Lycka

Ibland krävs det verkligen så små saker för att få en på bra humör. Som att det har regnat ute och det är fullt med vattenpölar på vägen bredvid trottoaren man går på, så kommer det en bil och skvätter upp massa vatten som hamnar framför en själv. Eller som att få somna bredvid sin älskling till ljudet av ösregn utanför. Eller som när man känner sig som ett med sina allra käraste vänner, till exempel när man tillsammans står och skriker ut sångerna tillsammans på en konsert.

Igår kom jag hem från Krisitanstad, och det var synd att vi inte hann göra så mycket där, även om det var väldigt kul. Lars Winnerbäcks konsert var väldigt underbar. Det ösregnade innan och under förbandet, Mikael Wiehe (som var riktigt bra, ska nog tvinga Ellen att skicka mig några låtar) och det duggade genom hela Lars Winnerbäck och Hovet. Men det märkte vi inte. Vi sjöng med och stod och hoppade och skrek under våra favoriter. Synd att det inte varade längre, men min hals klagade nog inte.
Efteråt lyckades vi kramar Lars Winnerbäck! Och några av medlemmarna från Hovet, samt att vi fick de flestas autografer. En av medlemmarna kom från Täby, det visste vi inte! Synd att vi inte skrev "Tääääääääbyyyyy!!!!!" när Lasse berättade det på konserten. Men vi sa att vi kom därifrån efteråt. Han undrade vad vi gjorde där nere, hehe. Han har till och med gått i Ellagårdsskolan! Det var kul.

Men i alla fall. Igår kom vi hem. Snabbt hem, packa upp, och sen skulle vi iväg igen till föreningsgården för att fixa det sista inför lajvet. Och där gick jag i duggregnet med mitt (ok, pappas) jättestora paraply och bara njöt. Jag vet inte hur det började, jag tror det började med att jag lyssnade på bra musik (Charta 77) och kände mig jättehäftig, och då började jag le, och då började jag le ännu mer och bara njöt av mig själv. Sådana stunder är underbara.

Vad mer gjorde vi där nere då? Jo, vi var på filmkväll hos Maräka. Det var väldigt trevligt att träffa henne, och Marie. Vi lagade mat, och tittade på Muppet Teasure Island och var ute och gick och sen sov vi. Jag och Maräka delade madrass. Den flickan sover ju inte! Men hon var mysig att ligga och kramas med.

Nu har jag fullt upp framöver. Johan och jag planerar att eventuellt åka till Skolkosterspelen en dag utöver allt vi redan planerat av lajv, lajvpyssel, fest och mys. Han funderar dessutom att åka till medeltidsveckan sista helgen, så jag ska kolla om inte jag kan åka hem en natt senare.

Nej, nu ska jag vidare och pyssla.

Vi ses på andra sidan Gryningen, vänner.
(Eller bara på andra sidan veckan)

Allmänt babbel

Så. Nu har pappa tittat på mitt förslag till svar till Hampus. Det har gått ett tag sen han skrev till mig, jag tror han svarade i måndags eller nått (kan inte nå helgon för tillfället) men han får nog vänta till helgen för att få svar. Då hade jag tänkt ta det via helgonmail.
Pappa tittade genom det och sa att han skulle fundera lite på det och så skulle han nog hinna skriva ett nytt förslag till på lördag eller nått. Vad bra! Pappa lär han få svårt att argumentera emot. Hehehee...

Imorgon ska jag träffa My. Det ska bli trevligt! Träffade henne i och för sig på Shadowfest, men det var bara en kortis, hon stack efter en timme eller nått eftersom hon inte är 18 än. Men imorgon ska vi träffas, och typ äta glass. På förmiddagen hade jag tänkt försöka rensa ur min garderob. Det behövs. Massvis med kläder där, och annat. Och pappas födelsedagspresent borde ligga där också. Någonstans. Hoppas jag.

På fredag ska jag in till stan, med mor min och Victor. Jag ska köpa födelsedagspresent till Victor, samma typ av t-shirt från Blue Fox som de två senaste åren, samt kläder till moi och mor till hennes 50-årsfest. Hoppas jag hittar något snyggt som jag gillar.
Sedan ska jag hämta upp Johan. Och så ska vi sova hos honom på kvällen. Det ska bli trevligt! Jag saknar den pojken...
Jag har kommit fram till att det kommer bli otroligt dyrt att ha honom i lumpen om vi ska hålla på och ha samma mobilkontakt resten av hans tid där som vi hittills har haft. Bajs.

Men jag kommer väl vänja mig. Få ner sms:en till ett eller två per dag. Kanske bara prata typ 10 minuter varje gång, istället för uppåt 20. Och kanske inte prata varje dag utan typ varannan. Men jag undrar hur jag skulle stå ut då!

Nä, nu ska jag sluta älta mig i självömkan. Gör något vettigt, Linda! Nu! Som vadå? Vad som helst! Som att sms:a honom och fråga varför han inte ringt ännu? Nej, fel! Något som inte kostar! Spelar ingen roll, han ringde nyss ändå! Hähähää...

Men så mycket prat blev det inte. Han var trött och ville sova. Hade gjort massa jobbigt idag samt pluggat, jag tror det var sjukvård. Men vi ska höras igen, imorgon, som alltid.

Var i Sumpan idag med Anders. Jag köpte lite svart linnetyg till Victor som ska ha det som orch och dölja sin ringbrynja. Och så köpte jag lite mellanmörkt brunt tyg med en liten dragning åt grönt. Det ska jag göra pösbyxor av sedan. Hehe, jag köpte lika mycket tyg till mig som Anders gjorde till sina pösbyxor! Haha! Men jag gillar ju att överdriva, samt att jag har råd att få lite spill.

Anders köpte tyg till sin stadsalvsroll. Det kostade ganska mycket. Riktigt mycket. Jag tror allt hans gick på ungefär 700:- om jag minns rätt. Plus själva lajvkostnaden på 400:-. Stackars honom, det blir ett dyrt lajv det här, speciellt som han inte har något jobb! Han ska i och för sig återanvända en del av det som skogsalv och som Gramse, men ändå.
Han hade velat köpa kantband till sin rock också. Han hade hittat jättesnyggt kantband, ungefär 3 cm brett, rött och guld. Han räknade ut att han behövde ungefär 6 meter av det. Sen kom han underfund med att det kostade 59 kr metern, alltså skulle det kosta 354:- för 6 meter.
Så han sprang iväg och hittade ett tunnade, för 29 kr metern. Sen kom han på att han behövde ungefär ytterligare 3 meter och då struntade han i det och bestämde sig för att ta det sen!

Sen upptäckte vi att vi var sena till bilen. Han hade betalat för att stå där till 2 minuter i tolv och vi var fortfarande kvar i affären 5 över. Han stod och svor och förklarade att han skulle krossa alla bilrutor och massa annat om han kom tillbaka och hade fått p-böter.
Men det hade han inte, som tur är!

