Så, då sitter vi på tåget. Det är ungefär en timme och en kvart sent. Kupéerna är inte helt olika SJ's sovvagnar, fast fyra bäddar istället för sex i varje kupé.
De öppnade dörrarna från vänterummet till perrongen när tåget rullade in, och en konduktör ställde sig vid varje dörr för att kolla biljetterna innan man klev på. När vi kom till kupén som innehöll våra sovplatser låg det en kvinna med en liten, liten sovande pojke hos sig i en av sängarna.
Det blev lite strul när det kom två amerikaner/australiensare/britter (orkar inte försöka placera deras accent just nu med de snackar engelska med varandra) och också skulle sova här... och hon pratade bara vietnamesiska (antar jag). Nog första som vi stött på som inte snackat engelska alls. Hon kanske bara var trött, eller så har vi bara rört oss i väldigt turistiga ställen hittills.
Efter en stund förstod jag att hon egentligen hade plats i kupén bredvid (som verkade tom när vi gick på så jag fattar inte varför hon sov här... kanske var folk där innan). Sen försökte hon få mig att ta hennes plats där (vilket våra reskamrater protesterade mot) men alltså, även om det känns elakt att tvinga henne att flytta med ungen så vill jag helst inte sova med massa främlingar med Jörgen i rummet intill.
Nu kom konduktören igen (tågsoldaten, sa Bill. Tågsoldaten, sa Bull) och kollade biljetterna igen.
Nu ska jag borsta tänderna och lite så, sen försöka att sova på de stenhårda sängarna (alla sängar vi har sovit på i Vietnam är stenhårda).
Godnatt!
De öppnade dörrarna från vänterummet till perrongen när tåget rullade in, och en konduktör ställde sig vid varje dörr för att kolla biljetterna innan man klev på. När vi kom till kupén som innehöll våra sovplatser låg det en kvinna med en liten, liten sovande pojke hos sig i en av sängarna.
Det blev lite strul när det kom två amerikaner/australiensare/britter (orkar inte försöka placera deras accent just nu med de snackar engelska med varandra) och också skulle sova här... och hon pratade bara vietnamesiska (antar jag). Nog första som vi stött på som inte snackat engelska alls. Hon kanske bara var trött, eller så har vi bara rört oss i väldigt turistiga ställen hittills.
Efter en stund förstod jag att hon egentligen hade plats i kupén bredvid (som verkade tom när vi gick på så jag fattar inte varför hon sov här... kanske var folk där innan). Sen försökte hon få mig att ta hennes plats där (vilket våra reskamrater protesterade mot) men alltså, även om det känns elakt att tvinga henne att flytta med ungen så vill jag helst inte sova med massa främlingar med Jörgen i rummet intill.
Nu kom konduktören igen (tågsoldaten, sa Bill. Tågsoldaten, sa Bull) och kollade biljetterna igen.
Nu ska jag borsta tänderna och lite så, sen försöka att sova på de stenhårda sängarna (alla sängar vi har sovit på i Vietnam är stenhårda).
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar