Jag är en sådan som tar hand om folk. Jag har ganska lätt för det. Sen vet jag inte om jag verkligen tar hand om dem bra. Men de verkar må bra för tillfället i alla fall, så det är ju alltid något.
Men det är någon mer jag skulle vilja ta hand om, kunna förstå och kunna ge råd till, mig själv. Eller ja, jag kan ge råd till mig själv, men jag har svårt att lyda dem. Svårt att följa dem. Vilket får mig att tvivla på mina råd åt andra.
Om jag ger mig själv ett råd, och jag inte följer det... Det får mig att förstå varför andra har svårt att följa mina råd, men också börjar jag undra om det är någon mening alls att ge råd? De iger bara en liten bit hopp och motivation för tillfället, som sedan rinner ut i sanden, och då blir man bara besviken på sig själv. Till slut känns det bara falskt. Man nickar och håller med och säger att ja, jag ska ändra på mig, jag ska tänka på det, mendan man vet att det inte kommer bli så. Det kommer inte att hända något. Man kommer att svika sig själv igen. Och då gör man det bara för att man vet att man kommer att göra det. En ond cirkel.
Men jag blir mer och mer beslutsam. Jag ska ändra på mig, på vissa bitar. Jag måste kunna kontrollera mig. Jag är en så otroligt okontrollerbar människa. Jag kan bara kontrollera mig själv när jag själv vill det. Så fort det där lilla monstret innom mig tröttnar på kontrollen är det omöjligt att fånga in mig på ett bra tag. Tills monstret blir hungrig igen är det bara kaos, då kommer det tillbaka, och låter sig fångas in, och allt blir lugnt.
Jag måste antingen bygga en starkare bur, eller låta det springa fritt. Lära mig att jag klara mig i alla fall.
Jag känner mig som en så rotlös människa ibland. Och jag undrar varför. Jag har mina rötter i mig. Jag bygger mitt liv utifrån mig. Vad, eller vem, skulle jag annars bygga det ifrån? Jag kan inte bygga mitt liv på några åsikter, för mina åsikter är alldeles för flytande. Inte heller på någon speciell person, för det finns ingen sån person som det går att bygga något på. Samt att jag kan inte leva av en människa. Möjligt för, men inte av.
Men jag antar att det är något som kommer att gå över, tillsammans med tonåren. Tillsammans med Den Struliga Perioden. Tillsammans med det fria, med det tokiga, med det naiva.
Jag kommer komma hem en dag, det vet jag. Var inte orolig, Linda, du kommer att komma hem. En dag så. Men sträva inte efter det, då kommer du aldrig komma dit. Då kommer du inte upptäcka det när du väl en dag är där. Tänk på det, Linda, tänk på det.
Godnatt
söndag, september 25, 2005
måndag, september 19, 2005
Läxor
Det där med läxor och jag har aldrig någonsin gått ihop. Konstaterade jag nyss. Faktist inte tidigare.
Få se nu. Minns inte om vi hade några läxor på lekis, men jag minns hur vi planerade att jag skulle sitta i pappas arbetsrum (det lilla rummet man kommer till från köket, där Jenny har bott och Victor bor i) och göra läxorna och jag kände mig jättestolt och jätteduktig.
Men det är ju så det brukar vara. Jag har världens motivation, alltid, fram tills jag ska börja göra det.
De första läxorna jag minns att jag klart ogillade var pianoläxorna. Jag ville mycket hellre bara sitta och leka på pianot, men så fort jag satte mig där skulle jag göra läxorna, inte bara sitta och leka. Lite fel egentligen, det fick ju följden att jag inte spelade alls.
På lågstadiet fick vi alltid hem ett fredagsbrev där Kerstin, min dåvarande lärare, berättade lite om veckan, om kommande veckan och eventuellt något viktigt lite längre fram. Och såklart, läxorna inför nästa vecka.
Hade jag varit smart hade jag satt mig ner på fredagen och gjort de där läxorna, men det slutade alltid med att jag gjorde dem jättesent kvällen innan, under skrik och bråk och gråt. Jag ville inte. Punkt.
Ja, det var ju inte så här illa alla gånger, men ändå.
Det här bevisar också en annan sak som jag just kommit underfund med. En anledning till varför jag har så svårt att göra läxor på fritiden är att, ja just det, det är fritiden. Att göra skolarbete på helgen, speciellt en fredag eller en lördag, finns bara inte i min värld. Ja, jag vet att andra gör så, men för mig är det i princip omöjligt. Samma sak med att sätta sig och göra läxor direkt när man kommer hem från skolan.
I skolan däremot är det lite annorlunda. Jag kan sitta kvar och jobba, men inte gå hem och jobba. Ungefär.
Och nu när jag konstaterat det här kanske jag kan ta och göra något åt det. (Man kan ju hoppas...)
För övrigt måste jag klippa min lugg snart, den börjar bli för lång.
Klart Slut!
Få se nu. Minns inte om vi hade några läxor på lekis, men jag minns hur vi planerade att jag skulle sitta i pappas arbetsrum (det lilla rummet man kommer till från köket, där Jenny har bott och Victor bor i) och göra läxorna och jag kände mig jättestolt och jätteduktig.
Men det är ju så det brukar vara. Jag har världens motivation, alltid, fram tills jag ska börja göra det.
De första läxorna jag minns att jag klart ogillade var pianoläxorna. Jag ville mycket hellre bara sitta och leka på pianot, men så fort jag satte mig där skulle jag göra läxorna, inte bara sitta och leka. Lite fel egentligen, det fick ju följden att jag inte spelade alls.
På lågstadiet fick vi alltid hem ett fredagsbrev där Kerstin, min dåvarande lärare, berättade lite om veckan, om kommande veckan och eventuellt något viktigt lite längre fram. Och såklart, läxorna inför nästa vecka.
Hade jag varit smart hade jag satt mig ner på fredagen och gjort de där läxorna, men det slutade alltid med att jag gjorde dem jättesent kvällen innan, under skrik och bråk och gråt. Jag ville inte. Punkt.
Ja, det var ju inte så här illa alla gånger, men ändå.
Det här bevisar också en annan sak som jag just kommit underfund med. En anledning till varför jag har så svårt att göra läxor på fritiden är att, ja just det, det är fritiden. Att göra skolarbete på helgen, speciellt en fredag eller en lördag, finns bara inte i min värld. Ja, jag vet att andra gör så, men för mig är det i princip omöjligt. Samma sak med att sätta sig och göra läxor direkt när man kommer hem från skolan.
I skolan däremot är det lite annorlunda. Jag kan sitta kvar och jobba, men inte gå hem och jobba. Ungefär.
Och nu när jag konstaterat det här kanske jag kan ta och göra något åt det. (Man kan ju hoppas...)
För övrigt måste jag klippa min lugg snart, den börjar bli för lång.
Klart Slut!
Talk Like A Pirate Day
Idag är Talk Like A Pirate Day, och jag firar det med att vara inne på deras hemsida, och titta runt lite. Där hittade jag ett väldigt fint test, och här blev resultatet:
You are The Cap'n!
What's Yer Inner Pirate?
brought to you by The Official Talk Like A Pirate Web Site. Arrrrr!
You are The Cap'n!
Some men are born great, some achieve greatness and some slit the throats of any man that stands between them and the mantle of power. You never met a man you couldn't eviscerate. Not that mindless violence is the only avenue open to you - but why take an avenue when you have complete freeway access? You are the definitive Man of Action. You are James Bond in a blousy shirt and drawstring-fly pants. Your swash was buckled long ago and you have never been so sure of anything in your life as in your ability to bend everyone to your will. You will call anyone out and cut off their head if they show any sign of taking you on or backing down. You cannot be saddled with tedious underlings, but if one of your lieutenants shows an overly developed sense of ambition he may find more suitable accommodations in Davy Jones' locker. That is, of course, IF you notice him. You tend to be self absorbed - a weakness that may keep you from seeing enemies where they are and imagining them where they are not.
What's Yer Inner Pirate?
brought to you by The Official Talk Like A Pirate Web Site. Arrrrr!
fredag, september 16, 2005
Det kallas tvivel.
Men jag är en tvivlare. Jag tvivlar alltid på mig, på andra, på det jag känner, på det jag tänker, på det jag gör, ser, hör och läser.
Jag tror inte på det jag tänker. Det är alldeles för trivialt. Det är inte mig att tänka så. Så tänker jag. Medan jag samtidigt vet att det är fel, att det visst stämmer.
Men jag känner också undermedvetet att ingen av rösterna som brukar bråka i mitt huvud har rätt. Det är ett mellanting. Något jag inte lyckats nå ännu. Och jag försöker nå det där mellantinget, försöker hitta felet.
Det är inte mitt fel. Men det finns inget jag kan skylla det på heller. Vad kan då vara det som orsakar problem i det hela? Och hur ska jag hitta det? Var ska jag börja leta?
Nej, det här går inte, jag får försöka fortsätta, blunda och ignorera så det inte känns. Det brukar fungera.
Vi ses på andra sidan Gryningen...
Jag tror inte på det jag tänker. Det är alldeles för trivialt. Det är inte mig att tänka så. Så tänker jag. Medan jag samtidigt vet att det är fel, att det visst stämmer.
Men jag känner också undermedvetet att ingen av rösterna som brukar bråka i mitt huvud har rätt. Det är ett mellanting. Något jag inte lyckats nå ännu. Och jag försöker nå det där mellantinget, försöker hitta felet.
Det är inte mitt fel. Men det finns inget jag kan skylla det på heller. Vad kan då vara det som orsakar problem i det hela? Och hur ska jag hitta det? Var ska jag börja leta?
Nej, det här går inte, jag får försöka fortsätta, blunda och ignorera så det inte känns. Det brukar fungera.
Vi ses på andra sidan Gryningen...
onsdag, september 14, 2005
Var?
Var tog all min insperation vägen? Den fanns där, alldeles bredvid mig hela sommaren. Till hösten, då jävlar, då ska det bli VG och MVG för hela slanten!
Men jag borde ha vetat att jag lurade mig själv, som på alla lov. Annars hade jag gjort klart projektarbetet.
Börjar bli ont om tid där försenten.
Och jag måste städa rummet, nu har jag viktiga papper precis överallt, samt lajvprylar över hela golvet.
Men hemsidan då? För På Färde? Jo, den gjorde jag på tre röda. Bara bums sådär! Jag klara visst av att göra saker, så länge jag börjar med dem. Och det är just där jag har mitt problem, att börja med saker. "Men det är ju bara att sätta igång!" Jaa, det är ju det. Men det har fortfarande inte fungerat för mig. Det är som osynliga trådar som håller fast mig och hindrar mig från att släppa det jag håller på med. Och när jag väl avslutar det... Ja, då är det en osynlig vägg som får mig att vika av från det jag skulle göra och göra något annat. Det andra behöver inte vara lättare, enklare eller mindre krävande, det är bara inget viktigt. Inget måste.