Jag har införskaffat mer p-piller idag också. Var lite nervös för att de skulle ha sommarstängt, men tydligen är de så förnuftiga att de inte har det. Vilken lättnad! Jag måste ju ha nya piller till på måndag. Har varit lite seg. Men nu har jag dem i alla fall.
Jag fick också veta att jag har lågt blodtryck. Jahapp. Bättre det än högt.
Satt och läste en broschyr om preventivmedel där också som jag snodde med hem. Satt och funderade på om man skulle våga sig på något av de andra preventivmedlena som finns, p-stavar, p-sprutor och allt vad som finns. Något som gör att jag slipper komma ihåg de där satans pillrena hela tiden.
Jag måste bli bättre på att komma ihåg dem. Hittills har jag haft tur. Men vem vet hur länge den håller i sig?

Nej, nu ska jag sluta med att sitta här och spotta strunt. Nu ska jag nog gå och lägga mig. Ska bara läsa om slutet på Harry Potter och Fenixorden. Jag började läsa den på engelska men kom fram till att jag var för trött. Så Godnatt, vänner.


Vi ses på andra sidan Gryningen.

PS. Åh, jag måste bara berätta vad Grön skrev på sin roll: Egenskaper, Personlighet: Allmänt druidisk och alvisk.
Åh, nämen TACK Grön, vi hade ingen aning om att du skulle spela alvisk! Jagmenar, du ska ju trotts allt spela Alv. *dör*

Medeltid

Jag tittade just på slutet av Arns Rike på TV. Jan Guillou berättar om Arn och om Svergie på den tiden. Tydligen var det del tre av fem, synd, det var väldigt intressant. Och så det där suget.
Efter medeltid. Alla underbara, vackra kläder, musiken... Mest musiken, det räcker med en flöjt som spelar nästan samma melodi om och om igen, men det är underbart.
Och jag påminns varför jag lajvar (förutom den biten att det kan vara otroligt roligt, samt att så många jag känner gör det). Men jag blev också mer sugen på lugnare, innomhuslajv. Gästabudlajv. Inte sånna som på TSS, utan festlajv ut till fingerspetsarna. Inte så mycket intriger eller nått. Bara mat och dryck, musik och dans och bara jättetrevligt.
Det är mitt mål nog. Och försöka hitta den där musiken...


Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner.

Nattfilosofier

Så. Nu har jag förberett för några timmars dräggande och filosoferande. Jag har varit på toa. Jag har hämtat två flaskor (billig) cola, varav en är kall. Jag har hämtat något att äta (en bit honungsmelon). Jag spelar musik jag tänker till, som Rammstein och liknande. Jag har tömt och fyllt diskmaskin så ingen kan komma och störa mig med det. Jag ska snart fixa Grötslevens medlemslista och sen är det bara att sätta igång med kvällens dräggtänkande. Saker jag hade tänkt ta upp är:

• Lakris - Att äta, eller inte äta?
• Pappa - Filosofier
• Stress - Den ständiga
• Honungsmeloner - De är ju lika slafsiga som vattenmeloner...

Och det får nog ta och räcka.

Så, Lakris var det. Lakris är en sån sak som väldigt många älskar, som väldigt många avskyr och som väldigt få tycker så där lagom om. Annat exempel är risgrynsgröt. Och säkert nått mer, men det har jag glömt nu.
Men likväl. Jag har aldrig gillar lakris, jag är grymt misstänksam mot allt svart godis och allt som påminner om svart godis. Jag hör till dem som tycker att lakris förgiftar resten av godiset i en godispåse. Och jag kan även säga att jag inte är en sån som aldrig smakat det och ogillar lakris av princip, för jag har testat många gånger med att äta det. Dessutom tål jag inte all lakris...
Men jag undrar om det inte börjar bli dags igen snart. Att testa lakris igen, se om det verkligen är sådär vidrigt som jag föreställer mig. Man vill ju inte gå miste om något.
Jag planerar alltså att låta Maräka köpa lakris nere i Skåneland nästa vecka och smaka av det. Får vi se hur det blir med den saken. Var lugna, jag kommer låta er veta, även ni som inte läser här. Gillar jag det kommer jag skrika hur gott det är så att även skogshuggarna i norr hör det. Ogillar jag det lär ni höra någon hulka om några dagar, oavsett var på planeten ni befinner er.

Nästa punkt: Pappa. Ojoj, det här kommer ta lång tid. Det finns så mycket att säga om honom. Han har sina sidor som jag bara avskyr. Jag blir så tokig på dem. Att han kan vara så stolt. Att han kan vara så enkeltänkande. Att han bara kan!
Men samtidigt vet jag att jag är likadan. Jag har de där sidorna jag med. Men jag motarbetar dem. Jag tvingar mig själv att svälja min stolthet, vilket jag kan göra (ibland) nu, och som var helt omöjligt för några år sedan.
Men samtidigt är dessa sidor egenskaper som jag är stolt över. Det låter fel, men det är svårt att förklara.
Min käre lille far kan vara ett helvete att argumentera emot. Jag vet. Och då avskyr jag det. Jag tänker att jag ska i alla fall gå att resonera med som mor. Men samtidigt är det en del av honom som gjort honom så framgångsrik. Och då är det väl en bra egenskap? Nu när det hjälpt honom så mycket? Och där ser jag upp till honom.
Men det är väl det jag vill ändra på. Ett sätt i yrkeslivet, ett annat på fritiden. Men kommer det att gå? Det blir svårt. Men jag har ett mål att kämpa mot.
Pappa vet så mycket. Han har stenkoll på hur man håller i pengar utan att snåla. Hur man köper saker utan att bli av med pengar. Hur man får pengar att växa. Ungefär.
Ja, han/vi kanske köper ganska mycket onödigt och dyrt. Men, han köper fortfarande ekonomiskt. Och han vet var han vill ha. Får han det inte ger han sig inte förrän han har det. Och DET vill jag också kunna. Inte ge mig för att jag inte orkar. Inte ge mig för att jag inte vill vara till besvär.
Han har så bra koll på saker och ting. Vet vad som är bra, vad som är kvalitet och vad som är skit. Han kan gärna lägga ut lite extra bara för att få något som han vet är bra.
Jag kan fråga honom om råd om det mesta i skolan. Vissa saker har han ingen koll på alls, men när det kommer till saker som har med yrkeslivet att göra är han suverän. Han vet vad man tittar på, vad man lägger vikt vid, vad som är onödigt och vad som ger fel intryck.
En sak stör jag mig dock på, och det är det där med ekologisk mat. Det har han inget för. "Dyrt och sämre." är hans åsikt om det. Och det är väl sant på sina håll. Men ändå.
Pappa är bra på den biten också att vi tänker på liknande sätt. Lägger vikt vid liknande saker. Där har jag problem med mamma, och därför jag har så svårt att få hjälp av henne när jag ska sy eller göra läxorna eller vad som helst.

