunderna i html, Dreamweaver (eller nått sånt, minns inte hur namnet stavades) och Photoshop. Vi kommer att jobba med en hemsida hela terminen och det är den vi kommer få betyg på. Ja, förutom provet i upphovsrätt och liknande.

Jag kommer göra en hemsida om Gråsvärden, de gamla är hemska. Jag ska göra den snyggare och uppdatera alla texter och liknande. Helt underbart!

Jag lär lägga ut den på freewebs, vet inget bättre ställe. Jag vill inte lägga den på skolans server, då kommer den bara finnas kvar till slutet av skolåret. Jag undrar om jag inte kan kolla med pappa om han vet något bra...

Nä, det var nog bara det jag ville ta upp nu. Tjoho!


Klart Slut!

Tidningsfilosofier

Aaah, middag: pizza och cola. I och för sig upptinad gammal pizza samt b-cola, men det gör inget, det funkar!

Alltså, det är det här med tjejtidnar. Eller damtidningar som jag är på väg över i. Kom att tänka på det när jag stod i kön på Pressbyrån någonstans på T-centralen medan jag och Johan väntade på att hans buss skulle komma i söndags. Tittade på en tidning, minns inte vilken, och kände det där suget efter att plocka upp, bläddra och läsa i den. Inte för att jag brukar ta deras råd, tips och liknande på allvar så mycket, utan mest för nöjes skull, ha något att läsa och något kul att berätta.

Men nu köpte jag den inte. Varför? Jo, det finns någon spärr i mig sedan länge tillbaka. Det är en omöjlighet. Visst kan jag sitta och bläddra i en tidning i Folktandvårdens väntrum, eller hemma hos en kompis eller sno en från min syster, men då mest med en ursäkt av att det inte finns något annat att läsa.

Hela mitt avsky-och-gå-mot-normen-jag innom mig har alltid ogillat den typen av tidningar, den enda som accepterats (förutom serietidningar) är Kamratposten. Men den har inte med smink och killar på samma sätt som tjejtidningar. Nä, i protest mot alla de populära tjejerna (skulle jag kunna tro) som inte ville vara kvar i barndommen och klättra i lekställningarna har jag nog ogillat tidningarna, det har varit något för äldre tjejer, inte oss, inte vi, inte nu.

Men det är ju vi nu, och det är ju nu. Så, varför inte? Jag tror inte att någon skulle tycka att jag vore en sämre människa av att jag köpte en sån där tidning och bläddrade lite i. Det är vad ett av de små monstrena innom mig tror.

Hah, tänk vad en sån tidning kan ge en filosofier. Men när jag stod där i kassan med min Festis i handen var det faktist första gången jag kom på att jag faktist skulle kunna köpa den där tidningen, möjligheten fanns. Det hade den inte gjort innan dess. Så vem vet, i framtiden kanske jag köper nån tjej- (eller dam-) tidning då och då! Ujuj, vem hade trott det...


Klart slut!

Gamla vänner

Nu är jag trött och slö och borde gå och sova ett tag eller skriva lite skolarbete, jag har faktiskt en del att göra. Samt att internet segar sig som fan och allt är jättesegt. Men nu sitter jag här och hade tänkt skriva något. Vad får jag väl komma på senare.

Har varit på lajv i helgen, Samlade Krafter, som var ett väldigt bra lajv. Jag tror de hette Tu Lajv, de som arrangerade det.

Hur som helst. Nu ska jag skriva något mer vettigt. Hade jag tänkt. Men jag vet inte var jag ska börja.

Fick mejl idag av Sabina. Hon har anlänt till USA för ett år framöver. Den flickan, jag saknar henne. Hon är en av dem som jag sällan direkt umgås med men som jag ändå kan berätta allt för med en gång. Linn också, ännu mer med henne för hon är verkligen den vän jag haft längst. Inte fullt lika mycket med Elin, vet inte riktigt varför. Nisse, min Nisse, kan jag prata med ibland också. Det som inte fungerar då är att han inte förstår hur jag tänker och resonerar ibland, hur jag kan tycka det är kul att lägga ner en massa ork och energi på lajv till exempel. Eller hur jag orkar färga håret titt som tätt, eller att jag ens vill ha en annan hårfärg än min naturliga. Men kanske förstår han i alla fall, innerst inne.