Som nu. Suttit hela kvällen och kämpat med att avsluta här och börja med geografin. Nu har jag faktist kommit så långt att jag loggat ut från helgon, plockat fram geografi-boken och pappret och börjat skriva av frågorna på datorn. Men längre än så har jag inte kommit ännu. Jag var "tvungen" att beskriva min svårithet att ta tag i saker här först.
Linda, du är hopplös.
Men nu har jag i alla fall gett mig själv spelförbud i minst en vecka. Jag har nämligen blivit näst intill beroende av spelen på Yahoo! och det är ju inte så bra. En anledning som gör det så svårt att sluta.
Nu gäller det bara att hålla det också. Linda, beviska din stålvilja som du alltid skryter om. Nu!
Klart slut!
Men jag borde ha vetat att jag lurade mig själv, som på alla lov. Annars hade jag gjort klart projektarbetet.
Börjar bli ont om tid där försenten.
Och jag måste städa rummet, nu har jag viktiga papper precis överallt, samt lajvprylar över hela golvet.
Men hemsidan då? För På Färde? Jo, den gjorde jag på tre röda. Bara bums sådär! Jag klara visst av att göra saker, så länge jag börjar med dem. Och det är just där jag har mitt problem, att börja med saker. "Men det är ju bara att sätta igång!" Jaa, det är ju det. Men det har fortfarande inte fungerat för mig. Det är som osynliga trådar som håller fast mig och hindrar mig från att släppa det jag håller på med. Och när jag väl avslutar det... Ja, då är det en osynlig vägg som får mig att vika av från det jag skulle göra och göra något annat. Det andra behöver inte vara lättare, enklare eller mindre krävande, det är bara inget viktigt. Inget måste.
Som nu. Suttit hela kvällen och kämpat med att avsluta här och börja med geografin. Nu har jag faktist kommit så långt att jag loggat ut från helgon, plockat fram geografi-boken och pappret och börjat skriva av frågorna på datorn. Men längre än så har jag inte kommit ännu. Jag var "tvungen" att beskriva min svårithet att ta tag i saker här först.
Linda, du är hopplös.
Men nu har jag i alla fall gett mig själv spelförbud i minst en vecka. Jag har nämligen blivit näst intill beroende av spelen på Yahoo! och det är ju inte så bra. En anledning som gör det så svårt att sluta.
Nu gäller det bara att hålla det också. Linda, beviska din stålvilja som du alltid skryter om. Nu!
Klart slut!
tisdag, september 06, 2005
Världens fel
Hej, jag heter Linda och jag är sur och grinig. Men det är inte mitt fel, det är världens fel. Det är världens fel att den snurrar, att den inte redan gått under och att det är olika klimat på den.
Och det är knappast mitt fel att jag råkar födas på en viss plats på den här planeten av föräldrar som inte flyttar någon annanstans. Och att det på just den här platsen har en viss typ av skolsystem som ger mig arbten att göra.
Det är ju inte mitt fel att jag råkar födas med sådana gener att jag större delen av tiden saknar motivation att göra något av de här arbeten. Jo, visst har jag en del motivation, men det är inte mitt fel att den understimuleras så grovt att det inte gör någon skillnad.
Krigen, då, de är inte heller mitt fel. Och det är krigens fel att jag inte har min pojkvän i närheten. Krigens fel att varje land måste ha soldater. Och det är samhällets fel att jag överhuvudtaget har en pojkvän. Om samhället hade varit utformat annorlunda hade jag mått bra.
Om vi barn av dataåldern inte var så understimulerade skulle vi inte känna något behov av att leka att vi är några andra. Vi skulle inte lägga ner massvis med tid och pengar på utrustning för att vi ska låtsas vara några andra för en liten stund, och vi skulle inte känna pressen på oss att allt ska vara så rätt och riktigt som möjligt, inklusive vårt sätt att leka.
Om bara inte ljudet fanns. Då hade jag sluppit höra allt tjat, och folk hade sluppit bråkat om musik. Ingen skulle kalla mig töntig eller fånig för att jag har en viss skiva av en viss grupp hemma och ingen skulle tracka mig för att jag lyssnar på fel artist i fel gerne.
Hej, jag heter Linda och jag är sur och grinig. Men nu ska jag sova. Fast jag kommer inte få sova tillräckligt, eftersom planeten jag lever på är alldeles för stor för att man ska kunna klara sig med fötterna. Nej, avgasspyende dödsmaskiner av plåt ska vi ha, och man måste dessutom lära sig att köra dem för att klara sig lite bättre i den här världen.
Om världen bara inte kunde ta och sprängas snart....
Och det är knappast mitt fel att jag råkar födas på en viss plats på den här planeten av föräldrar som inte flyttar någon annanstans. Och att det på just den här platsen har en viss typ av skolsystem som ger mig arbten att göra.
Det är ju inte mitt fel att jag råkar födas med sådana gener att jag större delen av tiden saknar motivation att göra något av de här arbeten. Jo, visst har jag en del motivation, men det är inte mitt fel att den understimuleras så grovt att det inte gör någon skillnad.
Krigen, då, de är inte heller mitt fel. Och det är krigens fel att jag inte har min pojkvän i närheten. Krigens fel att varje land måste ha soldater. Och det är samhällets fel att jag överhuvudtaget har en pojkvän. Om samhället hade varit utformat annorlunda hade jag mått bra.
Om vi barn av dataåldern inte var så understimulerade skulle vi inte känna något behov av att leka att vi är några andra. Vi skulle inte lägga ner massvis med tid och pengar på utrustning för att vi ska låtsas vara några andra för en liten stund, och vi skulle inte känna pressen på oss att allt ska vara så rätt och riktigt som möjligt, inklusive vårt sätt att leka.
Om bara inte ljudet fanns. Då hade jag sluppit höra allt tjat, och folk hade sluppit bråkat om musik. Ingen skulle kalla mig töntig eller fånig för att jag har en viss skiva av en viss grupp hemma och ingen skulle tracka mig för att jag lyssnar på fel artist i fel gerne.
Hej, jag heter Linda och jag är sur och grinig. Men nu ska jag sova. Fast jag kommer inte få sova tillräckligt, eftersom planeten jag lever på är alldeles för stor för att man ska kunna klara sig med fötterna. Nej, avgasspyende dödsmaskiner av plåt ska vi ha, och man måste dessutom lära sig att köra dem för att klara sig lite bättre i den här världen.
Om världen bara inte kunde ta och sprängas snart....
onsdag, augusti 31, 2005
Hemsideproduktion
Det är mitt individuella val den här terminen. Jag började bli mer och mer nervös under de här vecckorna att jag missuppfattat vad det går ut på och att det inte alls är vad jag trodde att det skulle vara, men efter första lektionen idag är jag helt lugn. Det här är precis vad jag vill ha!
Vi är 48 stycken i klassen, varav 4 är tjejer. Men vi kommer vara uppdelade och ha en lektion i veckan och jobba en lektion hemma. Vi kommer kunna lära oss grunderna i html, Dreamweaver (eller nått sånt, minns inte hur namnet stavades) och Photoshop. Vi kommer att jobba med en hemsida hela terminen och det är den vi kommer få betyg på. Ja, förutom provet i upphovsrätt och liknande.
Jag kommer göra en hemsida om Gråsvärden, de gamla är hemska. Jag ska göra den snyggare och uppdatera alla texter och liknande. Helt underbart!
Jag lär lägga ut den på freewebs, vet inget bättre ställe. Jag vill inte lägga den på skolans server, då kommer den bara finnas kvar till slutet av skolåret. Jag undrar om jag inte kan kolla med pappa om han vet något bra...
Nä, det var nog bara det jag ville ta upp nu. Tjoho!
Klart Slut!
Vi är 48 stycken i klassen, varav 4 är tjejer. Men vi kommer vara uppdelade och ha en lektion i veckan och jobba en lektion hemma. Vi kommer kunna lära oss grunderna i html, Dreamweaver (eller nått sånt, minns inte hur namnet stavades) och Photoshop. Vi kommer att jobba med en hemsida hela terminen och det är den vi kommer få betyg på. Ja, förutom provet i upphovsrätt och liknande.
Jag kommer göra en hemsida om Gråsvärden, de gamla är hemska. Jag ska göra den snyggare och uppdatera alla texter och liknande. Helt underbart!
Jag lär lägga ut den på freewebs, vet inget bättre ställe. Jag vill inte lägga den på skolans server, då kommer den bara finnas kvar till slutet av skolåret. Jag undrar om jag inte kan kolla med pappa om han vet något bra...
Nä, det var nog bara det jag ville ta upp nu. Tjoho!
Klart Slut!
tisdag, augusti 30, 2005
Tidningsfilosofier
Aaah, middag: pizza och cola. I och för sig upptinad gammal pizza samt b-cola, men det gör inget, det funkar!
Alltså, det är det här med tjejtidnar. Eller damtidningar som jag är på väg över i. Kom att tänka på det när jag stod i kön på Pressbyrån någonstans på T-centralen medan jag och Johan väntade på att hans buss skulle komma i söndags. Tittade på en tidning, minns inte vilken, och kände det där suget efter att plocka upp, bläddra och läsa i den. Inte för att jag brukar ta deras råd, tips och liknande på allvar så mycket, utan mest för nöjes skull, ha något att läsa och något kul att berätta.
Men nu köpte jag den inte. Varför? Jo, det finns någon spärr i mig sedan länge tillbaka. Det är en omöjlighet. Visst kan jag sitta och bläddra i en tidning i Folktandvårdens väntrum, eller hemma hos en kompis eller sno en från min syster, men då mest med en ursäkt av att det inte finns något annat att läsa.
Hela mitt avsky-och-gå-mot-normen-jag innom mig har alltid ogillat den typen av tidningar, den enda som accepterats (förutom serietidningar) är Kamratposten. Men den har inte med smink och killar på samma sätt som tjejtidningar. Nä, i protest mot alla de populära tjejerna (skulle jag kunna tro) som inte ville vara kvar i barndommen och klättra i lekställningarna har jag nog ogillat tidningarna, det har varit något för äldre tjejer, inte oss, inte vi, inte nu.
Men det är ju vi nu, och det är ju nu. Så, varför inte? Jag tror inte att någon skulle tycka att jag vore en sämre människa av att jag köpte en sån där tidning och bläddrade lite i. Det är vad ett av de små monstrena innom mig tror.
Hah, tänk vad en sån tidning kan ge en filosofier. Men när jag stod där i kassan med min Festis i handen var det faktist första gången jag kom på att jag faktist skulle kunna köpa den där tidningen, möjligheten fanns. Det hade den inte gjort innan dess. Så vem vet, i framtiden kanske jag köper nån tjej- (eller dam-) tidning då och då! Ujuj, vem hade trott det...