Jag har börjar analysera far min på senaste tiden. Försöker plocka fram alla mina minnen om honom och jämföra det med min åsikt om honom nu. Och mycket gör jag just för att jag inser mer och mer hur satans lika vi egentligen är.

Men jag vet bestämt en sak som jag absolut hoppas att jag har (eller åtminstone kommer) träna bort, och det är det där med att prata. Att säga vad man menar. Inte sällan han upprört säger "ja!" medan han egentligen menar "nej". Men säger han ja, så tar jag det som ett ja.
Och att jag alltid får höra via mamma att han är arg, irriterad eller upprörd över något som vi ungar har gjort. Medan jag själv aldrig får höra något från honom. Ja, det skulle vara när helvetet brakar löst någon gång.
Jag vill kunna säga det jag vill säga och inte gå någonstans och muttra och hoppas att de förstår.
Samt att jag vill kunna prata om allt med mina barn i framtiden. De ska inte behöva smyga om de gjort något de inte får, om de klumpat sig för att de gjort tvärtemot vad jag sagt eller något sånt. Jag vill inte köra med bestraffningsmetoden när jag vill lära mina barn något.

Förmodligen kommer jag inte lyckas med allt det här. Men med kanske en del. Och det räcker.


Vad var det sen då? Ah, stress. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är nästan alltid stressad. Bara ibland, när jag glömmer bort den, kan jag vara lugn. Och inte ens alltid då. För jag tänkte så mycket framåt. Nu gör jag det, sen ska jag göra det, och efter det ska jag göra det. Och jag hoppas bara att jag hinner med allt det.
För tillfället är jag stressad över lajvet. Och Kristianstad. Och Medeltidsveckan. För att inte tala och veckan innan lajvet, hemma hos Johan. Jag är stressad över körskolan, inte minst.
Men jag känner att den börjar släppa lite. Vi kommer få ordning på de där satans intrigerna i alla fall. Jag kommer kunna ligga och slappa en del i alla fall. Jag kommer ha det väldigt kul i Kristianstad, och det kommer vara härligt skönt och slappt. Även om vi kommer göra en massa saker. Jag planerar att köpa massa god mat och äta. Ha massa trevligt.
Samma sak på Gottland. Köpa massa fint. Jag har massa pengar kvar, vilket jag är förvånad över. Får se hur det blir med den saken sen.

Och sist men inte minst. Honungsmelon. Tog en bit nu för att nattdrägga mig med. Den är väldigt vattning och rinnig. Varför heter inte den också vattenmelon? Okej, kanske vattenmelonen är mer vattnig, men den är trotts allt röd. Inget vatten, förutom det med karamellfärg i och möjligen Röda havet (jag vet inte, jag har aldrig varit där), är rött.
Honungmeloner är ju i och för sig gula, men de är mer ljus-vit-gula, vilket påminner ganska mycket om färglöst, som just är vattnets egentliga färg(?). Så, jag tycker att ljus-vitt-gult påminner mer om vatten än rött.
Men om vi nu skulle döpa om honungsmeloner till vattenmeloner, vad skulle då de före detta vattenmelonerna heta? Rödmeloner? Nej... Bröstmeloner (med tanke på hur folk kan associera ibland)? Nej, inte det heller. Kulsprutemeloner? Ja, det skulle nog fungera. Men det skulle nog ändå förbjudas efter något år eftersom en sådant namn kan vara skadligt för barn. Och vi vill ju att våra barn ska leva i en rosa fluff-värld, skyddad från allt vad våld och annat läskigt heter.
Men ska vi ta det tvärtom istället. Varför heter honungsmeloner just honungsmeloner? De smakar inte så mycket honung. De är i och för sig söta... Det har nog med färgen att göra. Men honung är väl mörkare? Nej, vet ni vad, nu tar jag nog och lägger ner det här.



Det är underligt hur kreativ man kan vara såhär mitt i natten. Det är alltid på natten jag mår som värst, och på natten jag skriver mina bästa texter. Det borde vara natt oftare.

Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner.

Johan

Nu har jag lämnat Johan. Kom på när jag kom hem att jag nog hade kunnat följa med honom i alla fall. Jag glömde att klockan inte var så mycket. Jag hade kunnat umås med honom en halvtimme eller nått hemma hos Linde. Men men, för sent nu. Inget att göra åt.
Helgen har varit väldigt trevlig. Även om jag känner mig mer stressad nu än jag gjort på länge. Jag avskyr det. Det är meningen att jag ska må bra. Inte må dåligt.
Vi var ju på bio ikväll. Den började klockan 18.00 och skulle vara ungefär 2 timmar lång, det visste jag. Hans buss skulle inte gå förrän runt 22.00, det visste jag. Alltså, lång tid mellan att filmen tar slut och han skulle vara i stan, och han hade allt med sig. Ändå kom jag på mig själv att undra när filmen skulle ta slut. Har det inte gått två timmar än? Har det inte gått mer än två timmar nu? Det känns som det. Kanske man ska ta upp mobilen, sätta på den och kolla? Ta det lugnt nu, Linda. Det har inte gått mer än två timmar. Ändå var jag stressad.

Men men. Nu är han borta. Nu kommer han in i tid. Det ska han göra. Själv ska jag nog gå och gömma mig någonstans. Jag dyker upp om en vecka. Då kommer Johan tillbaka.

Svedski

Har inte skrivit något här på ett tag, och jag orkade inte skriva något seriöst så jag la ut min uppdaterade variation av Svedski, Dark Piratski. Läs och njut, och gå någon annanstans om ni vill skratta högt.


Svedski

Aurora Elenhín. En flicka som föddes under den period som Mörkrets Herre hade sitt herravälde. Hon förlorade sina föräldrar liksom många andra. Hon var ensam hemma, och hennes föräldrar dog under dagen, på väg hem från sitt jobb. Hon vet inte så mycket mer än så, mer än att de blev dödade av dödsätare. De var inga speciella, inga särskilt viktiga personer.

Aurora hamnade först hos sin mormor, men hon var redan då väldigt gammal och sjuk och såg genast till att Aurora skulle hamna fosterhem när hon dog, vilket flickan också gjorde. Hon har flyttat runt ganska mycket, på vissa ställen har hon inte bott längre än en månad.

Just nu bor hon hos mr och mrs Filther. De är snälla, men de har bara hand om henne för att hon går i skolan, vilket gör att hon inte är hemma hela tiden. Hon bor hos dem under sommarlovet, annars är hon mest på skolan.

