Tidningsfilosofier

Aaah, middag: pizza och cola. I och för sig upptinad gammal pizza samt b-cola, men det gör inget, det funkar!

Alltså, det är det här med tjejtidnar. Eller damtidningar som jag är på väg över i. Kom att tänka på det när jag stod i kön på Pressbyrån någonstans på T-centralen medan jag och Johan väntade på att hans buss skulle komma i söndags. Tittade på en tidning, minns inte vilken, och kände det där suget efter att plocka upp, bläddra och läsa i den. Inte för att jag brukar ta deras råd, tips och liknande på allvar så mycket, utan mest för nöjes skull, ha något att läsa och något kul att berätta.

Men nu köpte jag den inte. Varför? Jo, det finns någon spärr i mig sedan länge tillbaka. Det är en omöjlighet. Visst kan jag sitta och bläddra i en tidning i Folktandvårdens väntrum, eller hemma hos en kompis eller sno en från min syster, men då mest med en ursäkt av att det inte finns något annat att läsa.

Hela mitt avsky-och-gå-mot-normen-jag innom mig har alltid ogillat den typen av tidningar, den enda som accepterats (förutom serietidningar) är Kamratposten. Men den har inte med smink och killar på samma sätt som tjejtidningar. Nä, i protest mot alla de populära tjejerna (skulle jag kunna tro) som inte ville vara kvar i barndommen och klättra i lekställningarna har jag nog ogillat tidningarna, det har varit något för äldre tjejer, inte oss, inte vi, inte nu.

Men det är ju vi nu, och det är ju nu. Så, varför inte? Jag tror inte att någon skulle tycka att jag vore en sämre människa av att jag köpte en sån där tidning och bläddrade lite i. Det är vad ett av de små monstrena innom mig tror.

Hah, tänk vad en sån tidning kan ge en filosofier. Men när jag stod där i kassan med min Festis i handen var det faktist första gången jag kom på att jag faktist skulle kunna köpa den där tidningen, möjligheten fanns. Det hade den inte gjort innan dess. Så vem vet, i framtiden kanske jag köper nån tjej- (eller dam-) tidning då och då! Ujuj, vem hade trott det...


Klart slut!