Men Anna då? Anna som var den första som jag verkligen prata om allt mellan himmel och jord med? Jag vet inte riktigt. När jag ryckte mig loss från dem och började umgås med Ellen och Malin började jag väl bygga upp en mindre förakt mot Anna och hennes åsikter. Mycket som jag gör skulle hon tycka är för extremt osv. Minns en gång när hon var inne på helgon (på den tiden hon och Patrik och Nisse hade det, det var då jag började skriva dagbok på riktigt där) och såg att hon hade fått mejl av en kille på då runt 25 år (det var väl två år sedan). Hon undrade upprört vem det var och kastade mejlet med en gång, trotts att jag sa att jag snackade med honom och att han var schysst. Och om mitt liv nu då? Två år mellan Johan och mig det är väl precis innanför gränsen. Ja, vi är ju i och för sig i övre delen av tonåren, men ändå. Minns hur hon (och Patrik och kanske Nisse med) reagerade när jag berättade att det var tre år mellan Ellen och Danne, de undrade vad han tänkte på egentligen och så vidare. Och inget var alkohol eller tobak heter heller, det fanns inte på kartan. Och alla komplex. Hur Anna inte kunde förstå hur man kunde tillåta sig att ha si och så hängig mage när man blivit medelåldrig och så vidare.
Hon blir inte rättvis när jag bara skriver ner allt så här, men mycket sånt var det, och jag hakade på. Jag fick inte sämre självförtroende av att umgås med dem, eller henne, snarare bättre, men ändå. Många av de åsikter jag skaffat hos henne skrotade jag senare. Och som sagt, jag skulle vilja testa den uppfattning jag har om henne nu. Jag skulle vilja träffa henne någon gång, på någon fika eller nått. Men jag vet inte om hon vill det, hon verkar alltid vara upptagen när jag försöker prata med henne på msn.

Men nog om det nu, nu ska jag nog försöka göra lite skolarbete.


Klart slut!

Som jag sa...

((Hej hå och en flaska med Rom av Loke har verkligen sjukt bra text. Loke är för övrigt väldrigt bra på texter över huvudtaget.))

Och saker verkar lösa sig dessutom! Jag åker ut till lajvet på torsdag har jag bestämt mig för. Men då ska jag försöka vara duktig och hämta ut böcker imorgon eller på torsdag. Det är dock lite jobbigt att jag inte har något skåp ännu. Får försöka snylta på Lovisa eller nått.

Det är för övrigt ganska bra, kommer nog ha fler lektioner med henne i år än tidigare! Heja oss!

Sen får Johan åka hem på onsdag, och jag får sova hos honom då dessutom. Jag ska dessutom på musikal innan, Mamma Mia. Äntligen! Har längtat sen jag såg den i London på förra höstlovet. Då var den såklart på engelska, nu ska den vara på svenska. Det kommer bli intressant!

Jag vill för övrigt till London igen i höst. Gärna med en kompis, eller två. Det dumma är att det kostar så otroligt mycket. Måste antingen ha en väldigt bra anledning till att bli sponsrad eller spara. Ujuj.

Måste också leta efter en lägenhet till Visby nästa år. Ska kolla runt lite. Vill gärna bo bara med Johan eller bara med någon annan. Få är bra. Men vi får se hur det blir. Råkar jag hitta en lägenhet där det får plats med massa folk så orkar jag ju inte betala allt själv!

För övrigt känner jag mig sjukt motiverad till skolan. Jag hoppas bara att det inte lägger sig. Jag har redan fått ett papper jag ska arbeta med, men det är för att den läraren vi hade i våras i geografi var jättedålig, så vi ligger ett halvt kapitel efter.

Bild verkar också bli otroligt kul. Kommer bara ha det 75 minuter i veckan, men då kommer vi ha det under hela året och hellre det ärn två lektioner i veckan i en termin.
Historia tror jag kommer bli kul också, och religion kommer nog bli lite tråkigt men intressant. Precis som samhälle. Men jag har ju Jacob i alla de ämnena, och han är ganska bra.

Han sa att vi ska göra ett slutarbete i historia (och jag tror vi skulle göra det i religion också) och jag planerar redan vad jag ska göra då. Tänkte kombinera historia och religion (han sa att vi gärna fick göra det) och skriva om människorna i Norden strax innan, under och strax efter vi blev vikingar. Jag är bara orolig att jag återigen valt ett näst in till omöjligt ämne. Det vill säga, omöjligt för mig för att jag hittar otroligt lite fakta samt att jag inte orkar anstänga mig så mycket. Men vi får se hur det löser sig, ska rådgöra med Jacob.

Nä, nu ska jag gå och skicka något snuskigt sms till Johan.

Klart slut!

Om man vill...

Så kan man verkligen göra vad man vill av allt. Vilket kan vara både mer och mindre bra!

Typ som nu på fredag. Har fått mitt schema nu och så, och enligt det ska jag ha EngB, SvB och MaD, varav MaD är en väldigt lång lektion eftersom vi har övergått till två 80 minuter långa lektioner i veckan. Men jag vill ju åka ut till lajvet redan på torsdagen, speciellt som det är så många som kommer åka ut dit nu, och jag orkar inte krånga och grejsa när jag kommer dit på fredagen. Så, ja, man kan väl dra en rövare om att jag inte har några lektioner då och så.

Sen fick jag veta idag då att vi först ska ha en samling i Aulan där Syon berättar om trean och projektarbete och sånt, plus att vi sen ska gå och hämta böcker. Just typiskt.

Men nu råkar det ju vara som så att jag gärna vill ut på torsdag, så hur löser vi problemet?

Vi börjar med att lägga fram det för Lovisa imorgon. Hon kommer förmodligen att erbjuda sig att lägga viktiga saker på minnet från mötet (samt att jag alltid kan fråga Tobbe), och böckerna kan jag hämta ut en annan tid.

Och eftersom vi kommer ha alla de här grejerna så kommer vi ju faktist inte hinna med några lektioner. Jag kan dessutom faktist lägga fram problemet för Jacob, min handledare, imorn när jag har lektion med honom. Kan fråga honom om de säger något viktigt på det mötet, och så.

Och till mor och far säger jag helt enkelt bara att vi bara ska hämta ut böcker på fredag, vilket jag kommer få reda på imorgon, och det kan jag lika gärna göra på torsdagen, eller nått.

Så, då har vi (förhoppningsvist) löst det problemet.

Ja, skolan började idag. Det har blivit en del förändringar sen förra året. Vi ska för det första få ID-kort. Vi ska nån gång bli fotade för dem. De ska användas som lånekort samt att man ska ladda dem med pengar och köpa lunch med dem. Och vi måste alltid ha dem med oss i skolan. Vi behöver iaf inte ha dem synligt hela tiden. Men jag hade tyckt att det vore häftigt. Aja.

Och man får tydligen inte heller sjukanmäla sig om man är under 18. Tur att de inte hade det så förra året i alla fall! Nu är jag ju 18.

Mitt schema då? Det verkar ok, men ganska ojämnt. Kommer lägga ut mina tider och så, och kanske en länk till själva schemat härifrån. Jag slutar i alla fall 11.30 på måndagar och 13.00 på torsdagar! Men 17.00 på tisdagar>.<

Hursomhelst. Väldigt glad att jag inte valde drama eller dans som estetiskt verksamhet, utan bild (hade funkat med musik också) för annars hade jag slutat mycket senare på måndagen eller torsdagen samt haft ett stort hål innan.