Hon bryr sig inte så mycket om att hennes föräldrar är döda, hon sörjer dem inte, hon kommer ju knappt ihåg dem. Vissa föds blonda, andra brunhåriga. Vissa har föräldrar, andra inte. Hon är ganska likgiltig inför det mesta. Det som händer, det händer. Så är det.

Sommaren innan hon började på Hogwarts tog hennes fosterföräldrar med henne på en Europa-runt-resa. De planerade att köpa hennes trollstav när de kom hem igen hos Ollivanders men en dag gick de förbi en affär som sålde trollstavar så de bestämde sig för att gå in och titta. Aurora testade några stavar och då plötsligt dök DEN upp. Den var perfekt, som gjort för henne. Så de köpte den. Trollstaven är 16,8 tum och av jakaranda. Den har en kärna av viliehår.

Sitt smeknamn, Svedski, minns hon inte riktigt var, av vem eller varför hon fick. Det bara dök upp. Och kom väl till hands när hon började umgås med de andra piratskis.

Svedski är ganska kort. Hon har låtit fläta sitt långa hår i många, många små flätor som räcker henne ner till midjan. Det är en färgsensation att se hennes hår, det lyser i neonrosa, lila och klargrönt. Vid tinningarna hänger även några flätor i rött och guld, elevhuset till ära.I övrigt har hon den vanliga Hogwartsuniformen, även om hon använder den så lite hon kan. Hon gillar sina egna kläder långt bättre. Hennes långa, vida, fladdrande kjolar och långa sjalar i tunna och i virkade tyger. Piratdukar och klirrande smycken i guld och silver och gnistrande stenar. Och så hennes höga, svarta läderstövlar.

På Hogwarts har hon gått om ett år eller två. Det har ju för det första varit en del strul med fosterfamiljer och liknande, samt att hon helt enkelt inte riktigt orkar engagera sig i skolan så mycket. Hon är ganska lat och lite slö. Men hon är ganska snabb i tankarna, och har inte så svårt att hänga med, även om hon nog borde vara bättre på att göra läxorna. Ibland försöker hon komma undan genom att göra dem muntligt på plats, men det är sällan det går hem.
Hon är även ganska tankspridd, lite förvirrad och glömsk.
Trollformler hon gillar är såna som kan göra att hon slipper röra på sig(i stil med Accio), att hon slipper komma ihåg saker och liknande. Hon kan en del ganska kraftiga trollformler eftersom hon brukar sitta och läsa före när klassen går genom något hon redan lärt sig.

Ibland kan hon få enegiryck, mest när hon är med de andra tre. Då flummar de runt och kan hitta på det ena sattyget efter det andra. Blir hon arg, så blir hon verkligen arg. Skulle hon få för sig det skulle hon lätt kunna spöa upp någon som hon inte tycker om. Hon hjälper även sina vänner om de skulle bli sura på någon.

Svedski är ganska kort. Hon har låtit fläta sitt långa hår i många, många små flätor som räcker henne ner till midjan. Det är en färgsensation att se hennes hår, det lyser i neonrosa, lila och klargrönt. Vid tinningarna hänger även några flätor i rött och guld, elevhuset till ära.I övrigt har hon den vanliga Hogwartsuniformen, även om hon använder den så lite hon kan. Hon gillar sina egna kläder långt bättre. Hennes långa, vida, fladdrande kjolar och långa sjalar i tunna och i virkade tyger. Piratdukar och klirrande smycken i guld och silver och gnistrande stenar. Och så hennes höga, svarta läderstövlar.

I skolan umgås hon mest med Barbelius, Musikski och Tiriq. Barbelius och Musikski är båda från Gryffindor, precis som hon själv, medan Tiriq hör till Slytherin. Hon hjälper dem när hon kan och när de vill. De är hennes lilla familj. Hennes lilla värld. Där det inte finns några gränser för dem.

Vi ses på andra sidan Dimmsjön.

Urk

Här sitter jag och saknar Johan så jag får ont i magen och är trött och har så dödstråkigt att jag inte ens klarar av att skriva något filosofiskt eller djupt eller ens vackert.
Jag känner hur något av allt det där ligger under ytan och bubblar men jag orkar helt enkelt inte ta reda på vad det är. Jag vill ha godis men har inget hemma. Jag vill inte äta av chokladfotbollen, jag vill ha gelégodis. Jag vill krama på Johan. Jag vill sova mot honom. Jag vill se någon bra film. Jag vill lajva. Jag vill ha snygga lajvkläder bara så där. Jag vill ha en biljett till den där festen på lördag så jag slipper köpa en. Jag vill gå på Kalles skogsfest men hinner inte. Jag vill att Johan ska komma hem till den här helgen. Jag vill ha kul.

Vem vet, jag lär väl gå och läsa klart Harry Potter and the Chamber of Secrets eller nått snart. Måste ändå ta och läsa ut den snart. Sen har jag min favoritbok kvar, trean. Sen är jag nog redo för sjätte boken.

Men jag vill ha mat. Jag är mätt men måste äta på något. Jag sitter och försöker komma på något. Bacon? Nej, det åt jag till middag. Dessutom; orka steka! Digestivekex med marmeladresterna från picnic:n? Nä, känns för... tjockt? Köttbullar? Nej, vi har inga goda hemma. Soja? Joo, ganska gott, men jag vill ha nått jag kan tugga. Sallad? Skulle fungera.
Jag skulle vilja äta något färdiglagat. Typ köttfärssås eller massvis med mackor eller nått. Men jag orkar inte...

Nä, nu ska jag nog gå och se om jag inte hittar lite salsasås och gör jag inte det ska jag nog leta efter lite pinnglass. Eller strössel.

Vi ses på andra sidan Gryningen, vänner.

Oh My Fucking God!

OMGOMGOMG!!!
Jag började nyss snacka med Micke, en kille från Skåne jag lärde känna under Boomerang (ok, jag strulade med honom också!!) och så har vi snackat lite till och från på msn, vi har båda funderat på att åka och hälsa på någon gång, men inte så seriöst. Och så började jag som sagt snacka med honom igen, och berättade att jag skulle till Kristianstad. Han tyckte att vi absolut skulle träffas, vilket jag också tyckte. Sen undrar han varför vi skulle dit och jag berättar lite snabbt och Chriss och co samt om Winnerbäck-konserten. Vad säger han då? Vad säger han då?! Jo, han säger att han har backstage-pass och att han bor granne med LARS WINNERBÄCKS Mangenger!!!!!!! Samt att hans flickvän bor i Kristianstad så han ska vara där typ hela veckan!!!
OMGOMGOMG liksom!!!!!

Vi ses minsann i Kristianstad i sommar!

Midsommarhelg

Det här har varit ett gäng helt underbara dagar.

De inledes med redovisning på torsdag efter forskarskolan.

Mindre roligt kanske, men nu är de här två veckorna över, nu börjar äntligen mitt sommarlov.

Vi går och käkar efteråt, alla vi sex plus Helen. Hon hade då redan fått den jättevackra, dock lite vissna, buketten som mor plockat ihop åt henne på morgonen. Den hade stått där hela dagen! Och så ordboken, som hon blev jätteglad över.

Vi slutade på McDonalds(lärde henne att det kallas för Donken i Svergie) eftersom stället vi hade tänkt gå till hade midsommarstängt. Sen ringde Johan och jag försvann till T-centralen för att leta reda på honom.

Så fin han är i sina kläder militärkläder!

Det blev en massa stul när vi skulle hem och så men till slut kom vi hem till honom, fick vänta en massa på att Gunilla och Annika kom, sen gick vi hem till oss. Victor är ju på konfirmationsläger, och mor, far och Jenny hade redan åkt. Det var supermys hemma hos oss då, även om Johan sov genom halva Notting Hill.

Dagen efter skulle vi till Johans mosters sommarstuga tillsammans med hennes familj, hela Johans familj samt syster nr tre:s familj. Gunilla och Annika och co var sega så medan vi väntade på dem gjorde vi världens picnic åt oss två(vi skulle fixa ett par mackor, men vi plockade med kokta ägg, sill, avokado med röra, ost, ostkex, de små marmeladburkarna och lite till)

Träffade på Henke där också. Och vi lyckades få Johan att dansa runt stången (genom att jag och Annika bar honom dit samt höll honom hårt i armarna).

Sen gick vi till stugan i närheten där vi skulle tillbringa kvällen. Några badade, jag och Johan gjorde det inte. Vi hade fullt upp med att hålla ölen på plats. Vi hade lagt burkarna i en plastpåse med lite sten i båtten, men det var sån där vit, soppåseplastpåse, så den gick sönder efter ett tag. Men de stannade på plats i alla fall! Till slut.

När folk började dra sig uppåt stod jag och pratade lite med Lotta, en av Johans kusiner. Hon har en dotter på drygt 6 månader tillsammans med en trevligt snubbe som heter Niklas och som har ett par intressant framtänder.

Saga heter flickan, och hon är faktist ganska söt. Många små barn är inte det.

Hon farshinnerades av mitt halsband jag hade på mig, och mitt lila hår (hon gillade tydligen hår, så mitt var väl något extra!). Hon skrattade inte dirket men hon lät och hon verkade glad, så jag tog det som skratt. Lotta sa att hon inte brukar skratta högt. Då kände jag mig stolt. Dessutom praktist taget klättrade hon över till mig från sin mor. Gunilla sa dagen efter att hon inte brukar låta andra hålla Saga så mycket.

Middagen var trevlig, de kättrade upp på berget, där det var en slags grund grop i det där de hade grill och bord och sånt. Vi sjöng en massa, drack öl och lite snapps. Jag lyckades lära mig alla namn och hur de hängde ihop, vilka som är glutenintoleranta (det är en hel hög där!), fast jag kan ha missat någon vuxen på den biten.

Johan och jag gick ner till bilen vid ett tillfälle för att hämta lite saker. Då går ett par förbi oss och Johan ropar "Glad midsommar!" (och jag kan ha ropat något liknande efter honom...) och de svarar "Glad midsommar! Och glad midsommar, Linda! Hälsa dina föräldrar!"

OMG! Fast jag kom ganska snabbt underfund med att det måste ha varit Henkes föräldrar. Johan skrattade i alla fall skitmycket.

Sen satt jag och pratade en massa med Niklas, Sagas far. Jag beklagade mig över att det tog 3 månader innan jag fick sova över hos Johan. Han sa att han hade geväret skutklart tills Saga blev äldre.

Han var jätterolig och trevlig!

Sen åkte vi hem. Kom hem typ klockan ett. Då var toaletten upptagen av Hasse så jag och Johan la oss att vänta på hans säng. Halv fyra väcktes jag av Johan som sa att vi hade somnat och att toaletten var ledig. Sen sov jag till halv ett på morgonen, och började inte må riktigt bra förrän typ fyra.

Vi fikade hos Johans far på kvällen, sen såg vi Mr. and Mrs Smith på bio, den var riktigt bra! Fast jag hade önskat att det var fler av de scenerna i början och att de övriga actionscenerna lite kortare.

Sen gick vi hem till oss (fortfarande ensamma hemma!) och gjorde omelett. Fast den blev inte färdig förrän typ halv tolv. Innan dess satt Johan vid datorn och jag sprang runt och letade fram ljus och sånt. Väldigt mysig middag. Sen badade vi lite i poolen. Eller ja, jag doppade mig inte längre än upp till låren. Jag tvekade för mycket från början, och huttrade en massa! Det var varmare i duschen sen...

Sen var vi och hälsade på Victor på hans konfirmationsläger idag. Det var trevligt, Peck var en av hans konfirmandledare, och jag träffade lite annat folk där också. Resten av dagen var vi hos Johan typ. Även om det inte blev så länge det heller. Sen skulle han till stan, till sin buss.

Och vad tror ni? Tror ni inte det blir stul med tågen IGEN! Fast den här gången var det inte mitt fel, utan SL. För det första var tågen försenade, sen gick de bara till Roslags Näsby, där ersättningsbussar tog över. Som bara strulade. Två kom dit, men tog inte några passagerare. Så jag ringde mor som kom störtande dit. Vi hittade två andra militärer som skulle med samma buss till samma ställe också. De fick följa med.

Och de hann precis till bussen, men typ 5 minuter till godo. Puh! Tack kära mor!

Men nu ska jag snart sova. Ska försöka göra lite vettigt imorgon, lite fixa lite Gråsvärdssaker.

Godnatt, vackra vänner. Vi ses på andra sidan Gryningen.

Känsla

Den där känslan.
Hur ska jag någonsin kunna beskriva den.
Den där, där jag vemodig av saknar sitter ensam i en stor bientré i Universitet.
Där jag hör folk komma och gå, öppna och stänga dörrar.
Med det orangea vägarbetsljuset genom glasdörren jag inte ser och dess blinkande avspegling på väggen mittemot.
Och regnet som strilar ner på glaset bakom min rygg och framför mig.
Hur det droppar från bladen och hur det fyller gångvägens sprickor mellan stenarna.
Hur det droppar där alldeles övanför taket i snabba, lugna droppar.
Om du bara kunde uppleva den känslan med mig. Den är så vacker, sälsam, vemodig, rogivande, nyttig och underbar.
Men om du kom?
Då skulle du förstöra den känslan.
Ta bort ensamheten och vemodet.
Jag skulle glömma bort regnet.
Och vi skulle skratta och förundras öppet år det blinkande, olycksbådande orangea ljuset.
Jag vill dela den känslan med dig.
Men om du kom…
Då skulle du förstöra den.