Klart slut!
Alltså, det är det här med tjejtidnar. Eller damtidningar som jag är på väg över i. Kom att tänka på det när jag stod i kön på Pressbyrån någonstans på T-centralen medan jag och Johan väntade på att hans buss skulle komma i söndags. Tittade på en tidning, minns inte vilken, och kände det där suget efter att plocka upp, bläddra och läsa i den. Inte för att jag brukar ta deras råd, tips och liknande på allvar så mycket, utan mest för nöjes skull, ha något att läsa och något kul att berätta.
Men nu köpte jag den inte. Varför? Jo, det finns någon spärr i mig sedan länge tillbaka. Det är en omöjlighet. Visst kan jag sitta och bläddra i en tidning i Folktandvårdens väntrum, eller hemma hos en kompis eller sno en från min syster, men då mest med en ursäkt av att det inte finns något annat att läsa.
Hela mitt avsky-och-gå-mot-normen-jag innom mig har alltid ogillat den typen av tidningar, den enda som accepterats (förutom serietidningar) är Kamratposten. Men den har inte med smink och killar på samma sätt som tjejtidningar. Nä, i protest mot alla de populära tjejerna (skulle jag kunna tro) som inte ville vara kvar i barndommen och klättra i lekställningarna har jag nog ogillat tidningarna, det har varit något för äldre tjejer, inte oss, inte vi, inte nu.
Men det är ju vi nu, och det är ju nu. Så, varför inte? Jag tror inte att någon skulle tycka att jag vore en sämre människa av att jag köpte en sån där tidning och bläddrade lite i. Det är vad ett av de små monstrena innom mig tror.
Hah, tänk vad en sån tidning kan ge en filosofier. Men när jag stod där i kassan med min Festis i handen var det faktist första gången jag kom på att jag faktist skulle kunna köpa den där tidningen, möjligheten fanns. Det hade den inte gjort innan dess. Så vem vet, i framtiden kanske jag köper nån tjej- (eller dam-) tidning då och då! Ujuj, vem hade trott det...
Klart slut!
måndag, augusti 29, 2005
Gamla vänner
Nu är jag trött och slö och borde gå och sova ett tag eller skriva lite skolarbete, jag har faktiskt en del att göra. Samt att internet segar sig som fan och allt är jättesegt. Men nu sitter jag här och hade tänkt skriva något. Vad får jag väl komma på senare.
Har varit på lajv i helgen, Samlade Krafter, som var ett väldigt bra lajv. Jag tror de hette Tu Lajv, de som arrangerade det.
Hur som helst. Nu ska jag skriva något mer vettigt. Hade jag tänkt. Men jag vet inte var jag ska börja.
Fick mejl idag av Sabina. Hon har anlänt till USA för ett år framöver. Den flickan, jag saknar henne. Hon är en av dem som jag sällan direkt umgås med men som jag ändå kan berätta allt för med en gång. Linn också, ännu mer med henne för hon är verkligen den vän jag haft längst. Inte fullt lika mycket med Elin, vet inte riktigt varför. Nisse, min Nisse, kan jag prata med ibland också. Det som inte fungerar då är att han inte förstår hur jag tänker och resonerar ibland, hur jag kan tycka det är kul att lägga ner en massa ork och energi på lajv till exempel. Eller hur jag orkar färga håret titt som tätt, eller att jag ens vill ha en annan hårfärg än min naturliga. Men kanske förstår han i alla fall, innerst inne.
Men Anna då? Anna som var den första som jag verkligen prata om allt mellan himmel och jord med? Jag vet inte riktigt. När jag ryckte mig loss från dem och började umgås med Ellen och Malin började jag väl bygga upp en mindre förakt mot Anna och hennes åsikter. Mycket som jag gör skulle hon tycka är för extremt osv. Minns en gång när hon var inne på helgon (på den tiden hon och Patrik och Nisse hade det, det var då jag började skriva dagbok på riktigt där) och såg att hon hade fått mejl av en kille på då runt 25 år (det var väl två år sedan). Hon undrade upprört vem det var och kastade mejlet med en gång, trotts att jag sa att jag snackade med honom och att han var schysst. Och om mitt liv nu då? Två år mellan Johan och mig det är väl precis innanför gränsen. Ja, vi är ju i och för sig i övre delen av tonåren, men ändå. Minns hur hon (och Patrik och kanske Nisse med) reagerade när jag berättade att det var tre år mellan Ellen och Danne, de undrade vad han tänkte på egentligen och så vidare. Och inget var alkohol eller tobak heter heller, det fanns inte på kartan. Och alla komplex. Hur Anna inte kunde förstå hur man kunde tillåta sig att ha si och så hängig mage när man blivit medelåldrig och så vidare.
Hon blir inte rättvis när jag bara skriver ner allt så här, men mycket sånt var det, och jag hakade på. Jag fick inte sämre självförtroende av att umgås med dem, eller henne, snarare bättre, men ändå. Många av de åsikter jag skaffat hos henne skrotade jag senare. Och som sagt, jag skulle vilja testa den uppfattning jag har om henne nu. Jag skulle vilja träffa henne någon gång, på någon fika eller nått. Men jag vet inte om hon vill det, hon verkar alltid vara upptagen när jag försöker prata med henne på msn.
Men nog om det nu, nu ska jag nog försöka göra lite skolarbete.
Klart slut!
Har varit på lajv i helgen, Samlade Krafter, som var ett väldigt bra lajv. Jag tror de hette Tu Lajv, de som arrangerade det.
Hur som helst. Nu ska jag skriva något mer vettigt. Hade jag tänkt. Men jag vet inte var jag ska börja.
Fick mejl idag av Sabina. Hon har anlänt till USA för ett år framöver. Den flickan, jag saknar henne. Hon är en av dem som jag sällan direkt umgås med men som jag ändå kan berätta allt för med en gång. Linn också, ännu mer med henne för hon är verkligen den vän jag haft längst. Inte fullt lika mycket med Elin, vet inte riktigt varför. Nisse, min Nisse, kan jag prata med ibland också. Det som inte fungerar då är att han inte förstår hur jag tänker och resonerar ibland, hur jag kan tycka det är kul att lägga ner en massa ork och energi på lajv till exempel. Eller hur jag orkar färga håret titt som tätt, eller att jag ens vill ha en annan hårfärg än min naturliga. Men kanske förstår han i alla fall, innerst inne.
Men Anna då? Anna som var den första som jag verkligen prata om allt mellan himmel och jord med? Jag vet inte riktigt. När jag ryckte mig loss från dem och började umgås med Ellen och Malin började jag väl bygga upp en mindre förakt mot Anna och hennes åsikter. Mycket som jag gör skulle hon tycka är för extremt osv. Minns en gång när hon var inne på helgon (på den tiden hon och Patrik och Nisse hade det, det var då jag började skriva dagbok på riktigt där) och såg att hon hade fått mejl av en kille på då runt 25 år (det var väl två år sedan). Hon undrade upprört vem det var och kastade mejlet med en gång, trotts att jag sa att jag snackade med honom och att han var schysst. Och om mitt liv nu då? Två år mellan Johan och mig det är väl precis innanför gränsen. Ja, vi är ju i och för sig i övre delen av tonåren, men ändå. Minns hur hon (och Patrik och kanske Nisse med) reagerade när jag berättade att det var tre år mellan Ellen och Danne, de undrade vad han tänkte på egentligen och så vidare. Och inget var alkohol eller tobak heter heller, det fanns inte på kartan. Och alla komplex. Hur Anna inte kunde förstå hur man kunde tillåta sig att ha si och så hängig mage när man blivit medelåldrig och så vidare.
Hon blir inte rättvis när jag bara skriver ner allt så här, men mycket sånt var det, och jag hakade på. Jag fick inte sämre självförtroende av att umgås med dem, eller henne, snarare bättre, men ändå. Många av de åsikter jag skaffat hos henne skrotade jag senare. Och som sagt, jag skulle vilja testa den uppfattning jag har om henne nu. Jag skulle vilja träffa henne någon gång, på någon fika eller nått. Men jag vet inte om hon vill det, hon verkar alltid vara upptagen när jag försöker prata med henne på msn.
Men nog om det nu, nu ska jag nog försöka göra lite skolarbete.
Klart slut!
tisdag, augusti 23, 2005
Som jag sa...
((Hej hå och en flaska med Rom av Loke har verkligen sjukt bra text. Loke är för övrigt väldrigt bra på texter över huvudtaget.))
Och saker verkar lösa sig dessutom! Jag åker ut till lajvet på torsdag har jag bestämt mig för. Men då ska jag försöka vara duktig och hämta ut böcker imorgon eller på torsdag. Det är dock lite jobbigt att jag inte har något skåp ännu. Får försöka snylta på Lovisa eller nått.
Det är för övrigt ganska bra, kommer nog ha fler lektioner med henne i år än tidigare! Heja oss!
Sen får Johan åka hem på onsdag, och jag får sova hos honom då dessutom. Jag ska dessutom på musikal innan, Mamma Mia. Äntligen! Har längtat sen jag såg den i London på förra höstlovet. Då var den såklart på engelska, nu ska den vara på svenska. Det kommer bli intressant!
Jag vill för övrigt till London igen i höst. Gärna med en kompis, eller två. Det dumma är att det kostar så otroligt mycket. Måste antingen ha en väldigt bra anledning till att bli sponsrad eller spara. Ujuj.
Måste också leta efter en lägenhet till Visby nästa år. Ska kolla runt lite. Vill gärna bo bara med Johan eller bara med någon annan. Få är bra. Men vi får se hur det blir. Råkar jag hitta en lägenhet där det får plats med massa folk så orkar jag ju inte betala allt själv!
För övrigt känner jag mig sjukt motiverad till skolan. Jag hoppas bara att det inte lägger sig. Jag har redan fått ett papper jag ska arbeta med, men det är för att den läraren vi hade i våras i geografi var jättedålig, så vi ligger ett halvt kapitel efter.
Bild verkar också bli otroligt kul. Kommer bara ha det 75 minuter i veckan, men då kommer vi ha det under hela året och hellre det ärn två lektioner i veckan i en termin.
Historia tror jag kommer bli kul också, och religion kommer nog bli lite tråkigt men intressant. Precis som samhälle. Men jag har ju Jacob i alla de ämnena, och han är ganska bra.
Han sa att vi ska göra ett slutarbete i historia (och jag tror vi skulle göra det i religion också) och jag planerar redan vad jag ska göra då. Tänkte kombinera historia och religion (han sa att vi gärna fick göra det) och skriva om människorna i Norden strax innan, under och strax efter vi blev vikingar. Jag är bara orolig att jag återigen valt ett näst in till omöjligt ämne. Det vill säga, omöjligt för mig för att jag hittar otroligt lite fakta samt att jag inte orkar anstänga mig så mycket. Men vi får se hur det löser sig, ska rådgöra med Jacob.
Nä, nu ska jag gå och skicka något snuskigt sms till Johan.
Klart slut!
måndag, augusti 22, 2005
Om man vill...
Så kan man verkligen göra vad man vill av allt. Vilket kan vara både mer och mindre bra!
Typ som nu på fredag. Har fått mitt schema nu och så, och enligt det ska jag ha EngB, SvB och MaD, varav MaD är en väldigt lång lektion eftersom vi har övergått till två 80 minuter långa lektioner i veckan. Men jag vill ju åka ut till lajvet redan på torsdagen, speciellt som det är så många som kommer åka ut dit nu, och jag orkar inte krånga och grejsa när jag kommer dit på fredagen. Så, ja, man kan väl dra en rövare om att jag inte har några lektioner då och så.
Sen fick jag veta idag då att vi först ska ha en samling i Aulan där Syon berättar om trean och projektarbete och sånt, plus att vi sen ska gå och hämta böcker. Just typiskt.
Men nu råkar det ju vara som så att jag gärna vill ut på torsdag, så hur löser vi problemet?
Vi börjar med att lägga fram det för Lovisa imorgon. Hon kommer förmodligen att erbjuda sig att lägga viktiga saker på minnet från mötet (samt att jag alltid kan fråga Tobbe), och böckerna kan jag hämta ut en annan tid.
Och eftersom vi kommer ha alla de här grejerna så kommer vi ju faktist inte hinna med några lektioner. Jag kan dessutom faktist lägga fram problemet för Jacob, min handledare, imorn när jag har lektion med honom. Kan fråga honom om de säger något viktigt på det mötet, och så.
Och till mor och far säger jag helt enkelt bara att vi bara ska hämta ut böcker på fredag, vilket jag kommer få reda på imorgon, och det kan jag lika gärna göra på torsdagen, eller nått.
Så, då har vi (förhoppningsvist) löst det problemet.
Ja, skolan började idag. Det har blivit en del förändringar sen förra året. Vi ska för det första få ID-kort. Vi ska nån gång bli fotade för dem. De ska användas som lånekort samt att man ska ladda dem med pengar och köpa lunch med dem. Och vi måste alltid ha dem med oss i skolan. Vi behöver iaf inte ha dem synligt hela tiden. Men jag hade tyckt att det vore häftigt. Aja.
Och man får tydligen inte heller sjukanmäla sig om man är under 18. Tur att de inte hade det så förra året i alla fall! Nu är jag ju 18.
Mitt schema då? Det verkar ok, men ganska ojämnt. Kommer lägga ut mina tider och så, och kanske en länk till själva schemat härifrån. Jag slutar i alla fall 11.30 på måndagar och 13.00 på torsdagar! Men 17.00 på tisdagar>.<
Hursomhelst. Väldigt glad att jag inte valde drama eller dans som estetiskt verksamhet, utan bild (hade funkat med musik också) för annars hade jag slutat mycket senare på måndagen eller torsdagen samt haft ett stort hål innan.
Det blev mupp med min x-kurs också. Jag har valt SvC men fick Ps (psykologi), och det vill jag inte läsa på grund av att den ena psykologiläraren är Annika, som jag hade som handledare och engelskalärare förra året (och som jag kommer fortsätta att ha i engelska), och jag skulle inte stå ut med henne mer än de två gånger jag redan är tvungen att ha henne. Den andra läraren har jag pratat en del med vid nått tillfälle, och jag gillar inte henne så mycket heller, även om jag tror att hon kan vara okej.
Jag hoppas bara att jag får SvC, annars ska jag försöka byta och ändra. Vi får se hur det ordnar sig.
Jag måste för övrigt bara tillägga att jag är grymt snygg idag.
Klart slut!
Typ som nu på fredag. Har fått mitt schema nu och så, och enligt det ska jag ha EngB, SvB och MaD, varav MaD är en väldigt lång lektion eftersom vi har övergått till två 80 minuter långa lektioner i veckan. Men jag vill ju åka ut till lajvet redan på torsdagen, speciellt som det är så många som kommer åka ut dit nu, och jag orkar inte krånga och grejsa när jag kommer dit på fredagen. Så, ja, man kan väl dra en rövare om att jag inte har några lektioner då och så.
Sen fick jag veta idag då att vi först ska ha en samling i Aulan där Syon berättar om trean och projektarbete och sånt, plus att vi sen ska gå och hämta böcker. Just typiskt.
Men nu råkar det ju vara som så att jag gärna vill ut på torsdag, så hur löser vi problemet?
Vi börjar med att lägga fram det för Lovisa imorgon. Hon kommer förmodligen att erbjuda sig att lägga viktiga saker på minnet från mötet (samt att jag alltid kan fråga Tobbe), och böckerna kan jag hämta ut en annan tid.
Och eftersom vi kommer ha alla de här grejerna så kommer vi ju faktist inte hinna med några lektioner. Jag kan dessutom faktist lägga fram problemet för Jacob, min handledare, imorn när jag har lektion med honom. Kan fråga honom om de säger något viktigt på det mötet, och så.
Och till mor och far säger jag helt enkelt bara att vi bara ska hämta ut böcker på fredag, vilket jag kommer få reda på imorgon, och det kan jag lika gärna göra på torsdagen, eller nått.
Så, då har vi (förhoppningsvist) löst det problemet.
Ja, skolan började idag. Det har blivit en del förändringar sen förra året. Vi ska för det första få ID-kort. Vi ska nån gång bli fotade för dem. De ska användas som lånekort samt att man ska ladda dem med pengar och köpa lunch med dem. Och vi måste alltid ha dem med oss i skolan. Vi behöver iaf inte ha dem synligt hela tiden. Men jag hade tyckt att det vore häftigt. Aja.
Och man får tydligen inte heller sjukanmäla sig om man är under 18. Tur att de inte hade det så förra året i alla fall! Nu är jag ju 18.
Mitt schema då? Det verkar ok, men ganska ojämnt. Kommer lägga ut mina tider och så, och kanske en länk till själva schemat härifrån. Jag slutar i alla fall 11.30 på måndagar och 13.00 på torsdagar! Men 17.00 på tisdagar>.<
Hursomhelst. Väldigt glad att jag inte valde drama eller dans som estetiskt verksamhet, utan bild (hade funkat med musik också) för annars hade jag slutat mycket senare på måndagen eller torsdagen samt haft ett stort hål innan.
Det blev mupp med min x-kurs också. Jag har valt SvC men fick Ps (psykologi), och det vill jag inte läsa på grund av att den ena psykologiläraren är Annika, som jag hade som handledare och engelskalärare förra året (och som jag kommer fortsätta att ha i engelska), och jag skulle inte stå ut med henne mer än de två gånger jag redan är tvungen att ha henne. Den andra läraren har jag pratat en del med vid nått tillfälle, och jag gillar inte henne så mycket heller, även om jag tror att hon kan vara okej.
Jag hoppas bara att jag får SvC, annars ska jag försöka byta och ändra. Vi får se hur det ordnar sig.
Jag måste för övrigt bara tillägga att jag är grymt snygg idag.
Klart slut!
torsdag, augusti 18, 2005
Bilder
Hade bara tänkt lägga upp två bilder på mig som jag är ganska nöjd med. Folk måste få njuta lite av mig.
Vi ses på andra sidan Gryningen.
Vi ses på andra sidan Gryningen.
Sockerhuvudvärk
Jag känner mig vemodig och nere. Har huvudvärk (käkat för mycket socker (choklad) på för lite tid. Då brukar jag få huvudvärk), saknar Johan och det ser ut som ett helvete på mitt rum. Hade väldigt gärna velat ha den där efterfesten i helgen, men det blir ju inte av. Synd att folk verkar så ointresserade av den. Aja.
Idag har jag tränat. Det gick inte så bra. Är ju sjuk fortfarande så jag mådde skitdåligt på konditionsgrejen på slutet. Dumt. Men nu har jag tränat lite i alla fall. Imorgon ska jag bara vaniljpraliner med Ellen. Det ska bli gott. Och tokonyttigt!
Jag vill ha något att läsa, men jag vet inte vad. Får ta och leta reda på någon bok. Men mest vill jag krama Johan.
På söndag får jag träffa honom. När han går högvakt. Det ska nog bli kul, även om jag bara får se honom ett litet tag, och massa annat folk är där. Då kanske jag kan passa på och köpa vit hårfärg också. Eller så köper jag det imorgon på nått sätt. Eller så skiter jag i det. Måste sy klart mina byxor oxkså. De blev ganska bra med de där kilarna jag la in. Nu måste jag bara fixa linningen. Hmm... Jag är så seg.
Jag blir bara mer och mer sugen att flytta hemifrån. Att ligga för mig själv på kvällarna, eller med Johan. Gå och göra en macka, dricka te och bara mysa. Eller plugga. Vad som helst. Bara det inte är någon i huset som tjatar på mig. Om att plugga, om mitt stökiga rum eller något annat.
Det verkar som om det blir en Thailandsresa för mig i alla fall. Och det kommer nog bli kul. Känner att jag måste ta chansen nu när det ändå inte är en vanlig charterresa. Vi ska bland annat titta på ett tydligen väldigt fint bostadsområde där nere, där päronen kanske kommer köpa hus i framtiden. Det vore ganska trevligt! Men jag vill missa så lite skola som möjligt. Och så lite Johan som möjligt.
Det blir som det blir. Nu kommer Johan att ringa snart. Och jag ska gå och dricka massa vatten och hitta nått att läsa.
Vi ses på andra sidan gryningen.
Idag har jag tränat. Det gick inte så bra. Är ju sjuk fortfarande så jag mådde skitdåligt på konditionsgrejen på slutet. Dumt. Men nu har jag tränat lite i alla fall. Imorgon ska jag bara vaniljpraliner med Ellen. Det ska bli gott. Och tokonyttigt!
Jag vill ha något att läsa, men jag vet inte vad. Får ta och leta reda på någon bok. Men mest vill jag krama Johan.
På söndag får jag träffa honom. När han går högvakt. Det ska nog bli kul, även om jag bara får se honom ett litet tag, och massa annat folk är där. Då kanske jag kan passa på och köpa vit hårfärg också. Eller så köper jag det imorgon på nått sätt. Eller så skiter jag i det. Måste sy klart mina byxor oxkså. De blev ganska bra med de där kilarna jag la in. Nu måste jag bara fixa linningen. Hmm... Jag är så seg.
Jag blir bara mer och mer sugen att flytta hemifrån. Att ligga för mig själv på kvällarna, eller med Johan. Gå och göra en macka, dricka te och bara mysa. Eller plugga. Vad som helst. Bara det inte är någon i huset som tjatar på mig. Om att plugga, om mitt stökiga rum eller något annat.
Det verkar som om det blir en Thailandsresa för mig i alla fall. Och det kommer nog bli kul. Känner att jag måste ta chansen nu när det ändå inte är en vanlig charterresa. Vi ska bland annat titta på ett tydligen väldigt fint bostadsområde där nere, där päronen kanske kommer köpa hus i framtiden. Det vore ganska trevligt! Men jag vill missa så lite skola som möjligt. Och så lite Johan som möjligt.
Det blir som det blir. Nu kommer Johan att ringa snart. Och jag ska gå och dricka massa vatten och hitta nått att läsa.
Vi ses på andra sidan gryningen.
tisdag, augusti 16, 2005
Och solen gick upp...
Över det vackra Svergie och allt vad där finns.
Ja, det är på tiden att jag skriver något här men jag vet inte om vad. Inte så att jag har ont om saker att skriva om, det är just det att det är så mycket och jag är inte helt säker på vad jag vill skriva ner och inte. Men jag kan börja på det enkla.
Jag har skaffat en dagbok. Jag har redan en, den har jag haft sen jag var sju och ett halvt, men den är liten, blanka sidor ( --> jag kan inte skriva rakt) och sidorna ramlar ur. Så jag valde att wannabie:a Ellen och köpa samma typ av skrivbok som hon har, med randigt papper, spiralrygg och hårda pärmar.
Varför har jag känt behov av en ny dabok, när jag ändå har en på helgon samt min blogg (plus otaliga dagböcker i alla communities jag är medlem i). Jo, dagboken på helgon skriver jag mest bara ner vad som händer i mitt liv, utan att bry mig om jag blir otroligt tråkig ibland. Här på bloggen försöker jag hålla mig lite mer seriös och intressant, och mer vika ut mina inre känslor.
Men överallt läser folk det. Och det är väl just det. Jag behövde en tillflyktsort i min tankevärld där jag kan skriva ner och reda ut saker utan att fundera på formuleringar och om någon möjligen skulle ta illa upp av det jag skrivit. Den dagboken kommer ingen få läsa på väldigt länge, inte förrän saker och ting svalnat och inget kan flamma upp. Så är det.
Så, vad har jag lärt mig under de senaste veckorna? Jo, för det första: det är otroligt mycket svårare att vara ärlig om man gjort ett stort fel än vad jag faktist trodde att det var.
Man vill ju så gärna vara ärlig och uppriktig, men man vill inte förlora det man haft och förstört och faktist vill ha kvar. Ja, jag tror ni kan gissa er till vad som hänt, såvida ni inte redan vet det. Jag strulade med en kille på Johans fest för några veckor sen. Ja, jo, det brukar vi göra, strula med folk, men då brukar båda vara närvarande, Johan låg just då och sov en våning ner. Jävligt smart, eller nått.
Jag kan inte förklara vad jag tänkte eller varför jag över huvudtaget gjorde det, för hade jag varit smart hade jag inte gjort det alls. Jag vill ha kvar Johan.
Och sen när man ska berätta. Vilket jag gjorde så fort jag kom ner till Johan. Och jag vill vara ärlig, så ärlig det bara går. Men hur förklarar man att man älskar någon så högt över allt annat när man just varit otrogen? Hur ska man få den personen att tro en?
Sen är det de där detaljerna. Behöver inte berätta dem nu, kan ta det om ett år eller två, när allt är över och bortglömt och man kan skratta åt det. Men det är ju så fel att tänka, och jag borde ha lärt mig av andras misstag.
Och hur ska man förklara för någon att man älskar denne mer än allt annat när man just avslöjat att man undanhöll något senast man pratade?
Och så går det en liten tid och saker och ting pekar uppåt. Bra, bra. Men sen gör jag det misstaget att jag sover i den här killens tält under medeltidsveckan, prick två veckor sedan senaste misstaget. Ja, mer skillad har ju folk lyckats vara. Och vänta, det bästa har inte kommit ännu! På morgonen sms:ar jag min stackars pojke och säger att "allt är lugnt, trotts alkoholen kvällen innan har jag inte gjort något dumt", och kommer inte på förrän jag får hans glada svar att det där faktist inte stämmer. Att sova i samma killes tält som jag strulade med för två veckor sedan kanske räknas som en dumhet? Eller?
Så, säg mig, hur förklarar man att man älskar någon så det gör ont i en när man återigen trampar i klaveret?
Jag älskar Johan och är så glad att allt pekar uppåt och har fortfarande inte kommit fram till varför jag gjort vissa saker. Jag föll för stunden, som en kompis uttryckte det. Men man får väl ta det från den possitiva sidan, lära sig något av det och se det som en svårighet vi klarar av.
Att tala sanning är inte alls lätt ibland, speciellt inte om man inte vill förlora det man förstört, man vill skydda sig så mycket som möjligt, och vrider det man säger så det låter så bra som möjligt. Det är svårt, speciellt när det man ändrar sig för att komma steget närmare sanningen. Svårt som fan. Jag hade gärna lärt mig det på något annat sätt, men nu är det gjort.
Jag älskar dig Johan, jag är så glad att fortfarande ha dig kvar. Förlåt för allt.
Vi ses på andra sidan Gryningen vänner...
Ja, det är på tiden att jag skriver något här men jag vet inte om vad. Inte så att jag har ont om saker att skriva om, det är just det att det är så mycket och jag är inte helt säker på vad jag vill skriva ner och inte. Men jag kan börja på det enkla.
Jag har skaffat en dagbok. Jag har redan en, den har jag haft sen jag var sju och ett halvt, men den är liten, blanka sidor ( --> jag kan inte skriva rakt) och sidorna ramlar ur. Så jag valde att wannabie:a Ellen och köpa samma typ av skrivbok som hon har, med randigt papper, spiralrygg och hårda pärmar.
Varför har jag känt behov av en ny dabok, när jag ändå har en på helgon samt min blogg (plus otaliga dagböcker i alla communities jag är medlem i). Jo, dagboken på helgon skriver jag mest bara ner vad som händer i mitt liv, utan att bry mig om jag blir otroligt tråkig ibland. Här på bloggen försöker jag hålla mig lite mer seriös och intressant, och mer vika ut mina inre känslor.
Men överallt läser folk det. Och det är väl just det. Jag behövde en tillflyktsort i min tankevärld där jag kan skriva ner och reda ut saker utan att fundera på formuleringar och om någon möjligen skulle ta illa upp av det jag skrivit. Den dagboken kommer ingen få läsa på väldigt länge, inte förrän saker och ting svalnat och inget kan flamma upp. Så är det.
Så, vad har jag lärt mig under de senaste veckorna? Jo, för det första: det är otroligt mycket svårare att vara ärlig om man gjort ett stort fel än vad jag faktist trodde att det var.
Man vill ju så gärna vara ärlig och uppriktig, men man vill inte förlora det man haft och förstört och faktist vill ha kvar. Ja, jag tror ni kan gissa er till vad som hänt, såvida ni inte redan vet det. Jag strulade med en kille på Johans fest för några veckor sen. Ja, jo, det brukar vi göra, strula med folk, men då brukar båda vara närvarande, Johan låg just då och sov en våning ner. Jävligt smart, eller nått.
Jag kan inte förklara vad jag tänkte eller varför jag över huvudtaget gjorde det, för hade jag varit smart hade jag inte gjort det alls. Jag vill ha kvar Johan.
Och sen när man ska berätta. Vilket jag gjorde så fort jag kom ner till Johan. Och jag vill vara ärlig, så ärlig det bara går. Men hur förklarar man att man älskar någon så högt över allt annat när man just varit otrogen? Hur ska man få den personen att tro en?
Sen är det de där detaljerna. Behöver inte berätta dem nu, kan ta det om ett år eller två, när allt är över och bortglömt och man kan skratta åt det. Men det är ju så fel att tänka, och jag borde ha lärt mig av andras misstag.
Och hur ska man förklara för någon att man älskar denne mer än allt annat när man just avslöjat att man undanhöll något senast man pratade?
Och så går det en liten tid och saker och ting pekar uppåt. Bra, bra. Men sen gör jag det misstaget att jag sover i den här killens tält under medeltidsveckan, prick två veckor sedan senaste misstaget. Ja, mer skillad har ju folk lyckats vara. Och vänta, det bästa har inte kommit ännu! På morgonen sms:ar jag min stackars pojke och säger att "allt är lugnt, trotts alkoholen kvällen innan har jag inte gjort något dumt", och kommer inte på förrän jag får hans glada svar att det där faktist inte stämmer. Att sova i samma killes tält som jag strulade med för två veckor sedan kanske räknas som en dumhet? Eller?
Så, säg mig, hur förklarar man att man älskar någon så det gör ont i en när man återigen trampar i klaveret?
Jag älskar Johan och är så glad att allt pekar uppåt och har fortfarande inte kommit fram till varför jag gjort vissa saker. Jag föll för stunden, som en kompis uttryckte det. Men man får väl ta det från den possitiva sidan, lära sig något av det och se det som en svårighet vi klarar av.
Att tala sanning är inte alls lätt ibland, speciellt inte om man inte vill förlora det man förstört, man vill skydda sig så mycket som möjligt, och vrider det man säger så det låter så bra som möjligt. Det är svårt, speciellt när det man ändrar sig för att komma steget närmare sanningen. Svårt som fan. Jag hade gärna lärt mig det på något annat sätt, men nu är det gjort.
Jag älskar dig Johan, jag är så glad att fortfarande ha dig kvar. Förlåt för allt.
Vi ses på andra sidan Gryningen vänner...
lördag, juli 23, 2005
Lycka
Ibland krävs det verkligen så små saker för att få en på bra humör. Som att det har regnat ute och det är fullt med vattenpölar på vägen bredvid trottoaren man går på, så kommer det en bil och skvätter upp massa vatten som hamnar framför en själv. Eller som att få somna bredvid sin älskling till ljudet av ösregn utanför. Eller som när man känner sig som ett med sina allra käraste vänner, till exempel när man tillsammans står och skriker ut sångerna tillsammans på en konsert.
Igår kom jag hem från Krisitanstad, och det var synd att vi inte hann göra så mycket där, även om det var väldigt kul. Lars Winnerbäcks konsert var väldigt underbar. Det ösregnade innan och under förbandet, Mikael Wiehe (som var riktigt bra, ska nog tvinga Ellen att skicka mig några låtar) och det duggade genom hela Lars Winnerbäck och Hovet. Men det märkte vi inte. Vi sjöng med och stod och hoppade och skrek under våra favoriter. Synd att det inte varade längre, men min hals klagade nog inte.
Efteråt lyckades vi kramar Lars Winnerbäck! Och några av medlemmarna från Hovet, samt att vi fick de flestas autografer. En av medlemmarna kom från Täby, det visste vi inte! Synd att vi inte skrev "Tääääääääbyyyyy!!!!!" när Lasse berättade det på konserten. Men vi sa att vi kom därifrån efteråt. Han undrade vad vi gjorde där nere, hehe. Han har till och med gått i Ellagårdsskolan! Det var kul.
Men i alla fall. Igår kom vi hem. Snabbt hem, packa upp, och sen skulle vi iväg igen till föreningsgården för att fixa det sista inför lajvet. Och där gick jag i duggregnet med mitt (ok, pappas) jättestora paraply och bara njöt. Jag vet inte hur det började, jag tror det började med att jag lyssnade på bra musik (Charta 77) och kände mig jättehäftig, och då började jag le, och då började jag le ännu mer och bara njöt av mig själv. Sådana stunder är underbara.
Vad mer gjorde vi där nere då? Jo, vi var på filmkväll hos Maräka. Det var väldigt trevligt att träffa henne, och Marie. Vi lagade mat, och tittade på Muppet Teasure Island och var ute och gick och sen sov vi. Jag och Maräka delade madrass. Den flickan sover ju inte! Men hon var mysig att ligga och kramas med.
Nu har jag fullt upp framöver. Johan och jag planerar att eventuellt åka till Skolkosterspelen en dag utöver allt vi redan planerat av lajv, lajvpyssel, fest och mys. Han funderar dessutom att åka till medeltidsveckan sista helgen, så jag ska kolla om inte jag kan åka hem en natt senare.
Nej, nu ska jag vidare och pyssla.
Vi ses på andra sidan Gryningen, vänner.
(Eller bara på andra sidan veckan)
Igår kom jag hem från Krisitanstad, och det var synd att vi inte hann göra så mycket där, även om det var väldigt kul. Lars Winnerbäcks konsert var väldigt underbar. Det ösregnade innan och under förbandet, Mikael Wiehe (som var riktigt bra, ska nog tvinga Ellen att skicka mig några låtar) och det duggade genom hela Lars Winnerbäck och Hovet. Men det märkte vi inte. Vi sjöng med och stod och hoppade och skrek under våra favoriter. Synd att det inte varade längre, men min hals klagade nog inte.
Efteråt lyckades vi kramar Lars Winnerbäck! Och några av medlemmarna från Hovet, samt att vi fick de flestas autografer. En av medlemmarna kom från Täby, det visste vi inte! Synd att vi inte skrev "Tääääääääbyyyyy!!!!!" när Lasse berättade det på konserten. Men vi sa att vi kom därifrån efteråt. Han undrade vad vi gjorde där nere, hehe. Han har till och med gått i Ellagårdsskolan! Det var kul.
Men i alla fall. Igår kom vi hem. Snabbt hem, packa upp, och sen skulle vi iväg igen till föreningsgården för att fixa det sista inför lajvet. Och där gick jag i duggregnet med mitt (ok, pappas) jättestora paraply och bara njöt. Jag vet inte hur det började, jag tror det började med att jag lyssnade på bra musik (Charta 77) och kände mig jättehäftig, och då började jag le, och då började jag le ännu mer och bara njöt av mig själv. Sådana stunder är underbara.
Vad mer gjorde vi där nere då? Jo, vi var på filmkväll hos Maräka. Det var väldigt trevligt att träffa henne, och Marie. Vi lagade mat, och tittade på Muppet Teasure Island och var ute och gick och sen sov vi. Jag och Maräka delade madrass. Den flickan sover ju inte! Men hon var mysig att ligga och kramas med.
Nu har jag fullt upp framöver. Johan och jag planerar att eventuellt åka till Skolkosterspelen en dag utöver allt vi redan planerat av lajv, lajvpyssel, fest och mys. Han funderar dessutom att åka till medeltidsveckan sista helgen, så jag ska kolla om inte jag kan åka hem en natt senare.
Nej, nu ska jag vidare och pyssla.
Vi ses på andra sidan Gryningen, vänner.
(Eller bara på andra sidan veckan)
onsdag, juli 13, 2005
Allmänt babbel
Så. Nu har pappa tittat på mitt förslag till svar till Hampus. Det har gått ett tag sen han skrev till mig, jag tror han svarade i måndags eller nått (kan inte nå helgon för tillfället) men han får nog vänta till helgen för att få svar. Då hade jag tänkt ta det via helgonmail.
Pappa tittade genom det och sa att han skulle fundera lite på det och så skulle han nog hinna skriva ett nytt förslag till på lördag eller nått. Vad bra! Pappa lär han få svårt att argumentera emot. Hehehee...
Imorgon ska jag träffa My. Det ska bli trevligt! Träffade henne i och för sig på Shadowfest, men det var bara en kortis, hon stack efter en timme eller nått eftersom hon inte är 18 än. Men imorgon ska vi träffas, och typ äta glass. På förmiddagen hade jag tänkt försöka rensa ur min garderob. Det behövs. Massvis med kläder där, och annat. Och pappas födelsedagspresent borde ligga där också. Någonstans. Hoppas jag.
På fredag ska jag in till stan, med mor min och Victor. Jag ska köpa födelsedagspresent till Victor, samma typ av t-shirt från Blue Fox som de två senaste åren, samt kläder till moi och mor till hennes 50-årsfest. Hoppas jag hittar något snyggt som jag gillar.
Sedan ska jag hämta upp Johan. Och så ska vi sova hos honom på kvällen. Det ska bli trevligt! Jag saknar den pojken...
Jag har kommit fram till att det kommer bli otroligt dyrt att ha honom i lumpen om vi ska hålla på och ha samma mobilkontakt resten av hans tid där som vi hittills har haft. Bajs.
Men jag kommer väl vänja mig. Få ner sms:en till ett eller två per dag. Kanske bara prata typ 10 minuter varje gång, istället för uppåt 20. Och kanske inte prata varje dag utan typ varannan. Men jag undrar hur jag skulle stå ut då!
Nä, nu ska jag sluta älta mig i självömkan. Gör något vettigt, Linda! Nu! Som vadå? Vad som helst! Som att sms:a honom och fråga varför han inte ringt ännu? Nej, fel! Något som inte kostar! Spelar ingen roll, han ringde nyss ändå! Hähähää...
Men så mycket prat blev det inte. Han var trött och ville sova. Hade gjort massa jobbigt idag samt pluggat, jag tror det var sjukvård. Men vi ska höras igen, imorgon, som alltid.
Var i Sumpan idag med Anders. Jag köpte lite svart linnetyg till Victor som ska ha det som orch och dölja sin ringbrynja. Och så köpte jag lite mellanmörkt brunt tyg med en liten dragning åt grönt. Det ska jag göra pösbyxor av sedan. Hehe, jag köpte lika mycket tyg till mig som Anders gjorde till sina pösbyxor! Haha! Men jag gillar ju att överdriva, samt att jag har råd att få lite spill.
Anders köpte tyg till sin stadsalvsroll. Det kostade ganska mycket. Riktigt mycket. Jag tror allt hans gick på ungefär 700:- om jag minns rätt. Plus själva lajvkostnaden på 400:-. Stackars honom, det blir ett dyrt lajv det här, speciellt som han inte har något jobb! Han ska i och för sig återanvända en del av det som skogsalv och som Gramse, men ändå.
Han hade velat köpa kantband till sin rock också. Han hade hittat jättesnyggt kantband, ungefär 3 cm brett, rött och guld. Han räknade ut att han behövde ungefär 6 meter av det. Sen kom han underfund med att det kostade 59 kr metern, alltså skulle det kosta 354:- för 6 meter.
Så han sprang iväg och hittade ett tunnade, för 29 kr metern. Sen kom han på att han behövde ungefär ytterligare 3 meter och då struntade han i det och bestämde sig för att ta det sen!
Sen upptäckte vi att vi var sena till bilen. Han hade betalat för att stå där till 2 minuter i tolv och vi var fortfarande kvar i affären 5 över. Han stod och svor och förklarade att han skulle krossa alla bilrutor och massa annat om han kom tillbaka och hade fått p-böter.
Men det hade han inte, som tur är!
Jag har införskaffat mer p-piller idag också. Var lite nervös för att de skulle ha sommarstängt, men tydligen är de så förnuftiga att de inte har det. Vilken lättnad! Jag måste ju ha nya piller till på måndag. Har varit lite seg. Men nu har jag dem i alla fall.
Jag fick också veta att jag har lågt blodtryck. Jahapp. Bättre det än högt.
Satt och läste en broschyr om preventivmedel där också som jag snodde med hem. Satt och funderade på om man skulle våga sig på något av de andra preventivmedlena som finns, p-stavar, p-sprutor och allt vad som finns. Något som gör att jag slipper komma ihåg de där satans pillrena hela tiden.
Jag måste bli bättre på att komma ihåg dem. Hittills har jag haft tur. Men vem vet hur länge den håller i sig?
Nej, nu ska jag sluta med att sitta här och spotta strunt. Nu ska jag nog gå och lägga mig. Ska bara läsa om slutet på Harry Potter och Fenixorden. Jag började läsa den på engelska men kom fram till att jag var för trött. Så Godnatt, vänner.
Vi ses på andra sidan Gryningen.
PS. Åh, jag måste bara berätta vad Grön skrev på sin roll: Egenskaper, Personlighet: Allmänt druidisk och alvisk.
Åh, nämen TACK Grön, vi hade ingen aning om att du skulle spela alvisk! Jagmenar, du ska ju trotts allt spela Alv. *dör*
Pappa tittade genom det och sa att han skulle fundera lite på det och så skulle han nog hinna skriva ett nytt förslag till på lördag eller nått. Vad bra! Pappa lär han få svårt att argumentera emot. Hehehee...
Imorgon ska jag träffa My. Det ska bli trevligt! Träffade henne i och för sig på Shadowfest, men det var bara en kortis, hon stack efter en timme eller nått eftersom hon inte är 18 än. Men imorgon ska vi träffas, och typ äta glass. På förmiddagen hade jag tänkt försöka rensa ur min garderob. Det behövs. Massvis med kläder där, och annat. Och pappas födelsedagspresent borde ligga där också. Någonstans. Hoppas jag.
På fredag ska jag in till stan, med mor min och Victor. Jag ska köpa födelsedagspresent till Victor, samma typ av t-shirt från Blue Fox som de två senaste åren, samt kläder till moi och mor till hennes 50-årsfest. Hoppas jag hittar något snyggt som jag gillar.
Sedan ska jag hämta upp Johan. Och så ska vi sova hos honom på kvällen. Det ska bli trevligt! Jag saknar den pojken...
Jag har kommit fram till att det kommer bli otroligt dyrt att ha honom i lumpen om vi ska hålla på och ha samma mobilkontakt resten av hans tid där som vi hittills har haft. Bajs.
Men jag kommer väl vänja mig. Få ner sms:en till ett eller två per dag. Kanske bara prata typ 10 minuter varje gång, istället för uppåt 20. Och kanske inte prata varje dag utan typ varannan. Men jag undrar hur jag skulle stå ut då!
Nä, nu ska jag sluta älta mig i självömkan. Gör något vettigt, Linda! Nu! Som vadå? Vad som helst! Som att sms:a honom och fråga varför han inte ringt ännu? Nej, fel! Något som inte kostar! Spelar ingen roll, han ringde nyss ändå! Hähähää...
Men så mycket prat blev det inte. Han var trött och ville sova. Hade gjort massa jobbigt idag samt pluggat, jag tror det var sjukvård. Men vi ska höras igen, imorgon, som alltid.
Var i Sumpan idag med Anders. Jag köpte lite svart linnetyg till Victor som ska ha det som orch och dölja sin ringbrynja. Och så köpte jag lite mellanmörkt brunt tyg med en liten dragning åt grönt. Det ska jag göra pösbyxor av sedan. Hehe, jag köpte lika mycket tyg till mig som Anders gjorde till sina pösbyxor! Haha! Men jag gillar ju att överdriva, samt att jag har råd att få lite spill.
Anders köpte tyg till sin stadsalvsroll. Det kostade ganska mycket. Riktigt mycket. Jag tror allt hans gick på ungefär 700:- om jag minns rätt. Plus själva lajvkostnaden på 400:-. Stackars honom, det blir ett dyrt lajv det här, speciellt som han inte har något jobb! Han ska i och för sig återanvända en del av det som skogsalv och som Gramse, men ändå.
Han hade velat köpa kantband till sin rock också. Han hade hittat jättesnyggt kantband, ungefär 3 cm brett, rött och guld. Han räknade ut att han behövde ungefär 6 meter av det. Sen kom han underfund med att det kostade 59 kr metern, alltså skulle det kosta 354:- för 6 meter.
Så han sprang iväg och hittade ett tunnade, för 29 kr metern. Sen kom han på att han behövde ungefär ytterligare 3 meter och då struntade han i det och bestämde sig för att ta det sen!
Sen upptäckte vi att vi var sena till bilen. Han hade betalat för att stå där till 2 minuter i tolv och vi var fortfarande kvar i affären 5 över. Han stod och svor och förklarade att han skulle krossa alla bilrutor och massa annat om han kom tillbaka och hade fått p-böter.
Men det hade han inte, som tur är!
Jag har införskaffat mer p-piller idag också. Var lite nervös för att de skulle ha sommarstängt, men tydligen är de så förnuftiga att de inte har det. Vilken lättnad! Jag måste ju ha nya piller till på måndag. Har varit lite seg. Men nu har jag dem i alla fall.
Jag fick också veta att jag har lågt blodtryck. Jahapp. Bättre det än högt.
Satt och läste en broschyr om preventivmedel där också som jag snodde med hem. Satt och funderade på om man skulle våga sig på något av de andra preventivmedlena som finns, p-stavar, p-sprutor och allt vad som finns. Något som gör att jag slipper komma ihåg de där satans pillrena hela tiden.
Jag måste bli bättre på att komma ihåg dem. Hittills har jag haft tur. Men vem vet hur länge den håller i sig?
Nej, nu ska jag sluta med att sitta här och spotta strunt. Nu ska jag nog gå och lägga mig. Ska bara läsa om slutet på Harry Potter och Fenixorden. Jag började läsa den på engelska men kom fram till att jag var för trött. Så Godnatt, vänner.
Vi ses på andra sidan Gryningen.
PS. Åh, jag måste bara berätta vad Grön skrev på sin roll: Egenskaper, Personlighet: Allmänt druidisk och alvisk.
Åh, nämen TACK Grön, vi hade ingen aning om att du skulle spela alvisk! Jagmenar, du ska ju trotts allt spela Alv. *dör*
tisdag, juli 12, 2005
Medeltid
Jag tittade just på slutet av Arns Rike på TV. Jan Guillou berättar om Arn och om Svergie på den tiden. Tydligen var det del tre av fem, synd, det var väldigt intressant. Och så det där suget.
Efter medeltid. Alla underbara, vackra kläder, musiken... Mest musiken, det räcker med en flöjt som spelar nästan samma melodi om och om igen, men det är underbart.
Och jag påminns varför jag lajvar (förutom den biten att det kan vara otroligt roligt, samt att så många jag känner gör det). Men jag blev också mer sugen på lugnare, innomhuslajv. Gästabudlajv. Inte sånna som på TSS, utan festlajv ut till fingerspetsarna. Inte så mycket intriger eller nått. Bara mat och dryck, musik och dans och bara jättetrevligt.
Det är mitt mål nog. Och försöka hitta den där musiken...
Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner.
Efter medeltid. Alla underbara, vackra kläder, musiken... Mest musiken, det räcker med en flöjt som spelar nästan samma melodi om och om igen, men det är underbart.
Och jag påminns varför jag lajvar (förutom den biten att det kan vara otroligt roligt, samt att så många jag känner gör det). Men jag blev också mer sugen på lugnare, innomhuslajv. Gästabudlajv. Inte sånna som på TSS, utan festlajv ut till fingerspetsarna. Inte så mycket intriger eller nått. Bara mat och dryck, musik och dans och bara jättetrevligt.
Det är mitt mål nog. Och försöka hitta den där musiken...
Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner.
måndag, juli 11, 2005
Nattfilosofier
Så. Nu har jag förberett för några timmars dräggande och filosoferande. Jag har varit på toa. Jag har hämtat två flaskor (billig) cola, varav en är kall. Jag har hämtat något att äta (en bit honungsmelon). Jag spelar musik jag tänker till, som Rammstein och liknande. Jag har tömt och fyllt diskmaskin så ingen kan komma och störa mig med det. Jag ska snart fixa Grötslevens medlemslista och sen är det bara att sätta igång med kvällens dräggtänkande. Saker jag hade tänkt ta upp är:
- Lakris - Att äta, eller inte äta?
- Pappa - Filosofier
- Stress - Den ständiga
- Honungsmeloner - De är ju lika slafsiga som vattenmeloner...
Och det får nog ta och räcka.
Så, Lakris var det. Lakris är en sån sak som väldigt många älskar, som väldigt många avskyr och som väldigt få tycker så där lagom om. Annat exempel är risgrynsgröt. Och säkert nått mer, men det har jag glömt nu.
Men likväl. Jag har aldrig gillar lakris, jag är grymt misstänksam mot allt svart godis och allt som påminner om svart godis. Jag hör till dem som tycker att lakris förgiftar resten av godiset i en godispåse. Och jag kan även säga att jag inte är en sån som aldrig smakat det och ogillar lakris av princip, för jag har testat många gånger med att äta det. Dessutom tål jag inte all lakris...
Men jag undrar om det inte börjar bli dags igen snart. Att testa lakris igen, se om det verkligen är sådär vidrigt som jag föreställer mig. Man vill ju inte gå miste om något.
Jag planerar alltså att låta Maräka köpa lakris nere i Skåneland nästa vecka och smaka av det. Får vi se hur det blir med den saken. Var lugna, jag kommer låta er veta, även ni som inte läser här. Gillar jag det kommer jag skrika hur gott det är så att även skogshuggarna i norr hör det. Ogillar jag det lär ni höra någon hulka om några dagar, oavsett var på planeten ni befinner er.
Nästa punkt: Pappa. Ojoj, det här kommer ta lång tid. Det finns så mycket att säga om honom. Han har sina sidor som jag bara avskyr. Jag blir så tokig på dem. Att han kan vara så stolt. Att han kan vara så enkeltänkande. Att han bara kan!
Men samtidigt vet jag att jag är likadan. Jag har de där sidorna jag med. Men jag motarbetar dem. Jag tvingar mig själv att svälja min stolthet, vilket jag kan göra (ibland) nu, och som var helt omöjligt för några år sedan.
Men samtidigt är dessa sidor egenskaper som jag är stolt över. Det låter fel, men det är svårt att förklara.
Min käre lille far kan vara ett helvete att argumentera emot. Jag vet. Och då avskyr jag det. Jag tänker att jag ska i alla fall gå att resonera med som mor. Men samtidigt är det en del av honom som gjort honom så framgångsrik. Och då är det väl en bra egenskap? Nu när det hjälpt honom så mycket? Och där ser jag upp till honom.
Men det är väl det jag vill ändra på. Ett sätt i yrkeslivet, ett annat på fritiden. Men kommer det att gå? Det blir svårt. Men jag har ett mål att kämpa mot.
Pappa vet så mycket. Han har stenkoll på hur man håller i pengar utan att snåla. Hur man köper saker utan att bli av med pengar. Hur man får pengar att växa. Ungefär.
Ja, han/vi kanske köper ganska mycket onödigt och dyrt. Men, han köper fortfarande ekonomiskt. Och han vet var han vill ha. Får han det inte ger han sig inte förrän han har det. Och DET vill jag också kunna. Inte ge mig för att jag inte orkar. Inte ge mig för att jag inte vill vara till besvär.
Han har så bra koll på saker och ting. Vet vad som är bra, vad som är kvalitet och vad som är skit. Han kan gärna lägga ut lite extra bara för att få något som han vet är bra.
Jag kan fråga honom om råd om det mesta i skolan. Vissa saker har han ingen koll på alls, men när det kommer till saker som har med yrkeslivet att göra är han suverän. Han vet vad man tittar på, vad man lägger vikt vid, vad som är onödigt och vad som ger fel intryck.
En sak stör jag mig dock på, och det är det där med ekologisk mat. Det har han inget för. "Dyrt och sämre." är hans åsikt om det. Och det är väl sant på sina håll. Men ändå.
Pappa är bra på den biten också att vi tänker på liknande sätt. Lägger vikt vid liknande saker. Där har jag problem med mamma, och därför jag har så svårt att få hjälp av henne när jag ska sy eller göra läxorna eller vad som helst.
Jag har börjar analysera far min på senaste tiden. Försöker plocka fram alla mina minnen om honom och jämföra det med min åsikt om honom nu. Och mycket gör jag just för att jag inser mer och mer hur satans lika vi egentligen är.
Men jag vet bestämt en sak som jag absolut hoppas att jag har (eller åtminstone kommer) träna bort, och det är det där med att prata. Att säga vad man menar. Inte sällan han upprört säger "ja!" medan han egentligen menar "nej". Men säger han ja, så tar jag det som ett ja.