Det blev mupp med min x-kurs också. Jag har valt SvC men fick Ps (psykologi), och det vill jag inte läsa på grund av att den ena psykologiläraren är Annika, som jag hade som handledare och engelskalärare förra året (och som jag kommer fortsätta att ha i engelska), och jag skulle inte stå ut med henne mer än de två gånger jag redan är tvungen att ha henne. Den andra läraren har jag pratat en del med vid nått tillfälle, och jag gillar inte henne så mycket heller, även om jag tror att hon kan vara okej.
Jag hoppas bara att jag får SvC, annars ska jag försöka byta och ändra. Vi får se hur det ordnar sig.

Jag måste för övrigt bara tillägga att jag är grymt snygg idag.

Klart slut!

Bilder

Hade bara tänkt lägga upp två bilder på mig som jag är ganska nöjd med. Folk måste få njuta lite av mig.





Vi ses på andra sidan Gryningen.

Sockerhuvudvärk

Jag känner mig vemodig och nere. Har huvudvärk (käkat för mycket socker (choklad) på för lite tid. Då brukar jag få huvudvärk), saknar Johan och det ser ut som ett helvete på mitt rum. Hade väldigt gärna velat ha den där efterfesten i helgen, men det blir ju inte av. Synd att folk verkar så ointresserade av den. Aja.

Idag har jag tränat. Det gick inte så bra. Är ju sjuk fortfarande så jag mådde skitdåligt på konditionsgrejen på slutet. Dumt. Men nu har jag tränat lite i alla fall. Imorgon ska jag bara vaniljpraliner med Ellen. Det ska bli gott. Och tokonyttigt!

Jag vill ha något att läsa, men jag vet inte vad. Får ta och leta reda på någon bok. Men mest vill jag krama Johan.

På söndag får jag träffa honom. När han går högvakt. Det ska nog bli kul, även om jag bara får se honom ett litet tag, och massa annat folk är där. Då kanske jag kan passa på och köpa vit hårfärg också. Eller så köper jag det imorgon på nått sätt. Eller så skiter jag i det. Måste sy klart mina byxor oxkså. De blev ganska bra med de där kilarna jag la in. Nu måste jag bara fixa linningen. Hmm... Jag är så seg.

Jag blir bara mer och mer sugen att flytta hemifrån. Att ligga för mig själv på kvällarna, eller med Johan. Gå och göra en macka, dricka te och bara mysa. Eller plugga. Vad som helst. Bara det inte är någon i huset som tjatar på mig. Om att plugga, om mitt stökiga rum eller något annat.

Det verkar som om det blir en Thailandsresa för mig i alla fall. Och det kommer nog bli kul. Känner att jag måste ta chansen nu när det ändå inte är en vanlig charterresa. Vi ska bland annat titta på ett tydligen väldigt fint bostadsområde där nere, där päronen kanske kommer köpa hus i framtiden. Det vore ganska trevligt! Men jag vill missa så lite skola som möjligt. Och så lite Johan som möjligt.

Det blir som det blir. Nu kommer Johan att ringa snart. Och jag ska gå och dricka massa vatten och hitta nått att läsa.

Vi ses på andra sidan gryningen.

Och solen gick upp...

Över det vackra Svergie och allt vad där finns.

Ja, det är på tiden att jag skriver något här men jag vet inte om vad. Inte så att jag har ont om saker att skriva om, det är just det att det är så mycket och jag är inte helt säker på vad jag vill skriva ner och inte. Men jag kan börja på det enkla.