Den är skriven till Ellen och Johan. Vackra människor.

Rhodospirillum rubrum

Just nu tonar jag håret. Kom på lite sent att jag hade tänkt göra det ikväll. Hehe... Men nu är det i full gång i alla fall! Det värsta är väl att jag kommer behöva sitta här till typ midnatt innan jag hade tänkt ge mig.
Färgen var tjock också, bara droppade på ryggen, så jag har välrdens fläck på ryggen nu eftersom färgen promt skulle glida innaför tröjan, samt att det tydligen kom lite på trosorna också (mina underbara trasiga jeans är hos Johan, tror jag. Eller så är de någon annanstans).

Jag måste ju gå genom min papper tills imorrn också. Aja, gör det snart.
Gah, redovisning imorrn! Inte för att jag är nervös eller nått, men man måste ju panika lite i alla fall. Jag ska prata om bakrunden så jag ska prata först av oss. Vi hade tänkt att jag skulle försöka väcka publiken lite genom att fråga dem en massa, men jag vet inte om jag klarar av det. Hoppas det går i alla fall.
Rhodospirillum rubrum tror jag det är vår bakterie heter. Nått åt det håller i alla fall. Jag ska gå genom grunderna med den, att den är prokaryot(saknar cellkärna) och arbetar anaorobt(syrefattigt) och så det viktigaste med den: Den fixerar kvävgas.
Kväve är nämligen livsviktigt för alla levande organismer. Självaste DNA:t är uppbyggt av bl a kväve. Och då verkar det ju praktiskt att 79% av luften består av kväve. Dock kan vi inte använda kvävgasen eftersom kvävemolekylerna i kvävgas är trippelbunda och sitter alltså extremt hårt ihop. Vi måste få kväve i form av ammonuim eller något för att kunna ta nytta av det.
Därför är den här bakterien så viktig. Den finns nästan överallt. Och det speciella med den är just enzymet den har, nitrogenase, som omvandlar kvävgasen till ammonium.

Detta ska jag berätta, samt lite snabbt om de olika typer av den här bakterien vi har gjort experiment på. WT (Wild type=norml), samt två mutationer där de saknar två olika protein. Och så målet med vårat projekt(studera vissa proteiners possitioner, ammoniumtransport ut och in ur cellen samt en speciell funktion den har som kalls för switch off) och med Helens projekt. Och det är ganska otydligt, men man hoppas att kunna använda den här lilla purpur-röda baktterien som gödsel bl a.

Och det var väl det för idag då.

Vi ses på andra sidan gryningen, vänner.

Lugn

Johan har kommit hem och åkt. Till lumpen. Pratade lite med honom idag på telefon, han fick egentligen inte ringa, men han var på toaletten. Han sa att de skulle få ringa senare ikväll. Senare ikväll sms:ar han och säger att de inte får ringa, de har blivit straffade för att de sprang i onödan. I onödan? Jahupp. Tjock som fan. Jag såg fram emot det, speciellt som jag var stressad när jag pratade med honom första gången för att jag lagade mat och hade Ellen och Jojje i köket och att jag knappt hörde vad han sa. Bajs. Bara det fick mig att starkt överväga att skit i lumpen totalt.
Aja, får se.
Snart är forskarskolan slut. Aaaah! *panik* Jag har typ inte skrivit något varken idag eller igår, förutom brev till Johan. Vi ska ha redovisning på torsdag, då ska jag prata om bakrunden. Men det ska nog gå ganska bra. Jag undrar bara hur jag ska få ihop en rapport på 15-20 sidor på det här. Aja, tur att man har bilder.

Johan kommer hem på torsdag. Det är trevlig, en natt tidigare än jag räknade med! Så kommer han finnas hela fredagen, lördagen och söndagen. Underbara, underbara pojke.
På fredag ska vi fira midsommar med hans släkt. Ojoj, hoppas det kommer gå bra>.< Det där med folk som man måste vara trevlig mot och känna igen och tycka om fast man aldrig träffat dem, det är lite knepigt. Men jag har ju träffat en del av dem förut, så farligt ska det väl inte vara.

Jag vill träffa Kalle och Virre mer. Bra folk att prata med och krama på.
Och My vill jag träffa.

Jag har börjat få ont i axlarna igen. Jag fick det förra veckan. Förut fick jag ont i ryggen när jag sov med Johan, nu får jag det när jag sover ensam. Jag sov med honom en natt och fram tills nyss har mina axlar och min rygg mått jättebra! Och han har inte ens masserat mig, bara knådat axlarna lite, lite när jag sa att jag hade ont, sen orkade han inte mer.

Snart Chriss, snart piratski, snart Kristianstad, snart Maräka. Och sen kommer allt annat.

Vi ses på andra sidan gryningen, vänner.

Okontroll

Jag minns inte när jag senast mådde så här dåligt. Det ligger nära till hands att säga att jag aldrig mått så här dåligt förut, men det vet jag inte stämmer. Det är bara en obehaglig påminnelse.
Det är obehagligt att inte ha någon kontroll över mig, jag kan inte styra vad jag skriver eller vad jag tänker. Eller vad jag säger.

Ja, jag klickade dig de där två gångerna, det var en ren reflex, jag klarade det inte, förlåt mig.

Men det värsta av allt är nog att du inte förstår att jag mår så dåligt. Du suckar bara uppgivet, vilket får mig att känna mig fånig och barnslig.

Fan vad jag vill att du ska komma hem. Jag förstår inte hur jag kan må så här. Jag förstår inte varför. Jag förstår det inte.

Jag vill så gärna prata med dig, berätta allt.

Men det kommer jag knappt ha tid till...

Min huvudvärk har kommit tillbaka, men nu sitter den i ögonen och tinningarna.

Vi ses, någon gång...

Syster

Varför? Varför, kära syster? Varför gör du så här?
Allt är bara så fel. Vi gör fel, jag gör fel, du gör fel. Jag tror jag förstår dig, nästan, men du förstår inte oss. Och… och… jag vet inte vad jag ska säga fan! Det liksom… fastnar.

Jag älskar ju dig, varför förstår du det inte? Snälla, varför förstår du det inte…

Och allt är bara åt helvetet...

Något

Det ligger något och lurpassar. Ligger där inne i bröstet. Det är inte en klump, och inte heller som en stor kudde som trycker och försöker kväva mig. Men det är väl något där imellan.

Tårarna ligger beredda de med. Det svider eller bränner inte bakom ögonen, och den där svidande, värkande smärta jag brukar få i halsen av att inte gråta finns inte heller här. Men jag kännder det. De vet. De har samlats. De är beredda.

Min kropp vet det. Redan nu är den psykist utmattad. Kan ju nog lika gärna bero på att jag under de senaste dagarna har använt mer tankeverksamhet än vad jag brukar använda under två veckor i skolan. Men det kan nog också lika gärna bero på att den vet. Den vet och vill förkorta lidandet. Den är utmattad bara av vetskapen om hur utmattande det är.