Och att jag alltid får höra via mamma att han är arg, irriterad eller upprörd över något som vi ungar har gjort. Medan jag själv aldrig får höra något från honom. Ja, det skulle vara när helvetet brakar löst någon gång.
Jag vill kunna säga det jag vill säga och inte gå någonstans och muttra och hoppas att de förstår.
Samt att jag vill kunna prata om allt med mina barn i framtiden. De ska inte behöva smyga om de gjort något de inte får, om de klumpat sig för att de gjort tvärtemot vad jag sagt eller något sånt. Jag vill inte köra med bestraffningsmetoden när jag vill lära mina barn något.
Förmodligen kommer jag inte lyckas med allt det här. Men med kanske en del. Och det räcker.
Vad var det sen då? Ah, stress. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är nästan alltid stressad. Bara ibland, när jag glömmer bort den, kan jag vara lugn. Och inte ens alltid då. För jag tänkte så mycket framåt. Nu gör jag det, sen ska jag göra det, och efter det ska jag göra det. Och jag hoppas bara att jag hinner med allt det.
För tillfället är jag stressad över lajvet. Och Kristianstad. Och Medeltidsveckan. För att inte tala och veckan innan lajvet, hemma hos Johan. Jag är stressad över körskolan, inte minst.
Men jag känner att den börjar släppa lite. Vi kommer få ordning på de där satans intrigerna i alla fall. Jag kommer kunna ligga och slappa en del i alla fall. Jag kommer ha det väldigt kul i Kristianstad, och det kommer vara härligt skönt och slappt. Även om vi kommer göra en massa saker. Jag planerar att köpa massa god mat och äta. Ha massa trevligt.
Samma sak på Gottland. Köpa massa fint. Jag har massa pengar kvar, vilket jag är förvånad över. Får se hur det blir med den saken sen.
Och sist men inte minst. Honungsmelon. Tog en bit nu för att nattdrägga mig med. Den är väldigt vattning och rinnig. Varför heter inte den också vattenmelon? Okej, kanske vattenmelonen är mer vattnig, men den är trotts allt röd. Inget vatten, förutom det med karamellfärg i och möjligen Röda havet (jag vet inte, jag har aldrig varit där), är rött.
Honungmeloner är ju i och för sig gula, men de är mer ljus-vit-gula, vilket påminner ganska mycket om färglöst, som just är vattnets egentliga färg(?). Så, jag tycker att ljus-vitt-gult påminner mer om vatten än rött.
Men om vi nu skulle döpa om honungsmeloner till vattenmeloner, vad skulle då de före detta vattenmelonerna heta? Rödmeloner? Nej... Bröstmeloner (med tanke på hur folk kan associera ibland)? Nej, inte det heller. Kulsprutemeloner? Ja, det skulle nog fungera. Men det skulle nog ändå förbjudas efter något år eftersom en sådant namn kan vara skadligt för barn. Och vi vill ju att våra barn ska leva i en rosa fluff-värld, skyddad från allt vad våld och annat läskigt heter.
Men ska vi ta det tvärtom istället. Varför heter honungsmeloner just honungsmeloner? De smakar inte så mycket honung. De är i och för sig söta... Det har nog med färgen att göra. Men honung är väl mörkare? Nej, vet ni vad, nu tar jag nog och lägger ner det här.
Det är underligt hur kreativ man kan vara såhär mitt i natten. Det är alltid på natten jag mår som värst, och på natten jag skriver mina bästa texter. Det borde vara natt oftare.
Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner.
söndag, juli 10, 2005
Johan
Nu har jag lämnat Johan. Kom på när jag kom hem att jag nog hade kunnat följa med honom i alla fall. Jag glömde att klockan inte var så mycket. Jag hade kunnat umås med honom en halvtimme eller nått hemma hos Linde. Men men, för sent nu. Inget att göra åt.
Helgen har varit väldigt trevlig. Även om jag känner mig mer stressad nu än jag gjort på länge. Jag avskyr det. Det är meningen att jag ska må bra. Inte må dåligt.
Vi var ju på bio ikväll. Den började klockan 18.00 och skulle vara ungefär 2 timmar lång, det visste jag. Hans buss skulle inte gå förrän runt 22.00, det visste jag. Alltså, lång tid mellan att filmen tar slut och han skulle vara i stan, och han hade allt med sig. Ändå kom jag på mig själv att undra när filmen skulle ta slut. Har det inte gått två timmar än? Har det inte gått mer än två timmar nu? Det känns som det. Kanske man ska ta upp mobilen, sätta på den och kolla? Ta det lugnt nu, Linda. Det har inte gått mer än två timmar. Ändå var jag stressad.
Men men. Nu är han borta. Nu kommer han in i tid. Det ska han göra. Själv ska jag nog gå och gömma mig någonstans. Jag dyker upp om en vecka. Då kommer Johan tillbaka.
Helgen har varit väldigt trevlig. Även om jag känner mig mer stressad nu än jag gjort på länge. Jag avskyr det. Det är meningen att jag ska må bra. Inte må dåligt.
Vi var ju på bio ikväll. Den började klockan 18.00 och skulle vara ungefär 2 timmar lång, det visste jag. Hans buss skulle inte gå förrän runt 22.00, det visste jag. Alltså, lång tid mellan att filmen tar slut och han skulle vara i stan, och han hade allt med sig. Ändå kom jag på mig själv att undra när filmen skulle ta slut. Har det inte gått två timmar än? Har det inte gått mer än två timmar nu? Det känns som det. Kanske man ska ta upp mobilen, sätta på den och kolla? Ta det lugnt nu, Linda. Det har inte gått mer än två timmar. Ändå var jag stressad.
Men men. Nu är han borta. Nu kommer han in i tid. Det ska han göra. Själv ska jag nog gå och gömma mig någonstans. Jag dyker upp om en vecka. Då kommer Johan tillbaka.
onsdag, juli 06, 2005
Svedski
Har inte skrivit något här på ett tag, och jag orkade inte skriva något seriöst så jag la ut min uppdaterade variation av Svedski, Dark Piratski. Läs och njut, och gå någon annanstans om ni vill skratta högt.
Svedski
Aurora Elenhín. En flicka som föddes under den period som Mörkrets Herre hade sitt herravälde. Hon förlorade sina föräldrar liksom många andra. Hon var ensam hemma, och hennes föräldrar dog under dagen, på väg hem från sitt jobb. Hon vet inte så mycket mer än så, mer än att de blev dödade av dödsätare. De var inga speciella, inga särskilt viktiga personer.
Aurora hamnade först hos sin mormor, men hon var redan då väldigt gammal och sjuk och såg genast till att Aurora skulle hamna fosterhem när hon dog, vilket flickan också gjorde. Hon har flyttat runt ganska mycket, på vissa ställen har hon inte bott längre än en månad.
Just nu bor hon hos mr och mrs Filther. De är snälla, men de har bara hand om henne för att hon går i skolan, vilket gör att hon inte är hemma hela tiden. Hon bor hos dem under sommarlovet, annars är hon mest på skolan.
Hon bryr sig inte så mycket om att hennes föräldrar är döda, hon sörjer dem inte, hon kommer ju knappt ihåg dem. Vissa föds blonda, andra brunhåriga. Vissa har föräldrar, andra inte. Hon är ganska likgiltig inför det mesta. Det som händer, det händer. Så är det.
Sommaren innan hon började på Hogwarts tog hennes fosterföräldrar med henne på en Europa-runt-resa. De planerade att köpa hennes trollstav när de kom hem igen hos Ollivanders men en dag gick de förbi en affär som sålde trollstavar så de bestämde sig för att gå in och titta. Aurora testade några stavar och då plötsligt dök DEN upp. Den var perfekt, som gjort för henne. Så de köpte den. Trollstaven är 16,8 tum och av jakaranda. Den har en kärna av viliehår.
Sitt smeknamn, Svedski, minns hon inte riktigt var, av vem eller varför hon fick. Det bara dök upp. Och kom väl till hands när hon började umgås med de andra piratskis.
Svedski är ganska kort. Hon har låtit fläta sitt långa hår i många, många små flätor som räcker henne ner till midjan. Det är en färgsensation att se hennes hår, det lyser i neonrosa, lila och klargrönt. Vid tinningarna hänger även några flätor i rött och guld, elevhuset till ära.I övrigt har hon den vanliga Hogwartsuniformen, även om hon använder den så lite hon kan. Hon gillar sina egna kläder långt bättre. Hennes långa, vida, fladdrande kjolar och långa sjalar i tunna och i virkade tyger. Piratdukar och klirrande smycken i guld och silver och gnistrande stenar. Och så hennes höga, svarta läderstövlar.
På Hogwarts har hon gått om ett år eller två. Det har ju för det första varit en del strul med fosterfamiljer och liknande, samt att hon helt enkelt inte riktigt orkar engagera sig i skolan så mycket. Hon är ganska lat och lite slö. Men hon är ganska snabb i tankarna, och har inte så svårt att hänga med, även om hon nog borde vara bättre på att göra läxorna. Ibland försöker hon komma undan genom att göra dem muntligt på plats, men det är sällan det går hem.
Hon är även ganska tankspridd, lite förvirrad och glömsk.
Trollformler hon gillar är såna som kan göra att hon slipper röra på sig(i stil med Accio), att hon slipper komma ihåg saker och liknande. Hon kan en del ganska kraftiga trollformler eftersom hon brukar sitta och läsa före när klassen går genom något hon redan lärt sig.
Ibland kan hon få enegiryck, mest när hon är med de andra tre. Då flummar de runt och kan hitta på det ena sattyget efter det andra. Blir hon arg, så blir hon verkligen arg. Skulle hon få för sig det skulle hon lätt kunna spöa upp någon som hon inte tycker om. Hon hjälper även sina vänner om de skulle bli sura på någon.
Svedski är ganska kort. Hon har låtit fläta sitt långa hår i många, många små flätor som räcker henne ner till midjan. Det är en färgsensation att se hennes hår, det lyser i neonrosa, lila och klargrönt. Vid tinningarna hänger även några flätor i rött och guld, elevhuset till ära.I övrigt har hon den vanliga Hogwartsuniformen, även om hon använder den så lite hon kan. Hon gillar sina egna kläder långt bättre. Hennes långa, vida, fladdrande kjolar och långa sjalar i tunna och i virkade tyger. Piratdukar och klirrande smycken i guld och silver och gnistrande stenar. Och så hennes höga, svarta läderstövlar.
I skolan umgås hon mest med Barbelius, Musikski och Tiriq. Barbelius och Musikski är båda från Gryffindor, precis som hon själv, medan Tiriq hör till Slytherin. Hon hjälper dem när hon kan och när de vill. De är hennes lilla familj. Hennes lilla värld. Där det inte finns några gränser för dem.
Vi ses på andra sidan Dimmsjön.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)