Jag har skaffat en dagbok. Jag har redan en, den har jag haft sen jag var sju och ett halvt, men den är liten, blanka sidor ( --> jag kan inte skriva rakt) och sidorna ramlar ur. Så jag valde att wannabie:a Ellen och köpa samma typ av skrivbok som hon har, med randigt papper, spiralrygg och hårda pärmar.
Varför har jag känt behov av en ny dabok, när jag ändå har en på helgon samt min blogg (plus otaliga dagböcker i alla communities jag är medlem i). Jo, dagboken på helgon skriver jag mest bara ner vad som händer i mitt liv, utan att bry mig om jag blir otroligt tråkig ibland. Här på bloggen försöker jag hålla mig lite mer seriös och intressant, och mer vika ut mina inre känslor.

Men överallt läser folk det. Och det är väl just det. Jag behövde en tillflyktsort i min tankevärld där jag kan skriva ner och reda ut saker utan att fundera på formuleringar och om någon möjligen skulle ta illa upp av det jag skrivit. Den dagboken kommer ingen få läsa på väldigt länge, inte förrän saker och ting svalnat och inget kan flamma upp. Så är det.

Så, vad har jag lärt mig under de senaste veckorna? Jo, för det första: det är otroligt mycket svårare att vara ärlig om man gjort ett stort fel än vad jag faktist trodde att det var.
Man vill ju så gärna vara ärlig och uppriktig, men man vill inte förlora det man haft och förstört och faktist vill ha kvar. Ja, jag tror ni kan gissa er till vad som hänt, såvida ni inte redan vet det. Jag strulade med en kille på Johans fest för några veckor sen. Ja, jo, det brukar vi göra, strula med folk, men då brukar båda vara närvarande, Johan låg just då och sov en våning ner. Jävligt smart, eller nått.
Jag kan inte förklara vad jag tänkte eller varför jag över huvudtaget gjorde det, för hade jag varit smart hade jag inte gjort det alls. Jag vill ha kvar Johan.

Och sen när man ska berätta. Vilket jag gjorde så fort jag kom ner till Johan. Och jag vill vara ärlig, så ärlig det bara går. Men hur förklarar man att man älskar någon så högt över allt annat när man just varit otrogen? Hur ska man få den personen att tro en?
Sen är det de där detaljerna. Behöver inte berätta dem nu, kan ta det om ett år eller två, när allt är över och bortglömt och man kan skratta åt det. Men det är ju så fel att tänka, och jag borde ha lärt mig av andras misstag.
Och hur ska man förklara för någon att man älskar denne mer än allt annat när man just avslöjat att man undanhöll något senast man pratade?

Och så går det en liten tid och saker och ting pekar uppåt. Bra, bra. Men sen gör jag det misstaget att jag sover i den här killens tält under medeltidsveckan, prick två veckor sedan senaste misstaget. Ja, mer skillad har ju folk lyckats vara. Och vänta, det bästa har inte kommit ännu! På morgonen sms:ar jag min stackars pojke och säger att "allt är lugnt, trotts alkoholen kvällen innan har jag inte gjort något dumt", och kommer inte på förrän jag får hans glada svar att det där faktist inte stämmer. Att sova i samma killes tält som jag strulade med för två veckor sedan kanske räknas som en dumhet? Eller?
Så, säg mig, hur förklarar man att man älskar någon så det gör ont i en när man återigen trampar i klaveret?

Jag älskar Johan och är så glad att allt pekar uppåt och har fortfarande inte kommit fram till varför jag gjort vissa saker. Jag föll för stunden, som en kompis uttryckte det. Men man får väl ta det från den possitiva sidan, lära sig något av det och se det som en svårighet vi klarar av.

Att tala sanning är inte alls lätt ibland, speciellt inte om man inte vill förlora det man förstört, man vill skydda sig så mycket som möjligt, och vrider det man säger så det låter så bra som möjligt. Det är svårt, speciellt när det man ändrar sig för att komma steget närmare sanningen. Svårt som fan. Jag hade gärna lärt mig det på något annat sätt, men nu är det gjort.

Jag älskar dig Johan, jag är så glad att fortfarande ha dig kvar. Förlåt för allt.

Vi ses på andra sidan Gryningen vänner...