Jag låser in mig. Vaggar sakta in mig själv i ett skal. Och jag gör allt för att bryta det.
Så länge det finns någon här, är jag säker. Då har jag annat att tänka på, annat att rikta tankarna mot. Men så fort jag får några lediga sekunder tar... ja, vadå? Vad är det som tar över? Min kropp? Mitt sinne? Min själ? Vad är det som styr mig? Som styr mina tankar? Som styr mina tankar över på det jag minst av allt vill tänka på nu? På dig?

Så så är det.

Just nu är Ellen på niornas bal på sin skola. Hon har en jättesnygg klänning på sig, en svart, med öppen rygg. Nästan i alla fall:D
Men det var trevligt att komma dit och prata med henne, Scharabben, Jojje, Muskot, Wombat och alla. Till och med Valle kände igen och hälsade på mig! Haha!

Mitt inre är i uppror och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag har aldrig känt så här förut, men samtidigt är det här inte något nytt. Jag tror att jag visst varit i det här tillståndet förut, men aldrig gett mig själv tillåtelse att känna det. Men jag tror att eftersom jag mer och mer får upp ögonen för världen, för folk runt omkring mig, och märker att även folk som går genom sina tonårsfraser överlever, även dessa har vänner, och de är inte alls så patetiska.
Det känns skönt att inte skuta undan sina känslor, tror jag behöver känna dem lite.

Förut levde mitt tillstånd i en bergochdalbana. Jag mådde skit i början av sommaren mellan åttan och nian. Eller nä, det gjorde jag inte, men jag gjorde det sen, när jag gjorde slut med Henke. Sen blev det bättre, jag blev mer och mer kompis med Anna, Nisse och Patrik. Det var underbart. Men det tog slut i slutet av nian. Jag var avundsjuk. På Sabina. Tror mycket berodde på det.
Grejen var den att för mig kom Anna först, hon var nummer ett. Sen Nisse och Patrik. Hos Anna, kom väl Patrik egentligen först, men de var inte ihop då. Men Sabina kom först, och sen jag. Jag ville liksom också vara först och viktigast någonstans. Dessutom umgicks jag ju så mycket mer med Anna. Men Sabina och hon kände varandra sen tidigare, sen ettan.
Jag hade en till svacka i början av sommaren. Men den gick över. Precis som den andra. Jag började gymnasiet. Jag lärde känna Ellen och Malin mer. Och Sabina och Linn. Och Karro. Och så Johan. Livet gick uppåt.

Sen vet jag inte när det hände första gången. När rastlösheten åter dök upp, den som alltid kom tillsammans med svackan. Den som fick mig att tröttna på Isan och Åsa. Den som fick mig att tröttna på Mins flamms på mattelektionerna. Den som fick mig att tröttna på Anna och Patrik och Nisse. Det som fick mig att känna bara fel, fel, fel. Fel personer, de förstod mig inte, de delade inte mina drömmar, mina visioner, mina intressen.

Men det dök upp igen. Jag tror det var för ett år sen. Kanske till och med i höstas. Svackan kom igen. Men det var annorlunda den här gången, som ni kanske märkt. Jag lämnade ingen eller inga. Eller jo, det gjorde jag visst, Sabina och Linn. Men inte på samma sätt. Det var inte frivilligt.
Hursomhelst. Skillnaden nu var ju att jag egentligen inte hade något att vara olycklig över. Jag hade inga jag hade tröttnat på. Mina vänner var underbar och de förstod mig, delade mina drömmar och intressen. Och jag hade Johan att prata med om sånt som jag inte kunde säga till någon annan (inte för att de inte kunde lyssna, men ni vet hur det är).
Detta gjorde inte att svackan fylldes igen, utan den blev utdragen. Massa sorg som helt enkelt inte hade möjlighet att ta sig ur i någon form. Därför har jag gått i över ett halvår och halv om halv önskat att något hemskt ska hända. Någon väldigt, väldigt nära som ska dö eller skadas svårt. Bara för att få skrika, gråta och kasta mig av och an. Bara för att få ut allt. Men samtidigt inte.

Och därför njuter jag lite av förvirringen. Av att få lite utlopp för allt. Av att verkligen känna dessa känslor så de kan försvinna och förhoppningsvis inte dyka upp igen. De gör mig så grinig och lättstött.
Men det verkar på väg bort. Och jag undrar nu om det dessutom inte har något att göra med att jag börjar träna. Där försvinner en massa energi.

Det är också det som gör mig så säker på att vi kommer fortsätta vara vänner så länge. Att ni överlevde en sån där svacka.
Men det är klart. Jag vet inte att det var en svacka, just för att den inte betedde sig som förut. Men det kändes just så. Det var liksom dags att bli olycklig nu. Men jag hade inget att vara olycklig över. Ungefär.

Så så är det.

Vi ses på andra sidan Gryningen, Vänner.

Primitiva filosofier

Idag är en bra dag. Förutom att jag fryser om mina ben, men det är för att jag har så kort kjol på mig. Men jag får väl ta och stå ut med det, för jag orkar inte gå och byta.
Hade sista lektionen idag. Biologi. Tittade på film, om östrogen och testosteron. Det var intressant! Det var en del av en serie som tydligen gick för ett par år sen på SVT, och de verkar säga i varje del(har sett ett annat avsnitt) att vårt samhälle har utvecklats för snabbt för oss, det är så mycket som våra kroppar inte är gjorda för, vi är helt enkelt för primitiva.
Och det får en att börja fundera om man sätter in sig själv i det. Jag borde inte sitta här och skriva det här, min kropp är inte gjord för det. Musiken jag lyssnar på är fel, skärmen jag tittar på är fel, sättet jag rör fingrarna är fel, maten jag äter är fel och så vidare.
Vi kommer i purberteten tidagre än vad vi egentligen klarar av, på grund av att vi har så bra mat och liknande. Kvinnor hamnar i klimateriet, som tydligen kan vara väldigt besvärligt, medan det inte är tänkt att de ska leva så länge.
Och PMS pratade de om också. PMS blir tydligen värre allt efter åren går och ju fler menstruationer man har i rad. Också en sån sak, det är inte tänkt att vi ska käka
preventivmedel, om vi inte gjorde det skulle vi inte ha lika mycket problem med PMS.
Men vad ska man göra åt det då? Inget, vad jag vet...

Men nu ska jag nog gå och äta, ska träna med Ellen sen, och sen vill jag hem till Johan. Och köpa mat att grilla imorrn.

Känslor. Dessa jävla känslor.

Sitter här och känner… Ja, vad? Massor av känslor. Rädsla. Spänning. Upphetsning. Glädje. Bävan. Och så mycket mer som jag inte kan förklara. Vill inte. Men längtar. Vill stanna tiden. Men snabba på den.
Alla dessa frågor. Det börjar dyka upp. Dansa retfullt framför mina ögon. Ibland når jag dem. Ibland inte. Men svaren då? De står på andra sidan rummet. Och skrattar. Jag kan inte ser dem, men de är tillräckligt irriterande för att jag ska kunna bortse från dem. Och frågorna hjälper inte till. Det surrar omkring mitt huvud och vill inte försvinna.
Varför måste jag tänka? Varför måste jag stå ut med det här? Varför måste dessa frågor plåga mig? Varför kan jag bara inte strunta i dem?
Så många jag vill hjälpa, men inte kan. Så många ställen jag vill till, men inte har tid. Så mycket jag måste hinna. Så mycket jag vill att det ska hända. Så mycket jag vill att det inte ska hända.
Längtar som fan till Kristianstad. Längtar som fan till Ellens landställe. Men inte till på måndag. Vad som helst, men låt det inte bli måndag. Snälla. Inte måndag. Det är början på ett jävla år. Nästan. Men tio månader är mycket.
Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.
Men har jag något val? Kan jag göra något?

Jag vill ha frihet. Jag vill bort. Till ett stor herrgård, eller ett litet gulligt hus. Men långt borta. Mellan bergen. Där det är sommar. Där jag kan dansa på ängarna. Och inte ha något viktigt att göra. Inte som den här sommaren.
Jag vill kunna gå ute mitt i natten utan att känna mig besvärad över att jag inte kommer sova tillräckligt, för att jag har något viktigt att göra på morgonen.

Jag tror jag blir inspererad av det jag läser och av det jag hör. Av vänner. Av andra. Av folk som mår skit. Men som tar sig fram ändå. Jag vill med. Men nej, inte.

Jag känner mig full av känslor och tankar som jag inte kan nå. De bara fladdrar runt innut mig som retfulla fjärliar och jag får inget grepp om dem. Jag tror i och för sig inte att jag försöker. Jag låter dem fladdra. Jag tar itu med dem imorrn. Senare. Efter skolavslutningen. När allt är lugnt och skönt. Då. Då är det dags.

Och alla minnen som fladdrar förbi min förvirrade hjärna. Plockar fjärilar med Helena på båten på kristiflygarhelgen för två år sedan. Ligger och läser i ett soligt(regnigt) vardagsrum på Ellens ladställe. Massbröllop i vår trädgård. TSS-bussen på väg hem. TSS-bussen på väg dit. England. Och allt är bara fantastiskt. Och allt är bara vackert. Och allt är bara frihet.


Dansa min docka...

Vi ses på andra sidan gryningen.

Skola

Soarén igår var väldigt bra! Hur var det nu jag beskrev den? Killar som kladdar på varandra, Göran Persson som skämmer ut sig, massa sexskämt uppblandat med massvis av sexanspelningar. Helt underbart^_^ Lite väl långa musiknummer, men i övrigt väldigt bra!

Satt och pluggade ett tag också, duktig som jag är. Eller nått. Höll på dö till slut så jag kom till provet(första lektionen på morgonen) utan att ha läst genom alla sidor ens. det gick inte så bra.

Hade klänning på mig idag också. Den svarta med fin kjol och adelsdamskorsettknäppning i ryggen. Emma hade också på sig sin klänning. Hon funderade på att skippa det, men jag fick henne att lova^_^ Men hon vågade knappt visa sig i den, hon hade sin kappa knäppt hela tiden. Vi gick bakom skärmarna som skärmar av toaletterna när hon skulle visa mig den. Den var ju jättesöt!

Skippade kemin, har fortfarande inte gjort labbrapporterna... Så hon bad hela klassen att påminna mig om dem! Aja...

Så tills imorrn har jag:

• Kemi - labbrapport
• Kemi - en till labbraport
• Sam - reklamanalys
• Sam - skriva om Helmut Kohl
• Sv - en sångtext om känslor
• Ge - prov på litosvären(dvs jordenskorpan, typ)

Så. Det var väl det. Bara att sätta igång då.

Vi ses på andra sidan gryningen.

Åva-lunken

Ringde Malin nyss. Panikade, visste inte när soarén var. Nu vet jag, klockan sju. och 20 spänn. Funderar på att ringa Johan och fråga om han vill komma med och titta, eftersom jag trodde det kostade mellan 40 och 60 spänn. Men jag vet inte. Han kanske inte vill i alla fall.

Resursdag idag. Skulle gå Åva-lunken. Det enda jag visste var att den skulle börja i Ensta klockan nio. Och eftersom det var det enda min idrottslärare sa antar jag att det skulle vara i Ensta, för ananrs borde han ju ha sagt nått, eller hur? Men tydligen skulle den sluta i Skavlöten. Jahupp. Varken Johan eller jag har ju med oss pengar eller busskort eller remsa eller nått. Johan sa att han kanske skulle hoppa av efter halva(det var 10 km) men sen bestämde han sig att gå med mig hela vägen i alla fall. Till min lycka^_^
Vi gick ganska snabbt, och det var trevligt och så, fast efter halva vägen fick jag håll. Jag fattar det inte, jag får liksom inte håll i början, utan i slutet. Samma sak när jag var ute och gick med Johan och Micke, efter typ en mil fick jag håll. Som jag sen hade de återstående tre milen. Eller ja, det kommer i vågor, precis som idag. Men det var inte skönt. Kände av det när jag gick hem från Johan sen också, och det var närmare sex timmar senare!
Vi mötte Alle på vägen, han skulle tydligen springa 10 km... Hmm... Aja, vi fortsatte att gå. Plötsligt träffade vi på Alle igen, i ett vägskäl(han kom från en annan väg och vi skulle fortsätta åt samma håll). Han sa att han hade fuskat:P Han hade sprungit första kilometern, sen var han helst slut och tyckte att han var dum i huvudet som skulle springa ytterligare nio kilometer. Så då började han gå och gick halvmilen istället. Och gjorde oss sällskap sista biten. Dock skulle det vara lite misstänksamt om han sprang milen på 40 minuter(eftersom kustjägarna, den mest fysiskt krävande man kan göra i lumpen, har en gräns på 53 minuter, vad jag vet), så han satt utom synhåll och latade sig. Och "sprang" in på 53 minuter:P Haha!

Sen fick vi skjuts av Henkes mor, det var snällt. Slapp vi gå hem.

Jag ska ha klänning på mig imorrn, tillsammans med Emma! En tjej i en paralellklass jag pratat en del med på helgon och lite i skolan. Jag ska ha på mig den där svarta klänningen med stor kjol, "häxklänningen".

Det får räcka för idag, nu ska jag försöka göra något vettigt. Adjö.

Vi ses på andra sidan gryningen.